Majoriteten av alla HVB-platser ska bort | Göteborgs Fria
  • Många unga som kommit som ensamkommande till Göteborg ska nu flytta till stödboende, där de förväntas klara sig mer självständigt.
  • Att ensamkommande unga som fortfarande befinner sig i asylprocessen ska bo på ett stödboende utan behandlande uppdrag, är flera av dem som möter ungdomarna i sin vardag kritiska mot.
Göteborgs Fria

Majoriteten av alla HVB-platser ska bort

Från och med 1 juli sänks statens ersättning till kommunerna för boendeplatser för ensamkommande. Allt fler ensamkommande kommer då placeras på stödboenden med mycket mindre vuxenstöd istället för på HVB-hem. Oron är stor hos flera av dem som möter ungdomarna i vardagen.

För ett halvår sedan hade Göteborg 769 boendeplatser för ensamkommande, varav ungefär 90 procent var platser på ett hem för vård och boende – det som kallas HVB-hem. I dag ser läget helt annorlunda ut, och över hälften av platserna har redan tagits bort.

Från och med 1 juli sänks den ersättning kommunerna får från staten för att ta emot ensamkommande. Vid sidan av att färre ensamkommande söker asyl i Sverige är det en del av bakgrunden till den stora process som nu pågår med att minska antalet platser på HVB-hem. Tanken är att många av de ensamkommande istället ska flytta till en enklare form av boende som infördes förra året, kallat stödboende.

Under våren har beslut om att både avveckla och omvandla HVB-hem fattats. Sex lokaler som använts som HVB-hem av kommunen med totalt nästan 100 platser lämnas tillbaka nu under sommaren.

– De sex lokaler vi nu lämnar är inte lämpade till stödboenden men vi har några stycken som vi skulle kunna göra om med minskad bemanning på, säger Helene Holmström som är verksamhetschef för integration på Social resursförvaltning.

Det är inte bara de HVB-hem som drivs i kommunens egen regi som behöver minskas ner. Över 200 HVB-platser finns fortfarande kvar genom avtal kommunen har med olika idéburna organisationer, som Bräcke Diakoni och Göteborgs Räddningsmission. Enligt Helene Holmström behöver det totala antalet HVB-platser i Göteborg ner till ungefär 100 stycken under året.

Men när det gäller att få fram stödboendeplatser till de ensamkommande som inte längre ska bo kvar på HVB-hemmen har kommunen inte lyckats nå upp till målsättningen som sattes i höstas. Det fattas mellan 50 och 100 platser, och i dagsläget finns bara drygt 100 platser på stödboenden i Göteborg.

– Det är det vi har ont om, särskilt de enklare formerna av stödboende som är lägenhetsliknande med låg personalbemanning. Det är bostadsbristen som slår. Många ungdomar är redo att gå ut till eget boende eller till ett enkelt stödboende men det finns inte lägenheter, säger Helene Holmström.

Ännu fler platser kommer att behövas framöver, och till hösten planeras en upphandling.

Men om det verkligen finns många ungdomar som är redo att flytta från HVB-hemmen råder det delade åsikter om. Kinna Skoglund är socionom och arbetar på ett HVB-hem och är dessutom talesperson för nätverket #vistårinteut. Hon tycker att tanken med stödboende skulle kunna vara bra – om förutsättningarna hade sett annorlunda ut än vad de gör i dag.

– Stödboende har inget behandlande uppdrag och det enda man får hjälp med är det praktiska. Jag brukar förklara det som hemtjänst ungefär, att någon kommer och gör en handlingslista och kollar att det är städat, säger hon och fortsätter:

– Många av de som ska bo där är trasiga och befinner sig fortfarande i asylprocessen. Det borde vara tjänstefel att placera någon som är traumatiserad på ett stödboende. Många klarar knappt av att gå upp på morgonen och är på gränsen till suicidala.

