Skyldig till motsatsen bevisats | Göteborgs Fria
Maimuna Abdullahi

Inledare


Inledare: Polisvåld

  • Vittnesmålen på det nystartade instagramkontot Polisbrutalitet bekräftar erfarenheter som delats i olika sammanhang och som också lyfts av många sociala rättviserörelser i flera år, skriver Maimuna Abdullahi.
Göteborgs Fria

Skyldig till motsatsen bevisats

Det nya instagramkontot Polisbrutalitet visar på en verklighet i våra utsatta förorter vi inte längre kan blunda för, skriver Maimuna Abdullahi.

För cirka två veckor sedan dök uppmaningar i flödet upp om att följa det nya instagramkontot Polisbrutalitet. I en intervju i P3 berättar Aftab Soltani, en av initiativtagarna till kontot, om varför de startade det – tillsammans med en kompis blev hon stoppad av polis en kväll i Biskopsgården. Hon blev ombedd att uppge sitt personnummer, och när hon frågar vad som föranlett denna identitetskontroll, blir svaret: ”vet du inte vilket område du befinner dig i?”.

Kontot har sedan starten fått uppemot 7700 följare och samlar berättelser av unga personers erfarenheter av att behandlas som skyldiga till att motsatsen bevisats. I de 32 inlägg som publicerats på kontot framkommer bland annat erfarenheter av att bli stoppad och visiterad av hårdhänta poliser utan någon som helst förklaring, att bli föremål för rasistiska tillmälen och att ha körts ut till skogen av polisen mitt i natten för att "man hänger fel personer". Vittnesmålen på instagramkontot bekräftar erfarenheter som delats i olika sammanhang och som också lyfts av många sociala rättviserörelser i flera år. Berättelserna blir särskilt intressanta mot bakgrund av den återkommande debatten om behovet av fler poliser – med större våldskapital – i områden som Angered, Bergsjön och Biskopsgården. Senast nu i veckan, kom exempelvis utspelet om Orten som en krigszon, från Lise Tamm, tillträdande chef för enheten mot internationell och organiserad brottslighet.

Sambandet mellan problembeskrivningen, den tillhörande krigsretoriken och polisbrutalitet kan vara svår att fastställa. Vad som däremot är tydligt är att problemet vad gäller polisens överträdelser är en kollektiv delad erfarenhet (som förstås kan komma till uttryck på olika sätt) i just bostadsområden som Angered, Bergsjön och Biskopsgården. Den 12 december kommer rapporten “Slumpvis utvald. Ras/etnisk profilering” av Civil Rights Defenders. Rapportförfattaren Leandro Schclarek Mulinari, doktorand i kriminologi, har bidragit med en kvalitativ undersökning av människors erfarenheter av ras-/etniskprofilering i Sverige. I rapporten framträder historier om att bli stoppad och kontrollerad. Det kan hända när en umgås med sina vänner vid torget, när en ska resa, eller är på väg till verkstaden för att lämna in bilen. De starka citaten styrker att i praktiken blir ras-/etnisk profilering möjlig genom föreställningarna om vilka kroppar som rör sig, eller borde röra sig i, vissa områden.

Vad som blir anmärkningsvärt i sammanhanget är hur nyheter om ungdomar som kastar sten utlöser en slags kris, där de föreslagna åtgärderna paketeras i krigsmetaforer som exempelvis införandet av "undantagstillstånd". Detta samtidigt som ramaskriet uteblir i när vi får höra hur unga i områden som beskrivs som no-go-zoner, terroriseras av den instans i samhället med starkast våldsmonopol.

I Göteborg finns uttalade ambitioner att stärka trygghetsfrämjande insatser. Polisområdet Storgöteborg och staden presenteras som nyckelaktörer i modellen Trygg i Göteborg, vars syfte är att stärka samverkan kring det brottsförebyggande arbetet mellan kommunen och polisen i staden. En viktig förutsättning för att detta arbete ska kunna formas är att parterna tar hänsyn till den bild medborgarna ger via exempelvis trygghetsundersökningar och medborgardialog. Det är förstås inget fel i ambitionen i sig. Frågan som dock väcks är i första hand huruvida dessa trygghetsundersökningar fångar den otrygghet som skapas av den instans som har i uppgift att försäkra medborgarna trygghet? Den andra frågan är om det ens är rimligt att förvänta sig att personer som får sina rättigheter överkörda, ska vända sig till samma aktör som kört över dem för upprättelse? Det här är några av de frågor som borde stå högt på dagordningen i stadens plattformar där trygghetsarbetet formas. Det är förstås dock bara möjligt om stadens trygghetsinstanser på allvar värnar om alla medborgares rätt till personlig säkerhet och till skydd från våld.

Annons

© 2017 Göteborgs Fria