Nabila är 25 år och bor vanligen i Hammarkullen. Hon är född i Libanon, men flyttade till Sverige 1984 på grund av inbördeskriget. I somras besökte hon landet med sina systrar, men när kriget med Israel bröt ut och de intensiva bombningarna började så tvingades de fly. Det var efter hemkomsten som planerna på att återvända som volontär tog form.
- Jag fick sådana skuldkänslor när vi flydde och lämnade alla släktingar och vänner kvar. Därför ville jag försöka hitta ett sätt att göra något för samhället. Det blev självförsvar för att det är något som jag kan, säger Nabila.
Nabila har tränat kampsporterna Tae Kwan Do, Thai-boxning och Krav Maga - under flera år. Nu har hon fått chansen att lära ut en del av vad hon kan, till de unga palestinska tjejer som varje torsdag samlas i en källarlokal på ett barn- och ungdomscenter i flyktinglägret Shatila i södra Beirut.
Projektet har delvis bekostats av Nabila med egna pengar, och delvis av donationer som gjort det möjligt att köpa in utrustning. Antalet deltagare varierar från gång till gång, men lokalen och utrustningen räcker för upp till tolv elever samtidigt.
Men träningen handlar inte i första hand om fysisk säkerhet.
- När jag själv höll på med kampsport så tränade jag inte bara för att kunna försvara mig om jag blev attackerad. Och överfall och våldtäkter är i alla fall mycket mer sällsynta här. Det viktigaste är att man får bättre självförtroende, och vågar mer i andra sammanhang också.
De palestinska flyktingarna saknar de flesta grundläggande rättigheter som landets övriga medborgare har. Och om palestinierna är förtryckta, så saknar de palestinska kvinnorna nästan helt rättigheter, berättar Nabila. Tanken är därför att träningen ska kombineras med diskussioner om varför kvinnor behöver kunna försvara sig själva, och hur de kan börja se sig själva som en individ med rättigheter och vägra acceptera att vara offer.
Än så länge är det dock fysisk träning som gäller.
- Jag vill inte prata med tjejerna om hur de känner sig förrän mot slutet. Men det märks att de uppskattar det, eftersom de håller på och testar på varandra och kommer och berättar. Först tror det inte att det ska funka, sen när de lyckas kasta omkull någon så blir de helt lyckliga.
Det skulle kanske kunna uppfattas som kontroversiellt eller provocerande att träna kvinnor i självförsvar i ett relativt traditionellt samhälle, där det är männen som ska försvara familjen. Men Nabila säger att hon inte fått några negativa reaktioner från omgivningen.
- Däremot säger en del att det är slöseri med tid. De säger att tjejerna inte behöver lära sig självförsvar, utan att de behöver rättigheter. Men jag är inte FN. Jag kan inte ge dem rättigheter, bara självförtroende.
- När jag är klar med dem kommer de att vara dödliga, haha!
Samtidigt som hon jobbar med träningen har Nabila fler projekt på gång. Under vistelsen i Libanon försöker hon knyta kontakter för ett musikutbyte mellan Libanon och Sverige. Om de lyckas ordna finansering så är tanken att en skiva ska spelas in, där svenska och libanesiska artister gör låtar ihop. Men precis som träningen inte bara handlar om att lära sig självförsvar, så handlar utbytet inte bara om musik.
- Förutom att göra musik och ordna en turné vill vi hålla workshops och diskussioner kring hur musik kan användas som uttrycksmedel. Därför letar vi efter medveten musik. Det måste inte vara politiskt, men det ska helst finnas något slags budskap.
Det kommer mest att vara libanesisk och palestinsk folkmusik och svensk hiphop. Hiphop-scenen
i Libanon är inte särskillt imponerande, tycker Nabila.
- De finns bra libanesiska rappare, men de flesta är libaneser som bor utomlands i Frankrike, USA eller Kanada, och bara spelar in sina skivor här i Libanon. Sedan finns det ett par här i Libanon som låter okej, men som har texter som är ganska mycket 1980-tal, med mycket macho-klyschor.
Efter hemkomsten till Göteborg framåt våren blir det förmodligen skivinspelning med bandet. Men innan dess har Nabila ett par månader kvar i ett Libanon där de politiska spänningarna tycks stiga för varje vecka.
Samtidigt som tjejerna avslutar veckans träningspass på centret i Shatila utbryter strider mellan oppositions- och regeringsanhängare vid ett universitet i närheten, och ljudet av skottlossning ekar mellan gränderna.
Nabila tycks dock ta det hela med ro, och säger att hon försöker hålla sig neutral i konflikten. Men det är inte alltid så lätt när alla förväntar sig att man ska ta ställning.
- Alla frågar om jag är med '14:e mars' eller '8:e mars', regeringen eller oppositionen. De tycker att jag är knäpp när jag säger att jag inte håller på någon sida.