Efter det kalla kriget talade FN-vänner om att nu skulle FN äntligen få en möjlighet att bli handlingskraftigt, eftersom det var slut på automatiska veton från stormakterna. Det skulle bli möjligt att föra politik i Förenta nationerna! Många hoppades att FNs lagar, konventioner och resolutioner äntligen skulle betyda något i praktiken. Men så länge man inte förändrar säkerhetsrådet som har makten att agera, kommer FN inte att kunna ses som omvärldens gemensamma vilja. Så länge USA och de andra ständiga medlemmarna i säkerhetsrådet har möjlighet att lägga in sitt veto, kan inte FN kallas demokratiskt och rättvist. Vetorätten gör till exempel att Israel kan bryta mot internationella lagar och resolutioner utan att något händer, medan andra länder riskerar att få sina städer sönderbombade om de bryter mot någon FN-resolution. Om FN inte reformeras, kommer människor att tappa tron på FN som fredsbevarande kraft i världen.

Den 9 juli i år slog den internationella domstolen i Haag fast att Israels mur är olaglig enligt internationell rätt. Det är inte det att Israel bygger en mur som är olagligt, utan att de bygger den långt inne på palestinskt område. Den 21 juli antog FNs generalförsamling en resolution som uppmanar Israel att följa beslutet från Haag och riva de delar av muren som byggts inne på ockuperad mark. 150 länder röstade för förslaget och sex länder röstade mot. Det var USA, Israel, Australien, Marshallöarna, Mikronesien och Palau som röstade mot. Alla EU-länder röstade för.

Det finns naturligtvis anledning att vara glad över besluten. Nu uppmärksammas murens fruktansvärda följder, som stöld av land och vatten, husrivningar och bildandet av getton. Men problemet är att resolutionen måste antas av FNs säkerhetsråd för att bli bindande. Och chanserna att ett sådant beslut fattas är mycket små, eftersom USA sagt att de inte kommer att kräva att muren rivs. USA kommer att lägga in sitt veto. USA lägger alltid in sitt veto när det ska fattas beslut som Israel inte gillar.

Därför måste den växande opinionen i EU och i övriga världen sätta press på sina politiker att agera. Vi måste uppmana våra regeringar att kräva av Israel att de följer de domar och resolutioner som tydligt säger att Israels agerande är olagligt. Israels brott är skäl nog för att införa sanktioner och frysa det förmånliga handelsavtalet mellan Israel och EU.

Att ge stöd åt Sharons så kallade Gaza-plan och samarbetet mellan honom och arbetarpartiets Shimon Peres leder inte till fred. Det låter bra när de säger att de ska dra tillbaka alla bosättningar från Gaza, men om man tittar närmare på vad förslaget innebär, är det inte ett steg mot att ockupationen upphör. Kanske tvärtom. Israel kommer fortsatt att ha kontrollen över de palestinska landgränserna och de kan fortsätta att kontrollera det palestinska vatten- och luftrummet. Av de cirka 450 000 bosättarna som bor på palestinskt område är det endast cirka 7 000 som bor i Gaza. Utan bosättningarna blir det billigare att hålla koll på det stora fängelse som Gaza är för palestinierna som bor där. För att en rättvis fred ska kunna uppnås måste ockupationen upphöra och alla bosättningar utrymmas, i Gaza och på Västbanken.