Vemodssmolk i popbägaren
Svenska indiepoparna i The Second Band har givit sitt debutalbum den kaxiga titeln The definitive form. Oavsett hur mycket ironi som ligger bakom finns det flera anledningar att instämma i att detta faktiskt är den kompletta popplattan, den har liksom allt man kan önska sig av en dylik.
Med det menar jag dels ett gäng piggelina upptempolåtar, som får det att dunka innanför bröstet av upprymd energi. Maffigt soul-blås, diskreta trianglar och obligatoriska 'wo-ho wo-ho' -refränger gör sitt till för att förstärka längtan efter sommar, festival och fnittrigt hångel i buskarna. Här finns också plats för ballader av den melodramatiskt storslagna sorten, där sångaren Hampus Norén gör rasande desperata utfall på det odödliga temat förlorad kärlek.
Texterna är annars mest småbittra vardagsgrubblerier kring tvånget att leva upp till samhällets förväntningar, och fruktan att förlora sin själ på vägen. Men även en uppvisning i fantasifulla stycken klurig poesi i stil med amerikanske Eels.
The Second Band är ännu ett gäng svenskar som definitivt platsar på den internationella indiepop-scenen.
The definitive form
Artist: The Second Band
Bolag: Orange Grammofon