Oerhört välspelad samhällsreflektion
Är det så att Moder Svea har drabbats av svårmedicinerad vestibulit i förhållande till hur landet väljer att betrakta och ta emot den Andre? Det är i alla fall en av flera möjliga intressanta tolkningar av Sofie Ljungmans metaforspäckade drama Lösker man, som just nu spelas på Teater Tamauer.
Denna Andre, kan i Ljungmans mycket komprimerade pjästext lika gärna vara mannen som djur, kvinnan som hysterika, eller invandraren på väg in genom rummets entré.
För en tid sedan läste jag en vacker reflektion kring samtidighet, som säkert kan appliceras på mötet mellan människor: "Och om vi kunde närma oss varandra med den öppna nyfikenhet och respekt som utgår från vissheten om att den andre alltid utgör en främmande kontinent? Om vi kunde avstå från att genast göra den andre till en del av vår egen berättelse, erövra, kategorisera och inordna; om vi kunde uthärda annanhetens fundamentala obegriplighet?"(Ur Anna-Karin Palms och Kate Larssons bok Om vänskap).
Citatet rinner åter upp i medvetandet när jag ser Tamauers Lösker man och jag undrar om inte Sofie Ljungmans intrikata pjäskonstruktion lyckats sätta ord och dramatik på just dessa, djupt allmänmänskliga tankar om kommunikationens och samhörighetens svårighet. Det är en pjäs i närmast perfekt efterföljd till regissören Anders Fribergs långa rad av samhällsfilosofiskt anlagda uppsättningar. Dessutom är det roligt, ibland så fruktansvärt roligt mitt under spelets iskalla slapstickkomik, att scenens disparata rollkonstellationer till och med kan låta sig betraktas som en snedvinklad bild av hela samhällets sociala rollspel.
Utan att avslöja för mycket; den här föreställningen ställer krav på envar att tänka själv, därtill att dra egna slutsatser av dess mycket associationsrika material, äger pjäshandlingen rum på ett socialkontor. En trasig, vildskäggig, kärlekshungrande, smutsig och hemlös man jagar in en ung kvinna, på väg dit, på kontoret, varpå han blir inlåst i ett halvtransparent rum av socialchefen. Socialsekreteraren tar sig genast an fallet, så småningom med mer eller mindre villigt bidrag av den unga kvinnan.
Beskrivningen säger ingenting om vad som utspelar sig mellan raderna, för det är så mycket och så intresseväckande att det inte kan beskrivas i korthet utan helt enkelt både bör och måste ses. Skådespelarna bidrar alla lika starkt till ett helhetsintryck, vars essens sätter igång ett skred av tankar; en modern pjäs så oerhört välspelad att man blir imponerad, inte i första hand av skådespelarmässig djupverkan utan av ett ensemblespel med solidarisk medvetenhet om textens specifika vikt.
Recensionen är tidigare publicerad i Bohusläningen.
Lösker man
Scen: Teater Tamauer
Av Sofie Ljungman
Regi: Anders Friberg
Scenografi, kostym: Torben Kulin
Kostym: Tove Berglund
Mask: Tove Berglund och Anders Muammar I rollerna: Ylva Nilsson, Jan Ericson, Emelie Heilmann, Jarle Hammer