Kärleksfull hyllning till Kent | Göteborgs Fria
Göteborgs Fria

Kärleksfull hyllning till Kent

Så vackert och kärnfullt humoristiskt tolkar Maria Hörnelius texterna i Kabaré Kent på Aftonstjärnan, att Kent Andersson närapå återuppstår i hennes gestaltning. Framför allt Maria Hörnelius, men också Bernt Andersson och Kjell Jansson, har under många år både arbetat med, och befunnit sig nära Göteborgs store poet och dramatiker. Det är heller inte utan viss kärleksfull lätthet de hittar det specifika och elegant drivande tonfall och den särpräglade satiriska hetta som alltid legat främst i Kent Anderssons uttryck.

På Aftonstjärnans scen står en tänkt arbetsplats, där Kent kunde ha suttit med sin röda reseskrivmaskin, nära till bokhyllans inspiration. Föreställningen hämtar sitt material ur hela hans produktion, inte minst den tidiga, som Blå gatan, Happyland och Gropen. Flotten, Hemmet och Sandlådan glimrar också till, plus ett par dikter, före Aftonstjärnans tid. Fondprojicerade bilder från hans kvarter på Ramberget, ger från första början känslomässig botten till inledande WC på svalen.

Precis som tidigare föreställningar på Aftonstjärnan, med dess på olika sätt uttalade närhet till stadsdelens historia och arbetarfamiljernas villkor, genomsyras denna tätt sammansatta kabaré av samma slags underskruvade och drabbande samhällskritik. I detta nya sammanhang, där estradören Kent Andersson och hans mänskliga värme inte längre lyser från scenen, får odödliga rader förnyat livsrum i Maria Hörnelius innerliga framförande. I mer samhällssatiriska nummer som Borgarmarsch för fred ur Katten är död, från 1982, lyfter skådespelaren med synbarlig vällust fram Kents drypande sarkasm.

Ballader avlöser små finurligt inlagda monologpartier. Dikter skänker djup åt tanken mellan nonsensrader och skimrande tidsbilder. Himlen över Gårda, redan från 1966, och Sov lilla djur, från samma år, finns också med i programmet, vars delar osökt smälter samman till en dramatiskt fungerande helhet. Maria Hörnelius sammanställning spelar kongenialt med musikernas markerade närvaro och med hela den revybelysta scenen. Kvällen ger sådan mersmak, att jag verkligen hoppas att Aftonstjärnans teaterhungrande publik, får sig fler föreställningar till livs än blott de sju som annonserats.

Fakta: 

Kabaré Kent
Scen: Aftonstjärnan
Program: Musik, poesi och skrönor förmedlade av tre artister i Kent Anderssons vänkrets
Medverkande: Maria Hörnelius, Bernt Andersson, Kjell Jansson
Extra föreställningar är insatta 11 och 12/4

Rekommenderade artiklar

Varm och rolig familjeföreställning

Orusts Teaterförening har gjort sig omtalad för ett stort antal mycket välspelade amatörteaterföreställningar, inte minst Strindbergs Hemsöborna och Ibsens Peer Gynt. Den senare framfördes också, som nu Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, på Allmags trolska spelplats. Därför är det roligt att förkunna att Teaterföreningen återigen har lyckats; föreställningen är så genomarbetad och stämningsmättad, att det är en ren fröjd. Rollbesättningen är i stort sett perfekt; några av rollerna ageras också så nära det professionellas gräns att tiden tycks stå stilla. Ronjas frihetsbehov spelas kraftfullt fram av Rebecca Kaneld, med lika obändigt humör som man kan förvänta sig.

Regidebut som brister i spelrytm

Den italienska 1700-talsdramatikern Carlo Goldonis Värdshusvärdinnan passar väl in på Gunnebo, efter en, oftast mycket välspelad, rad av satiriska Molièrestycken. Goldoni, mer känd för pjäser som Två herrars tjänare och Gruffet i Chiozza, skrev ofta både lustfyllt och samhällskritiskt och Värdshusvärdinnan är inget undantag. Just denna värdinna, vällustigt spelad av Caisa-Stina Forsberg, driver värdshuset med god ekonomi och dess trånande adliga gäster till vansinne.

Fria.Nu

Expressiv show i kortformat

Bortsett från en ganska obegriplig pjästitel, med viss säkerhet skapad enkom för att ytterligare fördjupa Teater Pugilists sedvanligt provocerande bryderi, bjuder Martin Theorins pjäs, Snackmupp i TV, på hårt skruvad enmansshow i kortformat. Under endast en halvtimme, lyckas hans manus och regi komprimera ett helt spann mellan transvestitens dubbelhet och kärlekens smärta. Men en längre tids fördjupning hade nog inte skadat; ämnet skulle utan vidare tåla det.

Ett annat slags närvaro

Ibland sker något magiskt på scenen och allt blir helt genomlyst av närvaro. Det hände mig senast alldeles häromdagen på Folkteaterns Lilla scen. Pjäsen Nordost, av Torsten Buchsteiner, är ett formligt under av inlevelsefullt byggd dramaturgi. I Birte Niederhaus sällsamt täta regi, och med tre aktörer i vackert samspel, framstår berättelsen som i ett förklarat ljus.

En riktig fullträff för Stadsteatern

Oj vilken pjäs, vilken iscensättning, vilken musik! Howard Korders lätta koncisa drama om storstadens puls får skimrande poetiskt liv av schweiziske regissören Stefan Metz, scenografen Alex Tarragüel Rubio och Max Mitles magnifika ljussättning. Anna Ternheims sång i bitterljuvt skevande arrangemang av Frank Sinatras platsbestämmande evergreens gör inte det hela sämre. Skådespelarna lyser ikapp med varandra under ett magiskt gestaltande strålkastarljus.

© 2019 Göteborgs Fria