I väntan på nästa intifada | Göteborgs Fria
Per Björklund

Fördjupning


Per Björklund
  • Sedan början av 2005 har palestinska invånare i byn Bil'in, tillsammans med israeler och internationella aktivister, demonstrerat varje fredag mot muren.
Fria.Nu

I väntan på nästa intifada

Det palestinska politiska ledarskapet kämpar med att övervinna den humanitära kris och interna splittring som följt på Israels och omvärldens bojkott av den Hamas-ledda regeringen. Under tiden lever upproret i palestinska byar. För dem vars framtid hotas av Israels murbygge finns inget alternativ till motstånd.

I byn Beit Omar mellan Betlehem och Hebron kan Mousa Yuoni Ara"a sedan drygt fem år tillbaka inte längre gå till sitt land, som ligger intill en israelisk bosättning. Hans tre söner har arresterats gång på gång när de försökt ta sig till familjens odling, och många av olivträden som Mousa själv och hans far planterat har redan dött eftersom de inte fått rätt skötsel. Nu tycks hans situation extra hopplös eftersom ett nytt stängsel runt bosättningen skär av hans mark från byn.
Här och på de flesta andra platser på Västbanken känns turerna kring Hamas valseger och den internationella bojkotten, den nya palestinska enhetsregeringen, samt de nyss inledda samtalen mellan den palestinske presidenten och Israels premiärminister väldigt avlägsna. Inget av detta är något som betyder särskilt mycket för Mousa Ara"a. På frågan om han tror att den nya palestinska enhetsregeringen kan bidra till att förbättra byns och hans familjs situation svarar han avvisande.
- Vi har ingen regering. Den israeliska armén vill förvandla byn till ett fängelse, omgivet av murar. Så hur kan vi ha en regering samtidigt som vi är under ockupation?

Beit Omar är en av otaliga byar som drabbats hårt av expanderande bosättningar och av den israeliska så kallade 'säkerhetsbarriären'. Men liksom på många andra håll finns det de som vägrar att tyst acceptera vad som sker. Istället försöker man organisera olika former av civilt motstånd - allt från fredliga samlingar med politiska tal till direkta aktioner. De senare inkluderar försök att stoppa arbetet genom att blockera vägen för bulldozers och lastbilar på de platser där konstruktionen fortfarande pågår. Men även att göra symbolisk skada eller rentav montera ned delar av muren på de platser där den redan uppförts.
Söder om Betlehem, i ett område där murbygget påbörjats de senaste månaderna och nu pågår för fullt, befinner sig ett tiotal byar i startskedet av sin kamp. På långfredagen genomförde man en uppmärksammad gemensam aktion i Wadi el-Nis, där man förutom att blockera vägen för bulldozers genomförde en symbolisk korsfästning av en av aktivisterna.
Av alla palestinska byar som deltar i kampen mot muren är Bil"in strax utanför Ramallah den mest kända. Att Bil"in har blivit en symbol för motståndet beror inte minst på bybornas uthållighet. Sedan den första aktionen i början av 2005 har man demonstrerat varje fredag, tillsammans med internationella aktivister från grupper som International Solidarity Movement och israeliska Anarkister mot muren, AATW.
Efter över hundra genomförda demonstrationer med i stort sett samma deltagare är det inte konstigt att en tillfällig besökare i Bil"in nästan upplever fredagsdemonstrationen som ett väl inövat skådespel. Ett antal av byborna samlas efter fredagsbönen, tillsammans med internationella aktivister och journalister, och vandrar genom byn ropande slagord som 'nej till ockupationen' och 'nej till muren'. Demonstranternas mål är en port i muren - som här utgörs av en tjugo meter bred barriär med en två meter hög vägg av taggtråd, två vägar för patrullfordon och ett elektroniskt stängsel. Där börjar de banka på porten med medhavda käppar och flaggor, och en äldre man försöker klättra över.

