Göteborgs Fria

En skimrande pärla

En sak står helt klart när det gäller den madagaskiske dansaren Phax Ahamadas varma utstrålning och det är att han träffar barnens fantasi och lust precis mitt i prick, skriver Anders Thuresson.

Och även om Angereds Teaters nya barnpjäs Pingvinen handlar om en glad och nyfiken pingvin, på flykt från Madagaskar, via Frankrike, till en farbroder i Sverige, så förstår var och en i salongen att denna resa också beskriver Ahamadas egen flykt.
Men det spelar mindre roll; denne mimiskt oerhört skicklige skådespelare gestaltar utanförskapet med så små och exakta medel att det kunde ha varit vem som helst som hungrig och utan ett öre på fickan, hamnat i en utländsk storstad, mitt i dess belastade trafikkarusell av förbisvischande bilar. Man känner omedelbart igen sig i minsta liten sparsmakad och uttrycksfull åtbörd, och barnen är hela tiden med på noterna.
Dessutom passar det som hand i handske att det är just en av landets mer berömda street - och breakdansare, med stark känsla för stadens puls och rörelse, som lyckas placera sin musikaliskt rytmiska berättelse mitt i modernitetens nav. När Ahamada sedan, under sin fortsatta flykt med en snusande busschaufför vid ratten, berättar en madagaskisk folksaga om hur det är för en pingvin att bli berövad sitt hem av en ockuperande uggla, svindlar sagans historiska ursprung till ur spänningsfältet mellan fantasi och verklighet.
Föreställningen varar bara en dryg halvtimme men är i sitt slag en klart skimrande liten pärla, genomsyrad av både visdom och sprittande livskänsla. Dansövningen efteråt, med publiken, och framför allt med barnen, var helt uppenbart pricken över i. Tänk er en hel scen fullproppad av glada dansande barn, uppmärksamt lyssnande till Phax Ahamadas inspirerande rådgivning. Ring ned Angereds Teater och boka biljetter till er själva och alla era danslystna barn!

Fakta: 

Pingvinen - Om att fly och hitta hem. Och att gunga
Manus: Charlie Åström och Phax Ahamada
Regi: Charlie Åström Dramaturgisk rådgivning och översättning av en madagaskisk folksaga: Lena Fridell
Scenografi, kostym: Studio Oscuro
Mask: Gunnar Lundgren
I rollen: Phax Ahamada
För åk F-3

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Varm och rolig familjeföreställning

Orusts Teaterförening har gjort sig omtalad för ett stort antal mycket välspelade amatörteaterföreställningar, inte minst Strindbergs Hemsöborna och Ibsens Peer Gynt. Den senare framfördes också, som nu Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, på Allmags trolska spelplats. Därför är det roligt att förkunna att Teaterföreningen återigen har lyckats; föreställningen är så genomarbetad och stämningsmättad, att det är en ren fröjd. Rollbesättningen är i stort sett perfekt; några av rollerna ageras också så nära det professionellas gräns att tiden tycks stå stilla. Ronjas frihetsbehov spelas kraftfullt fram av Rebecca Kaneld, med lika obändigt humör som man kan förvänta sig.

Göteborgs Fria

Regidebut som brister i spelrytm

Den italienska 1700-talsdramatikern Carlo Goldonis Värdshusvärdinnan passar väl in på Gunnebo, efter en, oftast mycket välspelad, rad av satiriska Molièrestycken. Goldoni, mer känd för pjäser som Två herrars tjänare och Gruffet i Chiozza, skrev ofta både lustfyllt och samhällskritiskt och Värdshusvärdinnan är inget undantag. Just denna värdinna, vällustigt spelad av Caisa-Stina Forsberg, driver värdshuset med god ekonomi och dess trånande adliga gäster till vansinne.

Expressiv show i kortformat

Bortsett från en ganska obegriplig pjästitel, med viss säkerhet skapad enkom för att ytterligare fördjupa Teater Pugilists sedvanligt provocerande bryderi, bjuder Martin Theorins pjäs, Snackmupp i TV, på hårt skruvad enmansshow i kortformat. Under endast en halvtimme, lyckas hans manus och regi komprimera ett helt spann mellan transvestitens dubbelhet och kärlekens smärta. Men en längre tids fördjupning hade nog inte skadat; ämnet skulle utan vidare tåla det.

Göteborgs Fria

Kärleksfull hyllning till Kent

Så vackert och kärnfullt humoristiskt tolkar Maria Hörnelius texterna i Kabaré Kent på Aftonstjärnan, att Kent Andersson närapå återuppstår i hennes gestaltning. Framför allt Maria Hörnelius, men också Bernt Andersson och Kjell Jansson, har under många år både arbetat med, och befunnit sig nära Göteborgs store poet och dramatiker. Det är heller inte utan viss kärleksfull lätthet de hittar det specifika och elegant drivande tonfall och den särpräglade satiriska hetta som alltid legat främst i Kent Anderssons uttryck.

Göteborgs Fria

Ett annat slags närvaro

Ibland sker något magiskt på scenen och allt blir helt genomlyst av närvaro. Det hände mig senast alldeles häromdagen på Folkteaterns Lilla scen. Pjäsen Nordost, av Torsten Buchsteiner, är ett formligt under av inlevelsefullt byggd dramaturgi. I Birte Niederhaus sällsamt täta regi, och med tre aktörer i vackert samspel, framstår berättelsen som i ett förklarat ljus.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu