Genial och infallsrik fars
Allt som krävdes för att återskänka Göteborgs Stadsteaters stora scen betydligt mer än endast styrfart, var en välbehövlig injektion av Backa Teaters temperament och estetik. Sofia Fredéns samhällskritiska fars Lilla livet hade utan tvivel suttit perfekt på Hisingsscenen men smittar nu istället Götaplatsen med både skönt spelhumör och dramatisk stringens.
Alexander Öbergs infallsrika regi är välgörande och trots att farsen går i stå i andra aktens början kvarstår intrycket av en viktig föreställning vars humoristiska udd vässats både inåt mot familjen och utåt mot samhället i stort.
Ty Fredéns pjäs beskriver relationer och familjemönster, samtidigt som dramats personer förkroppsligar samhällets mångfald av attityder. Texten är en på samma gång sammansatt och intrikat tolkning av kärlekens trygghetsberoenden och irrvägar, alltmedan pjäskaraktärerna blir exponenter för ett samhällsbygge som tycks vilja rasera demokratin och institutionalisera familjen alltmedan individuell karriär blir viktigare än vuxenansvaret för barnen. Zofi Nilssons scenbild varierar inneslutande rum med uteslutande via höga stängsel tvärs över vridscenen. Valet att skildra det hela i farsens form är knappast någon tillfällighet; i föreställningens drabbande situationskomik lösgör skrattsalvorna inte så få obehagliga sanningar.
Lasse Beischer är helt perfekt i den manliga huvudrollen; han får användning för såväl sin, här helt osynliga, commedia dell'artenäsa, som för Hallands Teaters karakteristiska kroppsspråk, förutom en rent allmän förvirring över till exempel vridscenens rörelser. I Beischers roll som Hans, spinner relationerna till en början mellan exet Eva, med härligt träffsäkert fångad politikersvada spelad av Carina M Johansson och en ny kvinna, Marie, med drivet farsspel av Lisa Lindgren. För att vi inte skall sväva i ovisshet om att det utspelas i Sverige lyfter en vitklädd pianist och sångare, Matti Ollikainen, fram ett roligt pärlband av nakna Carolatolkningar, inte olikt en MA Numminen, men utan dennes glissandon.
Pjäsens skildring fokuserar till en början på de vuxna barn som inte klarat av att ta hand om sina barn, och perspektivet vidgas sedan sakta men säkert. Ministern Eva har utlokaliserat sitt första barn Esmeralda som Emelie Jonsson gör en rent fysiskt sammansatt tolkning av; utsatt och lesbisk lever hon krogliv med sin Vivi när Hans på samma pub diskret försöker göra sig av med sin papperskasse med sakerna från livet med Eva. En av sakerna i kassens djup stinker, rör sig och ger ifrån sig späda skrik som visar sig kunna tystas av en nedslängd bit banan, en trekant kaffegrädde, och till och med av en finsk pinne. Esmeralda får i detsamma helt nya perspektiv på tillvaron.
Pjäsen gör en nästintill genial resa via svenska myndigheter och institutioner; till och med Posten visar upp sig i all sin nyvunna skröplighet och bristande service i en fruktansvärt rolig scen mellan Åsa-Lena Hjelm och Mats Blomgren, som för övrigt genomgående gör något alldeles extra av sin arbetslöse sökare Lars. Plötsligt har ministern Eva ingen aning om var hon har gjort av sitt minsta barn och tubbad av upprörda väljare går jakten på ministerns, kanske också Hans försvunna bebis, mot Afrika dit det, enligt socialsekreteraren ska ha kommit med en utvisad familj. Denne socialsekreterare är ett i raden av Kristian Lima de Farias roliga snabbskissade porträtt.
Det är här som luften långsamt pyser ur föreställningen medan Fredéns skildring oförtrutet går vidare; jag tror att andra aktens första utdragna scen av förvecklingar nog skulle kunna spelas i ett betydligt högre tempo, också för att ge farsens resa en entydig klimax innan slutackordets uteslutna, borttappade, vuxenhetshungriga barn får sista ordet med sin vackra och källklart sjungna Carolatext. Men Stadsteatern är ändå att gratulera till en föreställning som äntligen visar viljan att markera sin solida utsiktspunkt mitt i samhället.
Recensionen är tidigare publicerad i Bohusläningen.
Lilla livet
av Sofia Fredén
Regi: Alexander Öberg
Scenografi, kostym: Zofi Nilsson
Mask: Linda Boije af Gennäs
Ljus: Peter Moa Dramaturg: Lena Fridell
I rollerna: Carina M Johansson, Lasse Beischer, Lisa Lindgren, Mats Blomgren, Johanna Zandén, Emelie Jonsson, Kristian Lima de Faria, Åsa-Lena Hjelm, Shante Shekhanzai, m fl