Efterlängtat kvinnoporträtt | Göteborgs Fria
  • Oscarnominerade Imelda Staunton är inget annat än helt fantastisk i huvudrollen
Göteborgs Fria

Efterlängtat kvinnoporträtt

Mike Leigh är tillbaka med årets socialrealistiska film. Vera Drake är en medelålders kvinna i 50-talets Storbritannien som utför illegala aborter.

Människorna kommer en nära i en Mike Leigh-film. Det är inga snygga överklassglidare som skildras, utan i hans filmer får vi ofta möta underklassen. Så även i Vera Drake. Vera (Imelda Staunton ) arbetar som städerska hos rikare familjer och tar hand om sin egen familj och sitt hem.

Käckt visslande putsar hon spiselhällar hos adelsdamer, bjuder ensamma grannar på middag och är på det hela taget en riktig helylletant. Men på sitt sätt ändå en slags hjältinna.

Det är en viktig markering Mike Leigh gör när han låter en medelålders kvinna spela huvudrollen. Hon är långt ifrån en sexbomb, med sin städrock och papiljottlockarna ser hon ut som den osedda tanten i städet vi bara går förbi.

Vera Drake tillhör den stora skara av människor som sällan får synas, och speciellt inte på film. En av alla de kvinnor som bär upp familjer, kvarter, nätverk och samhällen. Men hennes godhet, och kanske okunskap gör att hon på sätt och vis förstör sitt eget liv.

Med avspänt handlag för oss Leigh närmare och närmare ett sammanbrott, filmens inledningsvis ljusa gladlynthet förbyts till skoningslös realism. För Vera Drake gör något olagligt och skambelagt, hon utför illegala aborter på unga underklasskvinnor. Då på 50-talet var det olagligt med aborter, och bara rika kvinnor kunde via en lucka i lagen få aborter utförda av läkare. Andra kvinnor var utlämnade åt änglamakerskor som Vera Drake.

Frågan om abort är ett av mänsklighetens stora moraliska dilemman, och den late biobesökaren kan irritera sig över frånvaron av klargöranden i filmen. Här ställs bara frågor, och efter man sett Vera Drake ter sig världen vi lever i som ett ännu större mysterium än innan.

De flesta av oss är nog ändå överens om att abort är något som bör vara ett fritt val, och inte förbjudet i lag som det fortfarande är i flera länder nära oss. (Polen och Irland är ett par exempel.) Andra frågor som aktualiseras är:

Ett rättssamhälle till för vem?

Vem är det som stiftar lagarna, vilka gynnas?

Jag kan inte låta bli att tänka på Motaladomen där män som våldför sig på en trettonårig flicka får skamligt låga straff, och domarna efter EU- toppmötet i Göteborg där aktivister straffats oproportionerligt hårt och polisen smiter undan ansvar.

Filmens centrala tema är otvetydigt klasskillnader och den visar på underklasskvinnors dubbla underordning i samhället, under 50-talets Storbritannien. Den ofrånkomliga följdfrågan blir: Hur mycket längre har vi kommit i Sverige och Europa idag?

Rekommenderade artiklar

”I min värld är allt lera"

Konstnären Karin Karinson har mutat in ett eget område inom svensk keramisk skulptur. GFT träffar henne för att prata om loppisfynd som finner sin väg in i hennes verk.

© 2020 Göteborgs Fria