På jakt efter plasten som aldrig försvinner | Göteborgs Fria
  • På jakt efter skräpet.
  • Strandstädarna från Park & Naturförvaltningen för en ojämn kamp mot plastskräpet som flyter iland längs kusten.
  • De hårt jobbande strandstädarna lyckas definitivt snygga till strandlinjen och kommer vid säsongens slut att ha plockat upp ungefär tio ton skräp. Det är att skrapa på ytan.
  • 8 000 kubikmeter skräp landar varje år längs Bohuskusten.
  • 94 procent av skräpet längs Bohuskusten är plast.
Göteborgs Fria

På jakt efter plasten som aldrig försvinner

Marin nedskräpning är ett globalt problem med lokala konsekvenser. GFT följde med strandstädarna på ett omöjligt uppdrag i skärgården. Där berättar plasten sin egen historia.

En av de första frågorna strandstädarna Pontus Gjertsson och Marcus Sellström ställde inför säsongen var om uppdraget gick ut på att göra en estetisk städning eller en miljöstädning.

Det vill säga försöka snygga till strandremsorna eller verkligen gå in för att sanera. Efter att GFT varit med strandstädarna under några timmar återstår bara ett möjligt svar på frågan.

Gjertsson och Sellström är tillsammans med enhetschefen Kristina Scheur Krantz och fyra sommarjobbande ungdomar som vunnit jobben i stadens lotteri hela Göteborgs samlade strandstädarstyrka.

Under säsongen maj till september är det dem som ska hålla rent längs kusten. Från Göta älvbron, runt Hisingen, norra och södra Skärgården och ner till kommungränsen mot Kungsbacka i söder.

Dagens destination för strandstädarna är Vargön. En av sommarjobbarna letar upp Harry Brandelius på Spotify och spelar Gamla Nordsjön. Raderna om att det är skönt när man får lätta ankar och sticka ut på böljorna de blå är ett passande soundtrack för morgonen som lovar en solig dag i skärgården.

I fyra år har Kristina Scheuer Krantz varit chef för strandstädningen. Hon berättar om en strand på Tjörn där det flyter iland åtta ton skräp om året. Göteborg är inte lika hårt drabbat som Bohuskusten, men strandstädarnas tidigare exkursioner till Rivö och Vrångö gav under en arbetsdags plockande 65 respektive 110 sopsäckar med skräp.

­– Jag blir mörkrädd av att se vad folk slänger och av hur mycket skräp som flyter iland på våra stränder, säger Kristina Scheuer Krantz.

På Vargön börjar skräpet berätta sin egen historia. Bitar av den i form av flaskpost. Strandstädarna hittar ungefär en i veckan och brukar höra av sig till avsändaren. Den äldsta hade kastats från en Stenafärja för 16 år sedan.

Ett belgiskt mjölkpaket, en holländsk yoghurtburk, omslaget till franska citronkakor, ryskt bakpulver, en burk löksill, en halv fotboll och ett kondompaket är fynd som avslöjar att skräpet kommit långt i globaliseringsprocessen.

Marcus Sellström berättar om Hasse, en pensionerad strandstädare med 30 års erfarenhet av yrket från 1970-talet och framåt som brukar komma förbi ibland och prata:

– På hans tid var det mest glas, metall och oljeutsläpp. Numera är det nästan bara plast. Det vanligaste vi hittar är nog topspinnar som spolats ut med avloppsvatten.

Havet sågs länge som outtömligt på resurser och som en bottenlös avstjälpningsplats. En instruktionsfilm från SVT från 1964 med titeln Sjövett finns på Youtube. I den får svenskarna lära sig att det inte är okej att slänga skräp överbord. Istället ska avfallet läggas i en kartong tillsammans med några stenar så att det sjunker till botten och försvinner.

Det är egentligen inte så märkligt som det framstår idag, att människor länge såg det som oproblematiskt att dumpa skräp i havet. Metall rostar, trä förmultnar och försvinner. Plastproduktion i industriell skala tog fart först på 1950-talet. Att insikten om att produktionen därifrån skulle öka till dagens 9 500 kilo plast per sekund saknades 1964 är ursäktat.

Problemet är att plast aldrig försvinner. Marcus Sellström hittar ett glasspaket som legat på Vargön och solat ett tag och smular sönder en bit av det i handen som ett torrt kex.

– När hårdplast utsätts för uv-strålning blir det så. Tar jag i paketet med plocktången säger det bara krasch, säger han.