Den här gången tröttnar soldaterna efter knappt fem minuter, och skingrar demonstranterna med en ljudbomb och flera tårgasgranater. Det är signalen för de unga pojkar - en del knappast äldre än 8-9 år - som samlats bland olivträden i utkanten av byn att ge sig in i striden med sina stenslungor. På några sekunder har den fredliga demonstrationen förvandlats till ett regelrätt slag, om än ett extremt ojämnt sådant, där soldaternas gummikulor och tårgas står mot de unga pojkarnas stenar, som oftast inte ens är i närheten av att nå fram till sitt mål.
Efteråt räknar sjukvårdaren Hassan Juhayni från Ramallah till tio skadade: fyra bland demonstranterna och fem bland de stenkastande ungdomarna, plus en ung sjukvårdare som kollapsade efter att ha andats in för mycket tårgas. Den här gången skadades ingen allvarligt, men det är inte ovanligt att det händer. Trots att han som sjukvårdare tvingas se priset som palestinierna betalar för sitt motstånd menar Hassan att det är värt det.
- Vad ska vi göra? Det här är vårt land. Om någon försöker ta det så måste vi göra motstånd.

Mohammed Khatib är en av dem som organiserar protesterna i Bil"in.
- Muren dödar varje möjlighet till liv för vår by. Den skär av över hälften av vårt land, vår livskälla, och dödar folket, säger han som förklaring till varför motstånd är nödvändigt.
Mohammed menar att israelerna försöker provocera fram våld vid demonstrationerna, eftersom de är överlägsna när det kommer till direkta konfrontationer.
- Men vi är starkare i våra rättigheter. Därför måste vi använda icke-våld för att visa vilka som är offret. Om vi lyckas så kan vi sända ett tungt budskap, och dra uppmärksamhet till grundproblemet, som är ockupationen och stölden av land.
I Bil"in är muren färdigbyggd och utsikterna för att fortsatta demonstrationer ska ge resultat är kanske inte särskilt stora. Men Mohammed kan ändå peka på några mindre framgångar. Man har genom sin kombination av juridisk kamp och motstånd på marken bland annat under 18 måndader hindrat den intilliggande bosättningen från att expandera.

Men den främsta framgången, och kanske det som mest av allt ger byborna motivation att fortsätta med sina protester, är att Bil"in blivit ett exempel och en modell för civilt motstånd i andra byar på Västbanken. Många av de som nu är involverade i att organisera protester på andra håll har besökt Bil"in för att lära av byns erfarenheter - precis som invånarna i Bil"in lärt av tidigare protester i byar som Budrus och Mas"ha.
- Vi tänker fortsätta med vårt motstånd tills vi nått slutresultatet, att få bort muren, för att visa andra att det är möjligt, säger Mohammed Khatib.
Men är det möjligt? I by efter by har demonstrationer mot muren till en början gett en gnutta hopp, och i vissa fall har de tillfälligt fördröjt murbygget eller uppnått förändringar i murens sträckning. Men i slutändan står ändå muren där, och allt fler israeliska politiker börjar tala om den som en framtida permanent gräns. Ändå finns det inget som tyder på att palestinierna bara kommer att ge upp.
- För att förstå varför måste du se till historien, säger Jamal Juma, som är koordinator för Stop the Wall - den palestinska gräsrotskampanjen mot muren.
- Den här kampanjen är en reaktion mot muren och förstörelsen av land, men den är en del av en långsiktig kamp, som vi sakta bygger upp sten för sten. Den första intifadan varade i sex år utan att folk tröttnade. Den slutade bara med Oslo-avtalet. När vi insåg att det hade misslyckats så bröt den andra intifadan ut. Inom två till tre år kommer en ny intifada, där folket kommer att gå ut på gatan och döma allting omkring dem, inte bara ockupationen, utan även den palestinska myndigheten, säger han.
I ett välordnat kontor i utkanten av Ramallah kan förutsägelser om att en ny intifada väntar runt hörnet lätt låta som politisk retorik eller en skrivbordsrevolutionärs önsketänkande. Men efter att ha sett en del av all den uppdämda frustration som bubblar under - och ofta över - ytan i byar och städer runt om på Västbanken så känns Jamal Jumas framtidsvision i alla fall betydligt mer realistisk än USA:s utrikesminister Condoleeza Rices förhoppning om att en fredsöverenskommelse mellan Israel och palestinierna skulle kunna nås redan i sommar.
Jamal menar att det råder en allvarlig kris inom den palestinska politiska eliten, som håller på att göra den irrelevant för vanliga palestinier.
- Politikerna är helt upptagna med sina egna problem, som inte är desamma som folkets problem. De är upptagna med att hantera omvärldens krav, därför ser vi dem inte stödja folkets kamp. Man kan till och med säga att det inte längre finns någon anledning för den palestinska myndigheten att existera. Det kan låta extremt, men det är realistiskt.

