Spikrakt spel på Unga Tur | Göteborgs Fria
Stockholms Fria

Spikrakt spel på Unga Tur

Unga Turteaterns tolkning av några Lars Norén-texter har en befriande lätthet. Roten ur Norén är något alldeles extra, skriver Anders Thuresson.

Unga Turteaterns Fredrik Lundqvist har gjort en mycket fri bearbetning av några Lars Norén-texter: Kliniken, München-Aten, Rumäner, Hjärta för hjärta och Nattliga & dagliga dikter. Resultatet, Roten ur Norén, är precis just detta, men får på vägen med vitala delar av rotens kärna. Vad Lundqvist åstadkommit ligger så nära en norénsk helhet man gärna kan komma utan att själv vara Norén. Regin finner en spikrak väg in i textens mörka hjärta och sätter samtidigt ett imponerande ensemblespel på scenen.
Greppet att sätta musikgruppen Originalljudet vid scenens sida tyder på ett visst mod, men gruppens stämningar och tonfall adderar åtskilligt till skildringens, på en och samma gång, mörknande och ljusnande skikt.
Över huvud taget utvecklas texternas rumslighet så genomgripande att jag knappt tror mina sinnen, i synnerhet när de tolkas av så unga skådespelare som här. Spelets befriande lätthet snarare förstärker än suddar i personernas mörka utsatthet.

Noréns pjäs Kliniken spelar huvudrollen i Lundqvists bearbetning - texten anvisar en möjlig spelplats för de andra texterna. Att försöka separera till exempel Rumäner ur föreställningen visar sig näst intill omöjligt, bearbetningens helhet är så skickligt sammanvävd att den inte uppvisar glipor. Därtill spelas texternas roller av samma genomgående karaktärer, vilket ytterligare bidrar till det starka intrycket av att se en helt ny pjäs födas.
Även om spelet är enkelt, förlorar aktörerna aldrig det norénska tonfallet. Lika humoristiskt som naket öppnas blicken på ett ögonblick för personernas, tidigare dolda, förutsättningar. Att dessutom ge denna nya helhet en början
och ett slut, som i sig innebär en början, är genialt.
Rollerna utmejslas tidigt och skådespelarnas fördjupande arbete är minutiöst. Det vore orättvist att bara nämna någon enda i denna ytterligt samstämda ensemble. David Arnesen, Stefan Skärlund, Alexander Öhrstrand, Joel Holmgren, Marie Callesen, Emanuelle David, Lovisa Andersson och Samuel Ellemark gör alla något alldeles extra.

Fakta: 

Roten ur Norén
Scen: Unga Turteatern på Fyren i Kärrtorp
Av: Fredrik Lundqvist, fritt efter Lars Norén
Regi: Fredrik Lundqvist
Scenografi: Lena Öberg och Sandra Skavén
I rollerna:
Lovisa Andersson, David Arnesen, Marie Callesen, Emanuelle Davin, Samuel Ellemark, Joel Holmgren, Stefan Skärlund, Alexander Öhrstrand

Rekommenderade artiklar

Varm och rolig familjeföreställning

Orusts Teaterförening har gjort sig omtalad för ett stort antal mycket välspelade amatörteaterföreställningar, inte minst Strindbergs Hemsöborna och Ibsens Peer Gynt. Den senare framfördes också, som nu Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, på Allmags trolska spelplats. Därför är det roligt att förkunna att Teaterföreningen återigen har lyckats; föreställningen är så genomarbetad och stämningsmättad, att det är en ren fröjd. Rollbesättningen är i stort sett perfekt; några av rollerna ageras också så nära det professionellas gräns att tiden tycks stå stilla. Ronjas frihetsbehov spelas kraftfullt fram av Rebecca Kaneld, med lika obändigt humör som man kan förvänta sig.

Regidebut som brister i spelrytm

Den italienska 1700-talsdramatikern Carlo Goldonis Värdshusvärdinnan passar väl in på Gunnebo, efter en, oftast mycket välspelad, rad av satiriska Molièrestycken. Goldoni, mer känd för pjäser som Två herrars tjänare och Gruffet i Chiozza, skrev ofta både lustfyllt och samhällskritiskt och Värdshusvärdinnan är inget undantag. Just denna värdinna, vällustigt spelad av Caisa-Stina Forsberg, driver värdshuset med god ekonomi och dess trånande adliga gäster till vansinne.

Fria.Nu

Expressiv show i kortformat

Bortsett från en ganska obegriplig pjästitel, med viss säkerhet skapad enkom för att ytterligare fördjupa Teater Pugilists sedvanligt provocerande bryderi, bjuder Martin Theorins pjäs, Snackmupp i TV, på hårt skruvad enmansshow i kortformat. Under endast en halvtimme, lyckas hans manus och regi komprimera ett helt spann mellan transvestitens dubbelhet och kärlekens smärta. Men en längre tids fördjupning hade nog inte skadat; ämnet skulle utan vidare tåla det.

Kärleksfull hyllning till Kent

Så vackert och kärnfullt humoristiskt tolkar Maria Hörnelius texterna i Kabaré Kent på Aftonstjärnan, att Kent Andersson närapå återuppstår i hennes gestaltning. Framför allt Maria Hörnelius, men också Bernt Andersson och Kjell Jansson, har under många år både arbetat med, och befunnit sig nära Göteborgs store poet och dramatiker. Det är heller inte utan viss kärleksfull lätthet de hittar det specifika och elegant drivande tonfall och den särpräglade satiriska hetta som alltid legat främst i Kent Anderssons uttryck.

Ett annat slags närvaro

Ibland sker något magiskt på scenen och allt blir helt genomlyst av närvaro. Det hände mig senast alldeles häromdagen på Folkteaterns Lilla scen. Pjäsen Nordost, av Torsten Buchsteiner, är ett formligt under av inlevelsefullt byggd dramaturgi. I Birte Niederhaus sällsamt täta regi, och med tre aktörer i vackert samspel, framstår berättelsen som i ett förklarat ljus.

© 2020 Göteborgs Fria