• Lady G
Göteborgs Fria

Kärlek och motstånd i baktakt

Årets Uppsala reggaefestival (URF) levde upp till benämningen 'Skandinaviens Reggaemecka' som TV4 gav festivalen efter den anordnades för första gången 2001. Fjärde årgången av festivalen bjöd på allt man kan önska sig inom reggae: ragga, dancehall, roots, rocksteady, dub och sound clashes. Det som gör URF till en riktigt bra reggaefestival är bredden av artisterna som gästar festivalen. I år var det väldigt många artister från Jamaica så väl som nya och gamla svenska förmågor.

Flera grupper från Göteborg spelade på festivalen. Opera-liknande soulsångerskan Jaqee, funkiga Kingston Airforce och roots-reggaebandet Iskariots bjöd alla på bra konserter. Bästa svenska gruppen kommer dock ifrån Landskrona: Svenska Akademien. Deras svängiga baktakter och politiska texter fick publiken att gunga. Sångerskan/rapparen Leia 'Titti tång' Gärtner strålade av positiv energi när hon studsade runt på scenen med micken i högsta hugg. I låten 'Okunskap' går hon till angrepp mot ignorans: 'okunskap tar liv och sprider kvacksalvarkurer / skeva perspektiv bygger skeva strukturer / okunskapen styr och hindrar kärlekskulturer / att fortsätta med sånt verkar dumt och förtryckt / i stället för att fälla kan vi bära varann / för vi har så mycket vi kan lära varann / i stället för distans kan vi va nära varann när vi river alla murar vi byggt...'

Bäst är Akademiens skarpa kritik av dagens kapitalistiska och egocentriska samhälle i låten 'Ctrl+alt+delete'. Ivan 'Generalknas' Olausson-Klatils grova stämma manar till kamp: 'Vi måste vägra deras sanning / vägra deras lögn / stänga av apparaten och vakna ur vår sömn' och låten har en av årets bästa refränger: 'Apparaten luktar skit / escape escape control alt delete / apatiapparaten luktar skit / escape escape control alt delete'.

De flesta av artisterna tvekade inte för att uttrycka sina politiska åsikter. Många av artisterna förde fram Rastafaris budskap om frihet, jämlikhet och kärlek. Andra fördömde rasism, krig och drogförbud. Tyvärr hade många av artisterna dock en sexistisk kvinnosyn. Frasen 'hey ladies' upprepades allt för ofta. Värst var Anthony Cruz från Jamaica. Han var helt ifrån sig under hela konserten om alla 'sexy Swedish ladies' och under en låt öste han ut sig den ena efter den andra billiga raggningsrepliken. 'She"s been waiting for me to kiss her all night' sa Cruz medans han pekade på en kvinna i publiken. 'Let me rub you down with baby oil' sa han och fortsatte berätta om hur han skulle flyga henne till Jamaica och bjuda henne på sin livs bästa sexupplevelse.

Som vanligt på reggaekonsterter så var det få kvinnliga artister. Förutom backup-sångerskor och Leia i Svenska Akademien var Jaqee och Lady G den enda kvinnorna på scen. Och de uppträdde samtidigt på två olika scener. Lady G, vars riktiga namn är Janice Fyffe, är en av Jamaicas största dancehallartister. Hon blev känd för låten 'Round Table Talk' som hon gjorde med Papa San. Lady G kämpar för kvinnorätt och mot den nedlåtande kvinnosynen som genomsyrar dancehallkulturen. I låtar som 'Nuff Respect' och 'Rock Back' kräver hon att kvinnor ska respekteras och manar kvinnor att inte acceptera sexistiskt beteende. Lady G står väldigt säker bakom micken och lägger fram en konstant ström av feta rimm.

En av festivalens absoluta höjdpunkter var när Mighty Diamonds klev upp på scenen. Donald 'Tabby' Shaw, Fitzroy 'Bunny' Simpson och Lloyd 'Judge' Ferguson bildade the Mighty Diamonds redan 1969 i det ökända Trenchtown området i Kingston, Jamaica. Sedan dess har gjort fler än 40 skivor och har turnerat runt hela världen. Vid slutet av deras spelning intog ett gäng andra artister scenen. Tillsammans med Lady G, Bushman, Richie Spice, Chuck Fenda och Natural Black framförde de en enastående cover på Bob Marleys 'One Love'.

