Dramatiskt och gripande porträtt | Göteborgs Fria
Göteborgs Fria

Dramatiskt och gripande porträtt

bland får man de största teaterupplevelserna i de minsta salongerna. Så är det till exempel just nu på larssons & Adas teater uppe på Konstepidemin, där Fia Adler Sandblad ger en alternativ kärlekshistoria ur Charlotte Brontës roman Jane Eyre, i Sören Larssons regi.

I Malin Lindroths starka pjäs öppnar sig för en makalös teatral och visuell gestaltning. Magnifikt lyfter Fia Adler Sandblad fram den, av Edmund Rochester - godsherren i Brontës roman - undanskuffade, förment galna och inlåsta Bertha Mason. Ned från 1800-talets dunkla vindsutrymme stiger hon fram i dagens ljus, och föreställningen återskänker henne därmed ett nog så välförtjänt utrymme i världslitteraturen som någonsin Jane Eyre.

Malin Lindroths pjäs beskriver Berthas historia, från ett föraktat kreolskt ursprung till Rochesters främst ekonomiskt bottnade transaktion för att vinna fördelar ur ett ingånget äktenskap och hennes stadigt djupnande förakt för svassande lorder och ladies på godset Thornfield Hall. Det är en berättelse både om grymt svek och en till en början blint trevande kärlek som överraskande väcks till liv långt ut på hatets rödglödgade gräns.

Långt efter att Rochester, efter ett av Berthas hånfulla utbrott, låst in henne på vinden, lyckas hon få tag i sin väktares nycklar och tar sig nedför trappan, i akt och mening att ta hans liv.

Men hennes och hans åtskilda liv på Thornfield Hall tar, ur hennes höjda kniv mot hans sovande gestalt, en diametralt annorlunda vändning. Han vaknar, kniven glider ur hennes hand; plötsligt befinner de sig under täcket, inbegripna i ett groteskt präglat famntag som natt efter natt djupnar under Berthas tioåriga vistelse på vinden. Ända tills guvernanten Jane Eyre uppenbarar sig för att undervisa det barn som Rochester svekfullt har undanhållit henne. Fia Adler Sandblads gestaltning är storartad; huset, dess invånare och framför allt Berthas utsatthet framträder med en sådan dramatiskt gripande kraft att jag inte på mycket länge varit med om en så starkt bottnad gestaltning.

Recensionen är tidigare publicerad i Bohusläningen.

Fakta: 

Bertha - en annan historia om kärlek
Av: Malin Lindroth
Regi: Sören Larsson
I rollen: Fia Adler Sandblad
Scen: larssons & Adas teater på Konstepidemin

Rekommenderade artiklar

Varm och rolig familjeföreställning

Orusts Teaterförening har gjort sig omtalad för ett stort antal mycket välspelade amatörteaterföreställningar, inte minst Strindbergs Hemsöborna och Ibsens Peer Gynt. Den senare framfördes också, som nu Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, på Allmags trolska spelplats. Därför är det roligt att förkunna att Teaterföreningen återigen har lyckats; föreställningen är så genomarbetad och stämningsmättad, att det är en ren fröjd. Rollbesättningen är i stort sett perfekt; några av rollerna ageras också så nära det professionellas gräns att tiden tycks stå stilla. Ronjas frihetsbehov spelas kraftfullt fram av Rebecca Kaneld, med lika obändigt humör som man kan förvänta sig.

Regidebut som brister i spelrytm

Den italienska 1700-talsdramatikern Carlo Goldonis Värdshusvärdinnan passar väl in på Gunnebo, efter en, oftast mycket välspelad, rad av satiriska Molièrestycken. Goldoni, mer känd för pjäser som Två herrars tjänare och Gruffet i Chiozza, skrev ofta både lustfyllt och samhällskritiskt och Värdshusvärdinnan är inget undantag. Just denna värdinna, vällustigt spelad av Caisa-Stina Forsberg, driver värdshuset med god ekonomi och dess trånande adliga gäster till vansinne.

Fria.Nu

Expressiv show i kortformat

Bortsett från en ganska obegriplig pjästitel, med viss säkerhet skapad enkom för att ytterligare fördjupa Teater Pugilists sedvanligt provocerande bryderi, bjuder Martin Theorins pjäs, Snackmupp i TV, på hårt skruvad enmansshow i kortformat. Under endast en halvtimme, lyckas hans manus och regi komprimera ett helt spann mellan transvestitens dubbelhet och kärlekens smärta. Men en längre tids fördjupning hade nog inte skadat; ämnet skulle utan vidare tåla det.

Kärleksfull hyllning till Kent

Så vackert och kärnfullt humoristiskt tolkar Maria Hörnelius texterna i Kabaré Kent på Aftonstjärnan, att Kent Andersson närapå återuppstår i hennes gestaltning. Framför allt Maria Hörnelius, men också Bernt Andersson och Kjell Jansson, har under många år både arbetat med, och befunnit sig nära Göteborgs store poet och dramatiker. Det är heller inte utan viss kärleksfull lätthet de hittar det specifika och elegant drivande tonfall och den särpräglade satiriska hetta som alltid legat främst i Kent Anderssons uttryck.

Ett annat slags närvaro

Ibland sker något magiskt på scenen och allt blir helt genomlyst av närvaro. Det hände mig senast alldeles häromdagen på Folkteaterns Lilla scen. Pjäsen Nordost, av Torsten Buchsteiner, är ett formligt under av inlevelsefullt byggd dramaturgi. I Birte Niederhaus sällsamt täta regi, och med tre aktörer i vackert samspel, framstår berättelsen som i ett förklarat ljus.

© 2020 Göteborgs Fria