En annan aspekt av stödboendeformen som Kinna Skoglund lyfter är säkerhetsrisken, både när det gäller den personal som kommer in ett par timmar om dagen till de unga som mår väldigt dåligt, och för de unga som bor där.

– När vi tänker stödboende inom den idéburna sektorn tänker vi ändå att det ska vara någon vuxen där hela tiden och att vi får försöka lösa det med volontärer till exempel. Samtidigt kommer ju inte bristerna att synas då. Men på kommunens egna boenden och om man bara gör de timmar man ska, där kommer det att bli väldigt synligt, säger Kinna Skoglund.

Lisa Schjelde är verksamhetschef på två boenden för ensamkommande som Bräcke Diakoni driver genom IOP-avtalet med Göteborgs stad. Sista augusti kommer det ena av dem att ställas om från HVB-hem till stödboende och hon berättar om oron.

– Det är flera ungdomar som inte vet var de ska bo. Alla är inte aktuella för stödboende, då ska man hantera sin sysselsättning som skola, praktik eller jobb, och det ska inte finnas suicidrisk eller stark psykisk ohälsa, säger hon och fortsätter:

– Sedan har vi dem som inte är redo för ett självständigt boende. De behöver lära sig mer om hur det är att bo själva, att förhålla sig till olika kulturer och personer och de behöver stöd för att göra det.

Liksom Kinna Skoglund lyfter Lisa Schjelde alla de som fortfarande befinner sig i asylprocessen som extra utsatta.

– För dem är det osäkerhetsmoment hela tiden och det skapar oro. Vi ser den i form av uppgivenhet och ”det spelar ingen roll ändå-attityd”. Varför ska jag försöka lära mig när jag ändå inte vet vad som händer om tre månader? En del av de tankarna har vi tidigare kunnat bemöta när boendet i alla fall var tryggt och stabilt.

Hon ser tydligt skillnad mellan de olika boenden hon är chef för, där det ena fortsätter att vara HVB-hem även till hösten.

– På det boendet kan vi jobba mer långsiktigt och involvera ungdomarna på ett annat vis. Vi kan tillåta oss att processen tar tid.

Exakt hur det nya stödboendet kommer att läggas upp med till exempel personalens schema är inte klart. Tanken är personal under dag- och kvällstid, och på natten kommer ungdomarna att kunna kontakta ett HVB-hem i närheten via telefon om det behövs. Nu är det minst två personal i tjänst hela tiden medan det på stödboendet kommer att vara en.

– Det är ju en väldigt låg ersättning för stödboende. Jag hade önskat att det fanns mer så att det gick att ha en personal på plats även nattetid, åtminstone under en övergångstid, säger Lisa Schjelde.

Att skillnaden blir stor för de som har bott på HVB-hem tidigare står klart, inte bara när det gäller bemanning utan också när det gäller till exempel möjligheten till sociala aktiviteter. Lisa Schjelde säger att hon tror att det finns ganska många som inte är så långt ifrån att klara av ett stödboende – men inte riktigt ännu.

– Vi har jobbat mot det men är inte riktigt i mål och på grund av omställningen blir det nu andra saker vi måste jobba med. Här var vi på gång och så stannade det upp.

Fakta: 

Boende för ensamkommande

1 juli sänks ersättningen till kommunerna från 1 900 kronor per barn och dygn till 1 350 kronor. Fler stödboenden ska till stor del ersätta det dyrare alternativet HVB-hem. I Göteborg räknar kommunen med att behöva få fram ungefär 300-400 platser på stödboende under året, och under nästa år ytterligare 200 platser.

Annons

Rekommenderade artiklar

Ny app gör att fler anmäler hinder

Höga trottoarkanter eller trappsteg och brist på skyltning är exempel på de enkelt avhjälpta hinder som försvårar mångas vardag. I våras lanserade Göteborgs stad en ny app för att anmäla hindren. Det har gett resultat.

© 2017 Göteborgs Fria