Gatumusik i lyxformat
Jag gillar den här plattan. Kanske kommer jag med tiden också lära mig att lära mig älska den, ty Räfvens alkoholindränkta klezmerprogg är en urladdning som sitter som en krocketklubba i skenbenet - intensiv, omtumlande, men också sjukt bra.
Av någon anledning drar jag paralleller till Pogues tidigare verk. Irländarnas debut-lp Red roses or me och dess folkpunk samt allmänna kaos känns som en relevant parallell till Räfvens, om än mer välproducerade, musik. Visserligen saknar Next time we take our instruments till största delen sång, men ändå, känslan går inte på att ta miste på. Det handlar om spelglädje och rödtjut.
Sen går man som lyssnare inte heller miste om stämningsfulla partier. 'Snokvalsen' kunde lätt ha platsat på soundtracket till Shindlers List.
Sedan starten har Räfven nu tagit det slutgiltiga steget bort från sitt inledande manifest, som bland annat statuerade att gruppen aldrig fick spela in en skiva, samt att ingen i bandet fick spela ett instrument de behärskade. Next time we take our instruments är tight, snygg och intensiv. Det här är gatumusik i lyxformat, varken mer eller mindre. Och ja, jag tror jag älskar det.
Next time we take our instruments
Artist: Räfven
Bolag: Swingkids
Next time we take our instruments
Artist: Räfven
Bolag: Swingkids
Next time we take our instruments
Artist: Räfven
Bolag: Swingkids
Next time we take our instruments
Artist: Räfven
Bolag: Swingkids