”Helst skulle jag se att festivalen inte behövdes” | Göteborgs Fria
  • Skenet bedrar, av Sou Abadi, inviger Exilfilmfestivalen. Den franska filmen handlar om svårigheter som uppstår när en familjemedlem dras in i islamisk radikalisering.
  • Hossein Mahini.
Göteborgs Fria

”Helst skulle jag se att festivalen inte behövdes”

Exilfilmfestivalen är ett forum för filmare som lever i landsflykt. "Filmerna som visas är viktiga och kan skapa underlag för debatt", säger Hossein Mahini, konstnärlig ledare för festivalen.

Exilfilmfestivalen startades 1993 och har därefter arrangerats vartannat år. Det hela började med behovet av en plattform. Hossein Mahini, själv verksam filmare, hade nyligen lämnat sitt hemland Iran. I Sverige såg han tillsammans med flera jämlikar behovet av ett nätverk för just exilfilmare. Resultatet blev exilfilmfestivalen.

Festivalen har de senare åren växt. Något som skapar dubbla känslor hos Hossein Mahini.

– Helst skulle jag se att festivalen inte behövdes. Men i dag behövs den och att sprida lite ljus över vad som händer i andra delar av världen är viktigt. Filmer vi visar kan bidra till att skapa debatt och kan vara ett första steg mot ett förändringsarbete.

Årets festival invigs med Sou Abadis film Skenet bedrar, som i programmet beskrivs som en ”komisk kulturell konfrontation mellan iranier och araber i Paris utkanter”.

– Det är en fantastisk film som väckt kontroverser. Abadi har bland annat blivit hotad till livet av extremister, säger Mahini, som berättar att Abadi hör till festivalens många gäster.

Den iranske regissören Keywan Karimi uppmärksammas med en retrospektiv under rubriken Förbjudna porträtt.

– Karimi är en fantastisk filmskapare. Berättarmässigt är han modern och banbrytande, dessutom väljer han alltid att ge folkets perspektiv.

Ett tidigare tema för Exilfilmfestivalen har varit Kvinnor i exil. Även årets festival ger utrymme åt kvinnlig frigörelsekamp.

– Sektionen Feminismens vår innehåller flera intressanta filmer. Jag vill speciellt lyfta fram The dream of Sharazad som på ett intressant väver ihop musik, politik och historieberättade. Sharazad, från Tusen och en natt, blir till en symbol för kvinnornas frihetsarbete från det förflutna till nutid, säger Mahini.

En ambition med Exilfilmfestivalen är att skapa nya möten. Ett sätt är att ha flera olika visningsställen. I år visar festivalen filmer på nio olika ställen i Göteborg. En av de mer oväntade platserna att se film är loppmarknaden Kommersen.

– Tanken är att nå ut till en publik som annars kanske inte skulle besöka festivalen. De som besöker loppmarknaden kan ta sig tid att se animerade kortfilmer som vi presenterar, säger Hossein Mahini.

Fakta: 

Exilfilmfestivalen

Startades: Filmfestival som arrangeras vartannat år sedan starten 1993. Årets upplaga av festivalen är den 13:e i ordningen.

När: 17-23 november.

Mer info: www. exilefilmfestival.com

Rekommenderade artiklar

”I min värld är allt lera"

Konstnären Karin Karinson har mutat in ett eget område inom svensk keramisk skulptur. GFT träffar henne för att prata om loppisfynd som finner sin väg in i hennes verk.

© 2018 Göteborgs Fria