Rasistförbud, svår balansgång | Göteborgs Fria

Fördjupning


Jerker Jansson
  • Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Rasistförbud, svår balansgång

Nu går regeringen ut och säger sig vilja förbjuda rasistiska organisationer. De borgerliga är tveksamma. Moderaterna säger sig vilja förbjuda alla former av antidemokratiska och våldsbejakande organisationer och experter varnar för konsekvenserna för yttrandefriheten. Jerker Jansson kommenterar.

För ett par månader sedan åkte jag pendeltåg från Uppsala till Stockholm. När jag steg av såg jag en ung kvinna med en hund på perrongen. Hunden fick för sig att bajsa och kvinnan stod tålmodigt med en påse beredd. Inte världens klokaste ställe, men hundar är hundar.

– Fan, vad äckligt. Plocka upp efter dig jävla babbe, ropade en grabb i tonåren.

Jag blev förbannad.

– Håll käften. Du får tycka precis vad du vill och tänka hur du vill, men så där säger man bara inte till folk.

- Alla tycker olika, försvarade han sig.

– Ja, och det är själva poängen. För att alla ska få tycka olika så håller vi käften med vissa åsikter.

Han såg knappast imponerad ut, men kanske tar det lite emot nästa gång han vill vräka ur sig otidigheter.

Vi har ett problem. En nazistisk organisation beviljades återigen mötestillstånd under politikerveckan i Visby. De stod utplacerade ytterst strategiskt i små grupper för att kunna skrämma så många som möjligt.

Ett problem som har påtalats många gånger tidigare. Inte minst under förra årets Almedalsvecka. Nu har det blivit så påtagligt att näringslivet har reagerat. Ett rad tunga näringslivsorganisationer – däribland Business Sweden, Nasdaq, Livsmedelsföretagen och Sveriges Annonsörer – publicerar på fredagen en skrivelse i tidningen Dagens Samhälle. Uppropet går under namnet #näringslivetbackarupp.

I skrivelsen framhåller företagen att de inte kommer att delta under nästa års Almedalsvecka om inte polis, kommun och arrangörer senast fyra månader innan evenemanget presenterar en plan med "en rad kraftfulla förbättringspunkter".

–Vi förväntar oss en plan för att folk som begår våldsbrott och hatbrott konfronteras och lagförs, säger Simon Strand, kommunikationskonsult och initiativtagare, till TT.

Skrämmas är precis vad de vill. De stod en lång stund och hindrade besökare från att komma in på Syregården, där Fria tidningen också höll till. De hade tre stora videokameror som de filmade sina motståndare med. De vill sätta stopp för såna som jag och de är beredda att ta till våld.

​​​​​​​Det skulle räcka. Nazisternas våldskapital är väldokumenterat. Omkring hälften av dem uppges ha dömts för grova brott, också misshandel. Oavsett vad dess medlemmar egentligen tycker är NMR en organisation som tar till våld mot sina meningsmotståndare.

​​​​​​​Det innebär att den som anses vara organisationens fiende har anledning att känna sig hotad. Vilket bevisligen är en befogad oro. Under Almedalsveckan misshandlades flera personer av människor i NMR-tröja. Bland annat två kvinnor med regnbågsflaggor. En synskadad person fick höra att han inte skulle få leva särskilt länge i NMR:s Sverige och en judisk kvinna attackerades.

Regeringsformen, en del av grundlagen, gör det möjligt att särbehandla organisationer som hetsar mot etniska grupper, HBTQ-pluspersoner och liknande. Den lagstadgade yttrande- mötes- och organisationsfriheten gäller inte då. Eller rättare sagt: yttrandefriheten går inte före i de fallen som den gör annars.

Och frågan är om vi ska börja rota i grundlagen? Om vi ska förbjuda vissa organisationer för att skydda allmänheten från dem?

Vad är det vi vill skydda allmänheten från? Slippa att höra att folk är nazister? Slippa höra vad de tycker? Knappast. Vi vet redan vad de tycker och det är en osedvanligt dålig idé att förbjuda åsikter.

En symbolhandling? Ett sätt att sätta ner foten, visa vad som gäller i ett demokratiskt samhälle? Symbolhandlingar fungerar sällan. De bygger på att folk redan tycker som jag. Och för den som får stryk av nazister är misshandelns effekt knappast symbolisk.

Det som ska skyddas är det offentliga rummet. Rätten för varenda individ att kunna röra sig fritt i det, uttrycka sina åsikter och se ut, vara, leva precis som hen vill så länge som ingen annas frihet inskränks. Friheten går alltid först och det hela kokar ner till vems frihet som är viktigast att försvara. Nazistens eller målet för nazismens hat.

Men det är inte några våldsbejakande vänsterextremister som har råkat illa ut, ingen har förtjänat stryk genom att själv uppträda aggressivt eller utsätta någon för våld. Två gruppers rättigheter står inte emot varandra. 

Två värden står mot varandra. Rätten att uttrycka sin åsikt och rätten att slippa bli trakasserad och hotad. Konflikten står mellan individens yttrandefrihet och rätten att bilda organisationer. Mellan att försvara demokratiska krafter mot odemokratiska.

Det är vår trygghet det handlar om. Inte om att försöka utrota tankesystem, hindra folk från att ha vissa åsikter. I synnerhet till vänster är ju målet att skapa ett annat samhälle, man ifrågasätter själva grunden för det rådande läget. Om ett organisationsförbud kan användas emot sådana grupper förlorar vi mer än vi vinner.

Problemet i Visby var inte att NMR är en organisation. Problemet var inte att de hade likadana t-shirtar på sig. Problemet var att de tilläts stå och sprida rasistisk och fascistisk propaganda på öppen gata, med stöd av polisen.

Det problemet löses inte med ett organisationsförbud. Självklart kommer det inte att hindra människor från att vara fascister. Organisationerna kommer med säkerhet att byta namn med jämna mellanrum eller börja agera mer underjordiskt.

Det centrala måste vara att skydda andra människors rätt att röra sig fritt i samhället. Och då kan gott polisen börja vägra att ge nazister mötestillstånd och se till att ha resurser nog att handgripligen försvara oss. Det råder inte brist på redskap, däremot på civilkurage.
 

Rekommenderade artiklar

Polyamoröst manifest

”The ethical slut” är en sexualpolitisk klassiker trots att den bara har ett par decennier på nacken. Dess betydelse för spridningen av det som nu för tiden kallas polyamorositet går inte att underskatta, menar Jerker Jansson som har läst den nyutkomna svenska översättningen.

Kölnkonserten ett kulturellt faktum

Kölnkonserten av Keith Jarrett är att betrakta som ett kulturellt faktum. På en undermålig flygel plockar han upp jazzklanger, poprytmer, folkmusikmelodier och klassisk musik och knådar dem om och om igen.

Bilden av en demokrati som långsamt stryper sig själv

Recension

Projekt Simone Weil är en pjäs om och kring filosofen, aktivisten och mystikern Simone Weil som levde 1909–1943. Hennes liv blev kort, men hon hann tänka, känna och skriva en hel del som har haft stor betydelse för andra. Och kanske är det dags att en bredare krets får lära känna en av förra seklets mest intressanta tänkare, menar Jerker Jansson.

© 2018 Göteborgs Fria