Klimatlagen är en chimär | Göteborgs Fria
Birger Schlaug

Inledare


Klimatlagen

  • Redan för ett år sedan presenterade klimatminister Isabella Lövin (MP) och statsminister Stefan Löfven (S) ett förslag på en klimatlag, som nu blivit verklighet.
Fria Tidningen

Klimatlagen är en chimär

För att klimatlagen ska bli mer än ett spel för gallerierna krävs det att den efterföljs med rejäla åtgärder och att straffet för att bryta mot den är kännbart, skriver Birger Schlaug.

Så har den då blivit verklighet. Klimatlagen. Lanserad av regeringen som om alla kommande regeringar tvingas driva en bra klimatpolitik. Som om det inte spelar någon roll om Moderaterna och Sverigedemokraterna skulle bilda regering. Också de skulle ju tvingas följa ”klimatlagen” om regeringens retorik stämmer. En jätteseger.

Nu förhåller det sig inte så. Tvärtom. Det krävs en regering som vill något för att det ska bli något. En rödgrön regering vill mer än en borgerlig allians. Som kanske till och med gör sig beroende av Sverigedemokraterna. Begreppet ”klimatlag” är därför lurigt. Man kan ju tro att ”lagen” verkligen är bindande, att rejäla straff utdelas om man bryter mot den. Men det enda ”straff” som kan utdelas är en fällning i riksdagens konstitutionsutskott (KU).

Det handlar alltså inte om juridik med åtal och straff utan om politikens egen interna verktygslåda vars innehåll inte garanterar just någonting.

Dessutom tog riksdagen, i samma vända som klimatlagen antogs, ett så kallat kompletterande beslut om att klimatpolitik inte får hämma den ekonomiska tillväxten. Att för klimatets skull åtgärda överkonsumtionen eller det ökande resandet kan således också komma att anmälas till KU.

Det tragikomiska blir alltså att den regering som driver en ”alltför” bra klimatpolitik kan utsättas för samma ”straff” som den som gör för lite.

Men kluvenheten gäller inte bara detta. Kluvenheten sitter mitt i Rosenbad. Samtidigt som regeringen vill införa flygskatt ger man statsbidrag till utbyggnad av flygplatsen i Sälen. Och näringsministern är stolt över att regeringen ger bidrag till ökande turism från Kina. Och vad väger miljöministern mot försvarsministern? Inte ett skit. Därför stoppar regeringen de långtgående planerna på 700 vindkraftverk i Hanöbukten eftersom militären så önskar.

Med en näringsminister som driver sitt, en försvarsminister som driver sitt och en miljöminister som driver sitt kan olika budskap kommuniceras till olika grupper. Och kluvet blir det. Vilket leder till att Sverige även i år kommer att ligga på tionde plats på listan över länder som gör störst ekologiska fotavtryck, enligt Världsnaturfondens beräkningar. Ändå marknadsför såväl regering som opposition Sverige som landet som gör mest. Hyckleri? Ja.

När klimatlagen nu – drygt två år efter Danmark och tio år efter Storbritannien – införts så är det trots bristerna bättre än om ingen klimatlag infördes. Man kom inte längre än hit, kanske ville egentligen ingen ledande politiker komma längre. Det hade krävt för stora systemförändringar och ifrågasättande av det vi uppfattar som normalitet. Sådant kan straffa sig i val. För visst är väl vi värda den där extra resan till Thailand eller det där irländska köttet som är så billigt?

Och visst är det politiskt bekvämt att formella utsläpp minskar när vi blivit så pass rika att vi kan flyga till Thailand istället för att ta mopeden till moster Berta i grannbyn eftersom utrikesflyg inte räknas.

Vi vill så gärna lura oss själva. Vi är nog den enda art på vår planet som har förmåga att leva i självbedrägeri. Men tänk, jag tror att den politiker som vågar tala klartext har allt att vinna. Om inte annat sin egen moral.

Det vore kanske till och med bra med lite skam. Tänk om vi kom dithän att det känns skämmigt att lägga ut bilder från destinationen dit man flugit. Det skulle onekligen dämpa normaliseringen av ett levnadssätt som inte funkar om vi vill planeten och kommande medmänniskor väl.

Så en gnutta skam kanske skulle ge större effekt än klimatlagen. Hur trist det än låter.

Annons

© 2018 Göteborgs Fria