Glasspaketet faller sönder i mindre och mindre bitar. Snart så små att de är omöjliga att plocka upp. Början på resan till att bli mikroplast.

En av sommarjobbarna suckar över att det är mer plast än jord i marken där hon gräver för att få upp en gammal kasse. Marcus Sellström illustrerar hur rätt hon har genom att lyfta upp en rejäl flik jord och visa dess undersida. Plasten håller på att bli ett nytt jordlager som säkerligen blir fascinerande för framtida geologer att studera.

Det är här svaret på frågan om estetisk städning eller miljöstädning blir uppenbart. De hårt jobbande strandstädarna lyckas definitivt snygga till strandlinjen och kommer vid säsongens slut att ha plockat upp ungefär tio ton skräp. Det är att skrapa på ytan.

– För mig som är 53 år spelar det ingen roll, men för ungdomarna kan plasten i havet bli en katastrof. Alla borde jobba med det här åtminstone en vecka, säger Pontus Gjertsson.

De 16-åriga sommarjobbarna har sina funderingar om skräpet.

– Det enda sättet att få rent är att bränna ner hela staden Göteborg och börja om, säger en.

Sommarjobbaren som förtvivlade över mängden plast i jorden funderar kring evolutionen. Med tillgången på plast borde det på sikt utvecklas arter som kan äta och bryta ner den. Hon kommer fram till att det är troligt, men att evolutionen är en bra mycket långsammare process än nedskräpningen.

Nästa vik är skräpigare än den första.

– Titta på buskarna och plastpåsen som fladdrar där. Det är som om buskaget hissat vit flagg och säger till plasten att sluta, vi ger oss, säger Marcus Sellström.

Strandstädarna ger sig däremot inte. De håller stämningen uppe med bingo där de räknar nationer som skräpet kommer ifrån.

– Visst kan det kännas hopplöst ibland, särskilt insikten om att det är skräp från hela världen som hamnar här. Men det de här sex städarna gör i sommar innebär att det är tio ton mindre skräp på stränderna nästa sommar än vad det hade varit utan dem, säger Kristina Scheuer Krantz.

Fakta: 

Skräpet i siffor

9 500 kilo plast i sekunden produceras i dag.

8 miljoner ton plast hamnar årligen i haven.

5 procent av allt skräp som hamnar i haven sköljs tillbaka upp på land.

150 miljoner ton plast flyter omkring i haven.

2050 är året då det kommer att finnas mer plast än fisk i haven enligt forskarrapporter.

8 000 kubikmeter skräp landar varje år längs Bohuskusten.

94 procent av skräpet längs Bohuskusten är plast.

99 procent av alla sjöfåglar kommer att ha ätit plast år 2050.

Källa: Skräprapporten 2017 utgiven av Håll Sverige rent

Fokus på marin nedskräpning

När Sverige tillsammans med Fiji var värd för en FN-konferens om havet i juni stod skräpiga hav i fokus. Den marina nedskräpningen var en av de topprioriterade frågorna.

Lokalt fokus på marin nedskräpning blir det under Västerhavsveckan 5-13 augusti. Park- och naturförvaltningen, som bland annat ansvarar för strandstädningen, ställer ut utvalt skräp som hittats i sommar på utställningslokalen Långgrundet vid Askimsbadet.

Tisdag 8 aug kl 11-14 är extra skräpfokuserad. Bland annat kan barn prova på att bygga en skulptur av strandskräp med konstnären Marie Gayatri.

Hela veckan är fylld av flera programpunkter kring temat marin nedskräpning och havsmiljö.

Annons

Rekommenderade artiklar

Djurens hjältar på fyra hjul

Intervju

En skadad gråtrut och en trött igelkott tillhör dagens uppdrag för volontärerna som kör runt i Svenska Djurambulansen under dagen GFT hängde på.

Folkligt SM i musikquiz

Sveriges musikkunnigaste ska krönas i Musikquiz-SM. Ett SM som startades ur viljan att göra quizzandet mer familjärt och folkligt.

”Vi är peppade på final”

Från Andra Långgatan till SM-finalen i Stockholm ­ – hos laget Quizters är förhoppningarna stora inför årets SM i musikquiz.

Fristad för fåglar i nöd

Intervju

På Fågelcentralen utanför Kungälv vårdas varje år över tusen fåglar och förhoppningen är att de en dag ska kunna släppas ut igen.

© 2017 Göteborgs Fria