Recension


Musik
Black Artist: Joxfield ProjeX Bolag: Tin Can Music

  • Janne Andersson och Stefan Ek bildar den experimentella duon Joxfield Projex.
Göteborgs Fria

Joxfield ProjeX utforskar nyanser av svart

Joxfield ProjeX är aktuella med Black. "Tre timmar av fascinerande musik", skriver Tobias Magnusson.

Janne Andersson och Stefan Ek började göra musik tillsammans 1965. Tidigt utforskade de vad musik kan vara genom låtar som kunde vara 3 sekunder långa likaväl som 83 minuter.

Efter att ha lagt instrumenten på hyllan kom skaparglädjen tillbaka och 2005 bildade de avantgardeprojektet Joxfield ProjeX som gett ut en mängd album sedan dess.

Produktiviteten avspeglas även på det senaste album Black som har en speltid på nästan tre timmar, ett mastodontprojekt som pågått sedan 2013 och som nu släpps som digital utgåva.

Albumtiteln utlovar mörker. Men Joxfield ProjeX erbjuder många skiftningar i svärtan vilket skapar en suggestiv och fascinerande lyssning. Stundtals taggigt och hårt, andra stunder mjukt och meditativt. Överlag är känslan att albumets många spår flyter ihop till en sammanhållen väv.

De psykedeliska inslagen är påtagliga och det känns också helt logiskt att Black gästas av Makoto Kawabata från Acid Mothers Temple. Det är inte första gången de samarbetat med medlemmar från det legendariska japanska bandet. På albumet Casino Royale (Bam Balam Records, 2015) inledde de ett samarbete med Cotton Casion (Kajino Tomoko) som nu medverkar på tre låtar.

Och den japanska gästlistan tar inte slut där. Cyberpunkartisten Kenji Siratori har skrivit texten till den utflippade Keni Insane Asylym medan The Ono Sample 1 innehåller ett fint saxofonsolo signerat Ryoko Ono.

Utforskandet av ambienta och droneaktiga ljudlandskap i samklang med tunga basgångar och utsvävande gitarrutflykter för annars mina tankar till Chrome, eller kanske än mer träffande Clock DVA som skapade albumet White Souls For Black Suits av utsnitt från en jamsession pågående i femton timmar. Känslan är att även Andersson och Ek har svårt att bryta upp när de ses för att spela in musik. Avslutande Wanna Rock'n Roll är lysande. Den hade för min del få uppta hela albumet, nu klockar den istället in på nio minuter.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Drabbande kärleksbudskap från Blameful Isles

Recension

Blameful Isles is dope! Det skrev Talib Kweli på sitt Facebookkonto efter att ha upptäckt det svenska bandet Blameful Isles. Så rätt han har i detta. Lysande på de tre föregående albumen och än bättre på nya dubbelalbumet Pleroma, skriver Tobias Magnusson.

Fria Tidningen

De tar ett andetag tillsammans

Recension

Bakom Luft står saxofonisten Mats Gustafsson och säckpipeblåsaren Erwan Keravec. Inhale är deras debutskiva.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu