Madelene Axelsson

Inledare


Inledare: Skolmobbning

  • På fyra år har mobbningen i mellanstadiet i Göteborg ökat med 27 procent visar ny rapport. En PISA-undersöknng visar att det inte är bättre på högstadiet. Nu måste våra politiker ta tag i det skolorna uppenbarligen inte klarar, skriver Madelene Axelsson.
Göteborgs Fria

Mobbning är inte barnens ansvar att lösa

Väldigt många jag känner jämte mig själv tänker tillbaka på sin skolgång med ångest. En nio år, eller mer, lång mardröm kom till slut till sin ände men minnena lägger ofta sin skugga över resten av livet i dålig självkänsla och osäkerhet i vänskaps- och kärleksrelationer. Jag pratar om mobbning.

Skolorna har nyligen dragit igång efter sommarlovet och tusentals barn och ungdomar är tillbaka i skolbänken där de ska lära sig tillräckligt för att ta över det här samhället om några år.

Men skolan syftar inte bara till att lära ut grundläggande kunskaper i grundläggande ämnen utan här läggs också grunden till hur vi förhåller oss till våra medmänniskor, såväl de vi gillar som de vi ogillar. Och precis som när en förälder hemma förhoppningsvis guidar när relationerna skaver så behövs det hjälp i skolan. Men så sker inte i allt för många fall.

I rapporten Ökar eller minskar mobbningen i skolan? – fem års mätning av mobbning i årskurs 4–6 i Göteborg redovisar Center för skolutveckling de senaste fem årens utveckling. Under 2012–2016 har ett antal anonymiserade Göteborgsskolor låtit sina elever – som också de är anonyma – svara på en webbaserad elevenkät om mobbning.

Resultaten är hårresande. På fyra år har andelen barn som anger att de mår dåligt för att de blir mobbade i ökat med 27 procent. Samtidigt visar en undersökning Pisa gjorde strax innan sommaren att situationen inte ser bättre ut om vi tittar på högstadiet. Var sjätte 15-åring blir mobbad i skolan och var femte uppger att de känner sig missanpassade och inte passar in. Båda undersökningarna är omfattande och går att jämföra med internationella resultat där Sverige halkar längre och längre ner.

Det handlar om kommunikation och vuxenansvar. Rapporterna ger förslag på hur skolledare och rektorer ska kunna använda resultaten för att minska mobbningen i skolorna, och Skolverket bankar på om att skolklimatet måste förbättras. Problemet är att krav på antimobbningspolicies och andra direktiv inte räcker. Skolan speglar den värld vi lever i och det är inte förvånande att det är de socioekonomiskt mest utsatta barnen som råkar värst ut. Är en dessutom flicka ser statistiken än värre ut.

Historier från vänner och bekanta bekräftar bilden. Många rektorer misslyckas brutalt med att säkerställa en socialt trygg och säker situation på sina skolor, och i många fall är det tydligt att vare sig de eller lärarna ens försöker. Barn får göra som barn i alla tider gjort.

Men hur överjävliga skolåren på 80-talet än kunde vara för oss 70-talister så var det ingenting mot hur det funkar nu. Då kunde en byta skola eller stad, i dag behöver ett barn som ska undkomma nätmobbningen som med automatik följer på skolmobbningen flytta till en annan planet. Social media är obarmhärtig i sin ständiga påminnelse om att vi inte kan komma undan.

Det finns skolor som specialiserar sig på antimobbningsprogram. Det är jättebra men också fullständigt absurt. Ska föräldrar och barn/ungdomar välja skola utifrån där det är minst risk att få sitt liv förstört för att en inte har föräldrar med akademisk examen, för att en inte passar in i vit- eller smalhetsnormen eller gud förbjude råkar vara flicka i en pojkdominerad klass.

Nej, detta är inte barnens ansvar, det är skolans och våra politikers. Policies räcker inte – det ska till mer än så. Det ska till en översyn till ett kontinuerligt arbete som fungerar och pengar som kan garantera att tillräckliga resurser sätts in. Det är väl det minsta vi kan göra för att säkerställa att våra ungar mår bra om dagarna.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu