Oförutsägbar komedi om relationer
Tina Lenne debuterar på Teater Trixter både som dramatiker och regissör med sin pjäs Röd, en mycket löftesrik debut.
Pjäsen sitter som en smäck rakt in i Trixters rad av relationskomedier, ständigt surfande längs problemens djup och vidd. Lenne skriver med en skev och snärtig ironi för skådespelare som också utmärkt förmår hantera hennes långtidsverkande undertext. Här handlar det om verklighetsflyktens olika ansikten i förhållande till en ung människas livsrum.
Hanna Ullerstam spelar en sörjande ung kvinna som nyss förlorat pojkvännen på en resa till Italien. Förtvivlad ligger hon från början ute på golvet när det visar sig att det är hennes födelsedag. Hennes tomhet och utsatthet ges inget utrymme när kompisarna stövlar in. Med sedvanlig skruvad replikföring gör Karin Blixt entré i lägenheten; flyende ifrån sig själv bjuder väninnan på ett överflöd av drinkar, och söker övertala sin sörjande vän att följa med till Italien. Ytterligare en kompis söker logi och sedan kommer mamman som vill ta henne till USA.
Lennes pjäs lever högt på ett nutidslager i snuddande kontakt med undre lager av såväl familjemönster som relationer. Maries ytliga New Ageälskande mamma framstår som ett slags Barbieikon; blind för allt annat än det yttre skalet sminkar hon ivrigt upp dotterns bleka ansikte till livlighetens rosiga färgton. Medan Marie bara vill till himlen, eller att ensam få sörja pojkvännen, framhåller mamman USA:s och hennes nya mans förtjänster hemma på ranchen. Konflikten blir så skärande att komiken ständigt lurar mellan tragikens rader.
Marie är självständig och klartänkt och det är väl närmast med ett slags avslappnat civilkurage hon låter mamman utsätta henne för sin egoistiska make-over. Samtidigt som hon berättar hur det gick till när pojkvännen dog (i ett desperat läge medverkar hon till hans död), utgör hon pjäsens starka fokus på ett alltför trångt livsrum, som alltför länge ockuperats av andra idéer och strömningar än hennes egna.
Rummets scenografi är en typisk etta med kokvrå, realistiskt möblerad, soffgruppen står i centrum, hyllor längs väggarna innehåller allehanda ting som inte säger något särskilt om hennes intressen, mer än almanackans premiärdatum, kvinnodagen den 8 mars. Det är en pratig föreställning, men det är det slags avslappnade snack som oavbrutet öppnar plötsliga fallgropar mitt i situationens tilltagande absurditet. Tina Lenne kan sin sak och utvidgar påpassligt pjäshandlingens centrum med Eva Lena Edgrens och Robert Bolins skilsmässoförhandlande par vars framtid strax visar sig allt annat än förutsägbar.
Detsamma gäller också pjäsens helhet. Rekommenderas varmt.
Rödöra
Manus och regi: Tina Lenne
I rollerna: Karin Blixt, Hanna Ullerstam, Evalena
Ljung-Kjellberg, Robert Bolin, Eva Lena Edgren