Dansare med fart och värme | Göteborgs Fria
Göteborgs Fria

Dansare med fart och värme

Oj, vilken show de bjuder på, dessa hiphopens beskyddare och riddare runt den vridna foten, som de skämtsamt kallar sig! Inför en fullsatt salong med ungt folk satte de allt häftigare snurr både på sig själva och på föreställningens resa genom dansstilarnas variationer. Med fötterna djupt rotade i förortens hiphop kastar de sig ut i det ena halsbrytande numret efter det andra, i latinodans, breakdance och andra coola moves, tryggt och stadigt bottnade i gatukulturens svarta asfalt.

Twisted Feet består av sju personer, men är denna kväll förstärkt av, bland andra, slowmotionartisten Phax Ahamada, vars fantastiskt skickligt uppbyggda och oljigt glidande rörelseschema kan knocka vem som helst. Denne dansare har dessutom en sådan varm utstrålning att det slår gnistor om hans blotta närvaro. Det blev så varmt att brandlarmet löste ut och teatern fick utrymmas en liten stund. Men hela det här gängets attityd är så humoristiskt vilsam, att det är rena njutningen bara att få vara med om en sådan här kväll.

Rakt genom all ekvilibristisk akrobatik, med rader av vackert vridna skutt i dansens virvlar, går en röd tråd som handlar om varför det är mycket bättre att se det live än att kolla på teve. Föreställningens ciceroner, Zerjon och Pawel, lotsar oss stadigt allt längre inåt i gruppens berättelse om livedansens fördelar, men deras teatrala medel är förstås av ett annat, avsevärt mycket rappare slag än vad man vanligtvis brukar se på Folkteaterns stora scen.

Fakta: 

Se det live med Twisted Feet
Scen: Folkteatern, stora scenen
Regi: Gruppen
Medverkande: Zerjon Abebe, Stina Bojling, Nina Kollbrunner, Denny Hultén, Tony Hultén, Pawel Przyluski, Juve Caseres, Phax Ahamada m fl

Rekommenderade artiklar

Varm och rolig familjeföreställning

Orusts Teaterförening har gjort sig omtalad för ett stort antal mycket välspelade amatörteaterföreställningar, inte minst Strindbergs Hemsöborna och Ibsens Peer Gynt. Den senare framfördes också, som nu Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, på Allmags trolska spelplats. Därför är det roligt att förkunna att Teaterföreningen återigen har lyckats; föreställningen är så genomarbetad och stämningsmättad, att det är en ren fröjd. Rollbesättningen är i stort sett perfekt; några av rollerna ageras också så nära det professionellas gräns att tiden tycks stå stilla. Ronjas frihetsbehov spelas kraftfullt fram av Rebecca Kaneld, med lika obändigt humör som man kan förvänta sig.

Regidebut som brister i spelrytm

Den italienska 1700-talsdramatikern Carlo Goldonis Värdshusvärdinnan passar väl in på Gunnebo, efter en, oftast mycket välspelad, rad av satiriska Molièrestycken. Goldoni, mer känd för pjäser som Två herrars tjänare och Gruffet i Chiozza, skrev ofta både lustfyllt och samhällskritiskt och Värdshusvärdinnan är inget undantag. Just denna värdinna, vällustigt spelad av Caisa-Stina Forsberg, driver värdshuset med god ekonomi och dess trånande adliga gäster till vansinne.

Fria.Nu

Expressiv show i kortformat

Bortsett från en ganska obegriplig pjästitel, med viss säkerhet skapad enkom för att ytterligare fördjupa Teater Pugilists sedvanligt provocerande bryderi, bjuder Martin Theorins pjäs, Snackmupp i TV, på hårt skruvad enmansshow i kortformat. Under endast en halvtimme, lyckas hans manus och regi komprimera ett helt spann mellan transvestitens dubbelhet och kärlekens smärta. Men en längre tids fördjupning hade nog inte skadat; ämnet skulle utan vidare tåla det.

Kärleksfull hyllning till Kent

Så vackert och kärnfullt humoristiskt tolkar Maria Hörnelius texterna i Kabaré Kent på Aftonstjärnan, att Kent Andersson närapå återuppstår i hennes gestaltning. Framför allt Maria Hörnelius, men också Bernt Andersson och Kjell Jansson, har under många år både arbetat med, och befunnit sig nära Göteborgs store poet och dramatiker. Det är heller inte utan viss kärleksfull lätthet de hittar det specifika och elegant drivande tonfall och den särpräglade satiriska hetta som alltid legat främst i Kent Anderssons uttryck.

Ett annat slags närvaro

Ibland sker något magiskt på scenen och allt blir helt genomlyst av närvaro. Det hände mig senast alldeles häromdagen på Folkteaterns Lilla scen. Pjäsen Nordost, av Torsten Buchsteiner, är ett formligt under av inlevelsefullt byggd dramaturgi. I Birte Niederhaus sällsamt täta regi, och med tre aktörer i vackert samspel, framstår berättelsen som i ett förklarat ljus.

© 2020 Göteborgs Fria