Världen hopträngd i ett hotellrum
På ett hotellrum i Bryssel sitter en man. Det är oklart varför han vistas där. Hotellet visar sig vara en plats utan beständig tid eller rum. I rummet bredvid gråter en man från Libanon. Då och då kommer en städerska från Kamerun eller Indien förbi och vid ett tillfälle kryper en ung flicka ut genom garderoben och in i mannens liv.
Mats Kolmisoppis nya roman Bryssel innehåller en mängd fragment av olika berättelser utan linjär struktur. Staden Bryssel med sin position som EU-huvudstad och ett slags miniuniversum, där många olika nationaliteter tillfälligt möts, blir här till en fond för en mängd möjliga livsöden. Människorna i Bryssel är isolerade och ensamma men på samma gång är de del av något större, en större kropp:
'Hela världen finns och varje sekund som världen funnits finns. Barndomen finns. Det goda och det onda finns. Det finns mat. Mycket mat, också i Bryssel finns det mat.'
Här är somliga mer fria än andra. Vissa kan ta in på hotell när omständigheterna är svåra, medan andra tvingas fly för gott. Kanske hamnar de i tjänstesektorn i sitt nya hemland, kanske kommer de att vara den som städar rummet åt en ung man i Bryssel. Relationerna är här ofta reducerade till affärsmässiga kontrakt människor emellan.
Men Kolmisoppi skildrar också en värld där alla ändå hör ihop. Där människans handlande har betydelse för och påverkar andra individers öden. Politiken och den individuella berättelsen flätas samman och går inte att separera från varandra.
Världspolitiken gör sig påmind i rädslan för Al-Qaida, landvägsrånare i Chiapas eller i konflikten mellan Israel och Palestina. TV:n på hotellrummet ger ytterligare inblickar i ett schizofrent virrvarr av röster, globala konflikter och personliga öden.
Denna samtidighet av 'berättelser' skapar i sin tur ett slags fiktion, och en svårighet att skilja det som är verkligt och betydande från det triviala. Allt får liksom samma utrymme i en värld där det är möjligt att röra sig från plats till plats genom ett enkelt tryck på fjärrkontrollen, eller genom en snabb flygtur över Atlanten:
'Jag märker att det ibland är svårt att vakna ur drömmar, liksom det är svårt att rangordna och sortera upplevelser och intryck. Ibland är det som om allt spelar lika, som om alla händelser utspelas på en och samma gång. Jag har svårt att bestämma vilka detaljer som är viktiga.'
Kolmisoppi skildrar ett psykosliknande tillstånd; som om vi inte hade lärt oss att sålla bland intryck och erfarenheter utan ständigt levde med dem alla sida vid sida. Det är förvisso ett sjukdomstillstånd, men samtidigt finns där något friskt i att inte stänga ute och skapa gränser för dem vi väljer att ge vår sympati och empati.
Mats Kolmisoppi har en alldeles säregen röst och Bryssel är inte sällan komisk även om grundtonen är mörk och ganska pessimistisk.
Livet i Bryssel framstår stundtals som väldigt absurt och påminner mer om en saga eller skröna som går att berätta i komprimerade frågor och sentenser såsom: Vad gjorde han då? Och sedan? Vad hände sedan?
Men Kolmisoppi ger inga svar, för det finns inga enkla sådana.
Bryssel
Författare: Mats Kolmisoppi
Förlag: Norstedts