Fenomenal spelenergi | Göteborgs Fria
Göteborgs Fria

Fenomenal spelenergi

När jag nyss var på Angereds Teater och såg deras nya produktion Vroom, var det i en väldigt speciell situation. Nära 150 författare från sju Göteborgsskolor satt i salongen, sjöng med, visslade, hojtade och stampade taktfast när de igenkände sina egenhändigt hopknåpade strofer. Redan själva projektet att locka Kulturskolorna att skriva på temat resor är genialt; resultatet är mycket tänkvärt i hela sin vidd av infallsvinklar till resandets nöjen och vedermödor.

Så disparata upplevelser, som tsunamins dramatiska och traumatiska konsekvenser, står mot vanliga och ovanliga resor till både vanliga och ovanliga resmål. Flyktens komplicerade omständigheter får ett par starka rader frihetslängtan. På samma gång är det ju viktigt att inte tappa badbyxorna i poolen, tappa passet, eller tappa bort väskan, pappan eller mobilen någonstans. Med ett finurligt ramelstuk i låtarna får musikarrangemang och fysisk rörelse avspegla det allra värsta och det bästa som kan hända, allt inbakat i en idérik, sceniskt mycket medveten, regidebut av Ove Wolf.

Med härlig koreograferad rörelserytm, fylls resans förberedelser både fartfyllt och inkännande, från packningen av tandborstar och badbrallor till Slowmotion Phax Ahamada som, med stilren finess landar det tunga passagerarplanet så säkert att alla andas ut. Kapellmästaren Anders Wättring sitter, som så ofta tidigare på Angereds Teater, vid spakarna, den här gången i flygkaptenens stiliga mörka uniform. Alla på scenen är jättebra, och särskilt en ung och mångsidigt artistisk begåvning vid namn Shariar Shahidi, som med fenomenal spelenergi antänder allt och alla. Kort speltid, så skynda, skynda.

Fakta: 

Vroom - hit å dit å tillbaks igen
Scen: Angereds Teater
Av elever från Oscar Fredriksskolan, Gärdsmosseskolan, Rannebergens centrumskola, Bredfjällsskolan, Guldhedsskolan, Skutehagen, Musik: Erica Granström, Ewa J Kristeberg, Magnus Pettersson, Anders Wättring
Regi: Ove Wolf Scenografi,
ljus: Åsa Holz Svensson
Ljud: Johan Karlsson
Kapellmästare: Anders Wättring
Medverkande: Phax Ahamada, Sasha Becker, Inger Dunder, Åsa Ericsson, Kave Foladi, Peter Grahn, Erica Granström, Thomas Gustavsson, Ewa J Kristeberg, Olle Liljas, Josefin Neldén, Magnus Pettersson, Shariar Shahidi, Boye Strothmann, Anders Wättring

Rekommenderade artiklar

Varm och rolig familjeföreställning

Orusts Teaterförening har gjort sig omtalad för ett stort antal mycket välspelade amatörteaterföreställningar, inte minst Strindbergs Hemsöborna och Ibsens Peer Gynt. Den senare framfördes också, som nu Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, på Allmags trolska spelplats. Därför är det roligt att förkunna att Teaterföreningen återigen har lyckats; föreställningen är så genomarbetad och stämningsmättad, att det är en ren fröjd. Rollbesättningen är i stort sett perfekt; några av rollerna ageras också så nära det professionellas gräns att tiden tycks stå stilla. Ronjas frihetsbehov spelas kraftfullt fram av Rebecca Kaneld, med lika obändigt humör som man kan förvänta sig.

Regidebut som brister i spelrytm

Den italienska 1700-talsdramatikern Carlo Goldonis Värdshusvärdinnan passar väl in på Gunnebo, efter en, oftast mycket välspelad, rad av satiriska Molièrestycken. Goldoni, mer känd för pjäser som Två herrars tjänare och Gruffet i Chiozza, skrev ofta både lustfyllt och samhällskritiskt och Värdshusvärdinnan är inget undantag. Just denna värdinna, vällustigt spelad av Caisa-Stina Forsberg, driver värdshuset med god ekonomi och dess trånande adliga gäster till vansinne.

Fria.Nu

Expressiv show i kortformat

Bortsett från en ganska obegriplig pjästitel, med viss säkerhet skapad enkom för att ytterligare fördjupa Teater Pugilists sedvanligt provocerande bryderi, bjuder Martin Theorins pjäs, Snackmupp i TV, på hårt skruvad enmansshow i kortformat. Under endast en halvtimme, lyckas hans manus och regi komprimera ett helt spann mellan transvestitens dubbelhet och kärlekens smärta. Men en längre tids fördjupning hade nog inte skadat; ämnet skulle utan vidare tåla det.

Kärleksfull hyllning till Kent

Så vackert och kärnfullt humoristiskt tolkar Maria Hörnelius texterna i Kabaré Kent på Aftonstjärnan, att Kent Andersson närapå återuppstår i hennes gestaltning. Framför allt Maria Hörnelius, men också Bernt Andersson och Kjell Jansson, har under många år både arbetat med, och befunnit sig nära Göteborgs store poet och dramatiker. Det är heller inte utan viss kärleksfull lätthet de hittar det specifika och elegant drivande tonfall och den särpräglade satiriska hetta som alltid legat främst i Kent Anderssons uttryck.

Ett annat slags närvaro

Ibland sker något magiskt på scenen och allt blir helt genomlyst av närvaro. Det hände mig senast alldeles häromdagen på Folkteaterns Lilla scen. Pjäsen Nordost, av Torsten Buchsteiner, är ett formligt under av inlevelsefullt byggd dramaturgi. I Birte Niederhaus sällsamt täta regi, och med tre aktörer i vackert samspel, framstår berättelsen som i ett förklarat ljus.

© 2020 Göteborgs Fria