Samhällskritisk teater flyttar in på Nya studion | Göteborgs Fria
  • Den utvalda öppnar Studions nysatsning på samtida svensk och utländsk dramatik
Göteborgs Fria

Samhällskritisk teater flyttar in på Nya studion

Roligt att just Mattias Andersson inleder Studions nya verksamhet, som åtagit sig att spegla samhället. Han har nyligen gjort det på Angereds Teater, med sin publik och kritikerrosade föreställning The Mental States of Gothenburg. Likheter saknas inte med Den utvalda, men de ligger nog mer i Mattias Anderssons dramaturgiska metod: kondenserade bilder av samhällsrörelser i tid och rum.

Om Mental States intervjuade vittnen till Göteborgs sinnestillstånd, så återfinns i den senares titelroll en kvinna som återvänder till uppväxtens förort för att ställa en fråga som först i slutscenen får ett svar. Hon hinner inte ställa den till de grannar och vänner som hon söker upp förrän hon förvandlas till katalysator för förträngda minnen. Pjäsen kastar långa skuggor bakåt och speglar samtidigt ett skede mellan då och nu.

Stycket har kallats mysteriespel men kan också betraktas som ett drömspel med huvudpersonen Lisa vandrande omkring i minnets barmarker sökande efter något borttappat.
I Karin Dahlströms geniala scenbild ligger bostäderna ihopträngda på ett grusigt golv, en miljonprogramslägenhet, där alla fått eget rum att isolera sig i, men som i slutscenen öppnas i ett varmt belyst kollektiv. Med vackert stiliserad regi kontrasterar Carolina Frände Lisas (Linda Rönnerfeldt) ungdomsironiskt spetsiga språkrytm med ett mer realistiskt speltempo hos dem hon möter.
I stabilt ensemblespel utmärker sig skådespelarna med rolltolkningar som gjutna i föreställningens sköna rytm. Bach och Händel ljuder i början innan spelets egen tonalitet djupnar i nyanserat avlyssnade rollkaraktärer. Här bor ett antal människor som representerar förortens minne, ta bara handbollstränaren Raimo, pensionerad göteborgare, uttrycksfullt spelad av Johan Karlberg, med arbetarbakgrunden inpyrd i replik och kroppshållning.

Bahador Foladi låter sin arbetslöse Vladi härligt glida mellan sanningens stadigare tungomål och trängs mot väggen i röstens undflyende glissandon, i genomskinlig uppgörelse med skarpsynta hustrun Bianca, i Anna Perssons snärtigt drivna spel. Mia Höglund-Melin imponerar som ensam mamma med barn och kvaddad karriär. Ylva Gallon gör Jill, en före detta klasskompis, nu nerknarkad på gårdens parkbänk.

Robin Stegmar spelar Patrik, en lika rörande som skrämmande, lika livsfarlig som livrädd, stammande, känslomässigt snedtänd kylskåpsförsäljare - en stark prestation med stor spännvidd. Det gäller även Mariann Rudberg, som ger sin äldre kvinna en längtan efter stillhet och ro, en kvinna som, i pjäsens mer mystifierande scener, står som tänkbar modell för Lisas egen uppväxt. Gå och se!

Fakta: 

Den utvalda
Av: Mattias Andersson
Regi: Carolina Frände
I rollerna: Linda Rönnerfeldt, Mia Höglund-Melin,
Bahador Foladi, Johan Karlberg, Robin Stegmar,
Ylva Gallon, Anna Persson, Mariann Rudberg

Rekommenderade artiklar

Varm och rolig familjeföreställning

Orusts Teaterförening har gjort sig omtalad för ett stort antal mycket välspelade amatörteaterföreställningar, inte minst Strindbergs Hemsöborna och Ibsens Peer Gynt. Den senare framfördes också, som nu Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, på Allmags trolska spelplats. Därför är det roligt att förkunna att Teaterföreningen återigen har lyckats; föreställningen är så genomarbetad och stämningsmättad, att det är en ren fröjd. Rollbesättningen är i stort sett perfekt; några av rollerna ageras också så nära det professionellas gräns att tiden tycks stå stilla. Ronjas frihetsbehov spelas kraftfullt fram av Rebecca Kaneld, med lika obändigt humör som man kan förvänta sig.

Regidebut som brister i spelrytm

Den italienska 1700-talsdramatikern Carlo Goldonis Värdshusvärdinnan passar väl in på Gunnebo, efter en, oftast mycket välspelad, rad av satiriska Molièrestycken. Goldoni, mer känd för pjäser som Två herrars tjänare och Gruffet i Chiozza, skrev ofta både lustfyllt och samhällskritiskt och Värdshusvärdinnan är inget undantag. Just denna värdinna, vällustigt spelad av Caisa-Stina Forsberg, driver värdshuset med god ekonomi och dess trånande adliga gäster till vansinne.

Fria.Nu

Expressiv show i kortformat

Bortsett från en ganska obegriplig pjästitel, med viss säkerhet skapad enkom för att ytterligare fördjupa Teater Pugilists sedvanligt provocerande bryderi, bjuder Martin Theorins pjäs, Snackmupp i TV, på hårt skruvad enmansshow i kortformat. Under endast en halvtimme, lyckas hans manus och regi komprimera ett helt spann mellan transvestitens dubbelhet och kärlekens smärta. Men en längre tids fördjupning hade nog inte skadat; ämnet skulle utan vidare tåla det.

Kärleksfull hyllning till Kent

Så vackert och kärnfullt humoristiskt tolkar Maria Hörnelius texterna i Kabaré Kent på Aftonstjärnan, att Kent Andersson närapå återuppstår i hennes gestaltning. Framför allt Maria Hörnelius, men också Bernt Andersson och Kjell Jansson, har under många år både arbetat med, och befunnit sig nära Göteborgs store poet och dramatiker. Det är heller inte utan viss kärleksfull lätthet de hittar det specifika och elegant drivande tonfall och den särpräglade satiriska hetta som alltid legat främst i Kent Anderssons uttryck.

Ett annat slags närvaro

Ibland sker något magiskt på scenen och allt blir helt genomlyst av närvaro. Det hände mig senast alldeles häromdagen på Folkteaterns Lilla scen. Pjäsen Nordost, av Torsten Buchsteiner, är ett formligt under av inlevelsefullt byggd dramaturgi. I Birte Niederhaus sällsamt täta regi, och med tre aktörer i vackert samspel, framstår berättelsen som i ett förklarat ljus.

© 2020 Göteborgs Fria