För Jamal Juma finns bara en väg till ett slut på ockupationen: folkligt motstånd i kombination med internationell solidaritet. Att Israel ostört kan fortsätta sitt byggande av muren trots att den internationella domstolen förklarat den olaglig, är för palestinierna det slutgiltiga beviset på att FN och det internationella samfundet inte kommer att tvinga Israel att respektera internationell lagar eller palestiniernas rättigheter.
- Det enda som kan uppnå det är en internationell massrörelse som isolerar Israel som en kolonial apartheidstat. Vi måste lära av Sydafrika. Det var efter att internationella rörelser anslöt sig till sydafrikanernas kamp som de uppnådde sin frihet.
En av de viktigaste framgångarna hittills för den palestinska kampanjen mot muren har varit att lyfta fram byggandet av muren som en politisk fråga och en del av israels koloniala projekt, menar Jamal.
- Allt fler dra nu paralleller till Sydafrika, eftersom vi visat hur muren skapar getton och förvandlar byar och städer till ett slags fängelser, samtidigt som man bygger industriella zoner där bönder som förut kunde försörja sig själva nu utnyttjas som billig arbetskraft. Därmed koloniserar man inte bara land och resurser, utan förslavar också folket. Det är ett apartheidsystem som är ett kraftigt steg mot att eliminera möjligheten av en palestinsk stat.
- I slutändan måste vi fråga oss: vill vi leva i ett bantustan, en gettostat? Vi kan aldrig acceptera det, eftersom det skulle göra alla uppoffringar vi gjort de senaste sex decennierna meningslösa.

'Israeler måste känna att ockupationen har ett pris'

Den israeliska aktivisten Shai Pollak har kommit till fredagsdemonstrationerna i Bil"in sedan de började. Han har även dokumenterat bybornas kamp i filmen Bil"in Habibti som visades på Jerusalems filmfestival förra året. När Fria Tidningar träffar honom i samband med en demonstration i Bil"in förklarar han sitt engagemang med övertygelsen att bara vanliga människors kamp kan skapa fred.
När byborna i Bil"in samlas efter fredagsbönen för sitt sedvanligt demonstrationståg fram till muren finns alltid ett antal internationella aktivister på plats. Många av dem är israeler, och Shai Pollak är en av dem som varit med längst. Han berättar att hans politiska engagemang började i samband med den andra intifadan, som inleddes år 2000.
- De flesta israeler svarade på den andra intifadan genom att närma sig den politiska högern, och upprepa mantrat att det inte finns någon att förhandla med. Medierna presenterade allt som palestinierna gjorde som organiserat och planerat. Men vad jag såg på tv var fattiga människor som uttryckte verklig ilska. När jag såg palestinierna demonstrera, så kände jag att det hade en anledning.

När den israeliska militären började konstruera muren anslöt sig Shai till en grupp aktivister som etablerade ett internationellt protestläger i närheten av byn Mas"ha. Ur den aktionen föddes den löst sammanhållna gruppen Anarkister mot muren, som sedan dess deltagit i protester runt om på Västbanken. Man har även gjort aktioner i Israel. Bland annat tog man vid ett tillfälle med sig en bit taggtråd från muren på Västbanken och använde den för att tillfälligt spärra av en gata i centrala Tel Aviv, för att visa på den verklighet som palestinierna lever i. Men den centrala uppgiften är att ge stöd till palestiniernas egen kamp.
- Direkt aktion är ett viktigt medel för att bekämpa muren och ockupationen. Och närvaron av israeler kan betyda mycket, eftersom det gör att armén beter sig mer återhållsamt. Det är också viktigt att skapa en kontakt mellan israeler och palestinier som annars nästan aldrig möts.
Shai fick en del uppmärksamhet i samband med att han gjorde klart sin dokumentär om kampen i Bil"in, och reaktionerna var blandade - från uppmuntran och beröm till hotfulla telefonsamtal.
Han menar att det är mycket svårt att nå ut till den israeliska allmänheten med information om vad som sker på de ockuperade områdena.
- Det finns många som är beredda att lyssna och ta del av mina erfarenheter här, men i slutändan stödjer de flesta ändå muren. I det israeliska samhället finns en självbild av oss som offer, och de flesta ignorerar fullständigt vad som händer med palestinierna. Vad Israel än gör så kan det rättfärdigas.