Trots alla internationella stjärnor så var nog festivalens mest populära artist svenske rapparen Promoe. Västeråsaren fick hjälp av DJ Large, Supreme och Cosmic när han levererade sina och Loop Troops bästa hits. Bushman gled ut på scen för att sjunga refrängen till 'Fast Food World' från Promoes senaste platta. Promoes svidande kritik av köttindustrin och snabbmatskulturen spetsas till med Bushmans ylande refäng: 'Murdah! / supplyin" bloody meat for a fast food world'.

I vanlig ordning hyllade Promoe graffitimålare, veganer och 'freedom fighters' medan han dissade Bush, snuten och 'bling-bling' rappare. Höjdpunkten av spelningen var 'snattare-dansen' (Promoe, DJ Large, Supreme och Cosmic gör en pojkbandsdans där de låtsas fylla fickorna med varor från en affär) och en remix av 'Barn av vår tid' och 'Jag sköt Palme' över J-Kwons 'Tipsy'-takt. Extranumret 'These Walls Don"t Lie' orsakade stormliknande svällvågor i publikhavet.

URF bjöd också på Soundclash SM 2004 där sound systems från hela Sverige tävlade om den anrika pokalen. I finalen möttes Axxion Pack från Göteborg och Trinity Sound System från Stockholm. Trinity, med Daddy Bostin som toastare och Flash bakom skivspelarna, bevisade att de är Sveriges bästa sound system. Deras stekheta dubplates fick tältet att lyfta - det var ingen tvekan om att de var SM-mästare 2004.

Alla bokade artister kom tyvärr inte till festivalen. Tyska gruppen Seeed ställde in bara några veckor innan festivalen. Det colombianska reggaebandet Alerta var på väg men kom inte igenom Europas allt snävare gränser. Bandet skulle flyga till Stockholm från Italien via Polen. Resebyrån som sålt biljetterna påstod att det inte skulle vara några problem att flyga igenom Polen eftersom landet är med i Schengensamarbetet. Men ändå godkändes inte deras visum i Polen, trots att de bara skulle byta flygplan där. De fick sitta häktade en dag innan de skickades tillbaka till Italien.

Förutom en två-timmarskö för att lösa ut sitt armband, så var festivalen välorganiserad. De flesta konserterna började i tid, köerna till baren och restaurangerna var väldigt korta och stora delar av festivalområdet erbjöd skugga där man kunde gömma sig från den stekheta solen. Majoriteten av publiken var cirka 20 år, men det var även en hel del småbarnsfamiljer och pensionärer vilket skapade en lugn och behaglig stämning. Trots att området inte var så stort så stördes man inte av musik från andra scener eftersom de var välplacerade. Allt som allt var det en riktigt bra festival som har potential att växa och bli en av världens främsta reggaefestivaler.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Egyptens filmare bryter tystnaden

Ett av huvudteman på årets Göteborgs filmfestival är arabisk film. Idén uppstod på fjolårets festival som pågick samtidigt som den revolutionära gnistan tändes i arabvärlden. Fria går på ett samtal med två egyptiska regissörer som numera är aktivister. ”Nu fortsätter kampen för det fria ordet, militärens censur kommer ersättas av en islamistisk censur”, säger Mohamed Diab.

Fria Tidningen

GFT guidar i festivaldjungeln

På lördag släpps biljetterna till 35:e Göteborg International Film Festival. GFT har plöjt programmet och tipsar om filmerna som verkar mest lovande och annat som händer under de elva festivaldagarna som lyser upp i vintermörkret.

Göteborgs Fria

Hallå där America Vera-Zavala

Vänsteraktivisten och dramatikern America Vera-Zavalas vars pjäs Etnoporr har turnépremiär på Pusterviksteatern i dag.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu