Filmens könssegregerade värld under debatt | Göteborgs Fria
Göteborgs Fria

Filmens könssegregerade värld under debatt

- Vi lägger fram riktlinjer som kan garantera att stödet till svensk film fördelas jämnt mellan könen, sa Leif Pagrotsky när han invigde filmfestivalen.

Uttalandet kan tolkas som en öppning för kvotering av filmstödet. Frågan är om han själv har insett sprängkraften i det han sa. I filmvärlden får männen idag nästan alla pengar och ledande positioner. Genusvetaren Vanja Hermele som har studerat filmbranschen tror att en kvotering skulle kunna bryta mönstret. Nätverket Doris jobbar själva för att få fram fler filmer av kvinnor. De höll i var sitt seminarium under filmfestivalen.

Av det statliga långfilmsstödet gick förra året 80 miljoner till män och endast 10 miljoner till kvinnor. Genusvetaren Vanja Hermele har granskat jämställdheten inom filmens värld. Hennes analys visar att det inte bara är fördelningen av pengarna som är problemet. Också de olika positionerna inom filmarbetet är tydligt könsmärkta. Generellt upptas de ledande positionerna av män och de med lägre status av kvinnor till exempel är nästan alla scriptor kvinnor och nästan alla regissörer män.

Filmbranschen skulle kunna fungera som ett skolexempel för den teori som hon tillämpar i sin analys. En genusteori som förklarar kvinnors underordning som en följd av en kategorisk uppdelning i manligt och kvinnligt, där det manliga utgör norm och det kvinnliga alltid är avvikande och därmed också underordnat.

I den debatt som de haltande siffrorna utlöste riktades mycket av vreden över den ojämnlika filmbranschen mot de två långfilmskonsulenterna. Under det filmfestivalseminarium som Hermele höll i betonade hon dock att det varken är Marianne Ahrnes eller Per Nielsens fel att det ser ut som det gör, utan att det rör sig om ett strukturellt problem. Det finns ingen verkningsfull jämställdhetsplan. Konsulenterna behöver bara ta hänsyn till personlig smak. Av någon anledning förefaller inte filmer av kvinnor vara bra nog, eller åtminstone inte tillräckligt varierade. I åhörarskaran fanns Per Nielsen:

- Många av de manus av kvinnor som jag har läst har varit för lika, vi kan inte bevilja pengar till sju olika filmer som alla är kvinnliga ungdomsskildringar, svarade Nielsen på kritiken.

- Hur många filmer handlade inte om män och deras problem utan att man talar om likriktning, svarade Hermele.

Hon invände också att systemet som det ser ut nu gynnar manliga manusförfattare, eftersom det är en manlig norm, en patriarkal blick som tillsammans med tidsbundna värderingar konstruerar det vi uppfattar som kvalitet. Kvinnors berättelser och erfarenheter står inte lika högt i kurs när urvalet sker. För att bryta mönstret förordar Hermele kvotering. Pagrotskys uttalande om en lika fördelning av pengarna både förvånar och gläder henne:

- Om det stämmer, innebär det i praktiken kvotering och jag kan nöjd gå hem och göra något annat.

Det nya filmavtal som håller på att förhandlas fram inger visst hopp om förändringar genom tydligare riktlinjer för konsulenterna, men ingenting är klart. Några som inte väntar på att staten ska ingripa är de filmarbetare som är engagerade i nätverket Doris. Representanter för Doris berättade under filmfestivalen om sitt sätt att försöka förändra. Trötta på alla gubbsjuka filmer började de träffas för sex år sedan för att se och diskutera film ur ett genusperspektiv. De frågade sig om det skulle bli mer jämställt och intressant, om fler kvinnor skrev manus och regisserade. De omsatte teori till praktik och beslutade att utlysa en manustävling enbart för kvinnor, med krav på kvinnliga huvudroller. Det hela ska mynna ut i nio kortfilmer som sedan ska samlas till en långfilm.

- Vi ska sätta ihop det till nio nyanser av skärt.

Rekommenderade artiklar

I vemodets vändkrets

Saturnus ringar, som blev Sebalds näst sista skönlitterära bok, är mer en raffinerat komponerad essäsamling eller möjligen en reseskildring, än en roman, skriver GFT: s recensent Fredrik Rönnberg.

Komika och den svenska serieboomen

Det svenska serieklimatet har länge varit bistert, även med nordiska mått mätt. Men det senaste året har en handfull nya, mindre serieförlag växt fram. Komika är ett av dem. Bakom det står förläggaren Mikke Schirén, som söker föra hem lite europeisk värme.

Fria.Nu

För den som vänder sig om i mörkret

Skräckmästaren H.P. Lovecrafts ande svävar över Scott Allies serieskapelse Djävulens fotspår. Svart magi, hemliga sällskap, gamla skrifter, demoner och pentagram, helt i Lovecrafts anda tar Allie i ordentligt när han bygger sin skräckberättelse. Och precis som hos Lovecraft tillåts det övernaturliga träda fram ur de skuggor som många andra skräckberättare draperar sina fantasifoster i.

© 2020 Göteborgs Fria