Det är svårt att säga vad som krävs för att nå ett slut på ockupationen, menar Shai.
- En del säger att det väpnade motståndet lyckades få Israel att dra sig tillbaka från Gaza. Å andra sidan så förstärker våldet känslan av att vi israeler är offer. Det enda jag är säker på är att vanliga människor borde göra mer. De flesta politiker har inget intresse av att nå en lösning, därför måste vi stärka och utvidga de vanliga människornas gemensamma kamp.
- Israeler måste förstå att det inte kommer att finnas någon fred om vi inte gör slut på ockupationen, bosättningarna och arméns invasioner av palestinska byar och städer. Det är väldigt viktigt att det finns en internationell reaktion, kanske i form av en bojkott som i Sydafrika, eftersom israeler måste känna att ockupationen har ett pris. I dag kan du leva i Israel utan att känna i ditt dagliga liv att det finns en ockupation. Det är inte möjligt för palestinierna, de kan inte undkomma den.

Fakta: 

Apartheidmur eller säkerhetsbarriär?
År 2002 påbörjade Israel bygget av en barriär runt israeliska bosättningar och genom delar av det palestinska territoriet Västbanken.
I tätbebyggda områden är barriären i form av en cirka åtta meter hög betongmur. På landsbygden utgör den en cirka 30 meter bred barriär av stängsel, taggtråd och patrullvägar.
Israel rättfärdigar barriären med argumentet att den ska stoppa attacker från militanta palestinier.
Den västra sektionen av barriären skär av palestinierna på den ockuperade Västbanken från 12 procent av deras land, men påverkar en betydligt högre andel av befolkningen.
92 palestinska byar och samhällen med totalt en halv miljon invånare påverkas direkt av muren, enligt den israeliska människorättsorganisationen B'tselem.
Barriären har kallats 'apartheidmur' av bland andra USA:s före detta president Jimmy Carter.
Den internationella domstolen i Haag slog 2004 fast att muren är olaglig, eftersom den byggs på ockuperad mark.

Rekommenderade artiklar

Därför är vi fångar i skuldberget

I dag lånar bankerna ut pengar som aldrig förr till bostadsköp. Svenska hushålls skulder är nu över 90 procent av BNP. Men vad händer då om bostadsbubblan spricker och priserna rasar?

Fria.Nu

Europas "nya Berlinmur" löser inte problemen

2006 kan mycket väl bli ihågkommet som året då byggande av Fort Europa nådde sin kulmen - symboliserat av EU:s gemensama båt- och flygpatruller längs Afrikas kust på jakt efter 'illegala migranter'. Men det kan också bli ihågkommet som det år då det utsiktslösa i försöken att stoppa invandring med hjälp av taggtråd och patrullbåtar framstod alltmer tydligt.

Fria.Nu

Frustration bakom muslimska protester

De senaste veckornas stundtals våldsamma protester i många muslimska länder mot den danska publiceringen av karikatyrer av profeten Muhammed bottnar delvis i undertryckt ilska och frustration över västvärldens dubbelmoral. Det menar både Nedal Mansour, som är chef för Centret för försvar av journalisters frihet i Jordaniens huvudstad Amman, och Dana Suyyagh som tidigare var producent på al-Jazeera. Och även om åsikterna går isär bland människor på Ammans gator och kaféer, så verkar många vara just frustrerade mer än något annat.

Fria.Nu

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

© 2019 Göteborgs Fria