”För 20 år sedan sågs det knappt som möjligt” | Göteborgs Fria
Kajsa Persson

Fördjupning


Kajsa Persson
  • Thomas Johansson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, har gjort en studie om hur det är att vara homosexuell och pappa i dagens Sverige.
Fria.Nu

”För 20 år sedan sågs det knappt som möjligt”

För 14 år sedan blev det lagligt för homosexuella att adoptera i Sverige och för åtta år sedan fick samkönade par rätt att gifta sig. Mycket har blivit bättre för homosexuella män som är pappor – men rent praktiskt finns många svårigheter kvar. Fria samtalar med forskaren Thomas Johansson om en papparoll i förändring.

­– Det är lättare i dag men fortfarande svårt. Papporna beskriver att vänner, släkt och samhället i stort fortfarande har negativa attityder och det sker fortfarande mycket hatbrott mot homosexuella, säger Thomas Johansson som är professor i pedagogik vid Göteborgs universitet.

Det han beskriver är en studie om hur det är att vara homosexuell och pappa i dagens Sverige. Thomas Johansson har sedan slutet av 1990-talet forskat kring frågor om pappor och tillsammans med kollegan Jesper Andreasson, som är docent i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitet, skrivit boken Fatherhood in Transition.

– Vi ville försöka ta ett grepp kring faderskapet i det moderna samhället och vilken omvandling som har skett. Vi ville ha med olika röster och olika bilder av faderskap – skilda pappor, pappor som är hemma mycket med sina barn och homosexuella som är pappor för att få en bred bild av faderskap i nutid, berättar han.

Just hur homosexuella män som är pappor upplever föräldraskapet och vägen dit är något det inte finns särskilt mycket forskning kring. Genom att intervjua 14 pappor mellan 27 och 42 år kan forskarna nu beskriva en bild som trots allt visar på att en hel del har hänt.

Thomas Johansson, som 2010 kom med boken Nya svenska fäder tillsammans med Roger Klinth, beskriver tidigare samtal han haft med pappor.

– De som då var 40–45 år upplevde att det inte ens fanns på agendan att bli pappa när de var runt 25 men kände att det var möjligt nu. Det har hänt något i samhället som gör att tanken är möjlig. Både att Sverige är långt fram i jämställdhetsfrågor och någon slags individualisering kring familjebildning, att familjer kan se ut på många olika sätt, tror jag spelar in.

För ett flertal av intervjupersonerna var vägen till föräldraskapet inte helt enkel. Genom partnerskapslagen 2003 blev det möjligt för samkönade par att adoptera. Men praktiken är en annan historia.

Inhemska adoptioner är ovanliga i Sverige och när det gäller internationella adoptioner spelar andra länders lagar och regler in. I slutet av 2015 godkändes det första paret bestående av två män för utlandsadoption. Ungefär ett år senare blev det en stor nyhet då det första svenska homsexuella paret utan koppling till adoptionslandet godkändes som adoptivföräldrar i Colombia.

Men trots enskilda solskenshistorier är det väldigt långt ifrån en självklarhet att adoption är ett sätt att bli förälder på för homosexuella män. Återstår gör att till exempel försöka få barn tillsammans med ett lesbiskt par.

– Men alla vill inte vara fyra föräldrar, man vill vara två och existera inom den modellen, säger Thomas Johansson.

En annan omdiskuterad möjlighet är att få ett barn genom surrogatmödraskap – något som har fått kraftig kritik för att bland annat exploatera fattiga kvinnor. Alternativet surrogatmödraskap är i högsta grad kontroversiellt, och det märktes i intervjuerna berättar Thomas Johansson.

När papporna väl har fått sina barn tar en vardag som familj som skiljer ut sig från kärnfamiljsnormen vid. Att möta negativa attityder från till exempel föräldrar eller syskon var inte helt ovanligt, liksom från samhället i stort. När det gäller bemötande från myndigheter och andra institutioner i samhället som förskola och skola säger Thomas Johansson att de inte fick höra talas om så mycket negativa erfarenheter. Generellt tror han att en stor förändring har skett de senaste åren.

– De har skärpt sig jättemycket, många har bra koll på att bemöta olika slags föräldrar.

Att samkönade par fick rätt att gifta sig 2009 liksom den tidigare nämnda lagändringen när det gäller adoption 2003 är båda viktiga milstolpar. Men Thomas Johansson tror inte att det går att koppla förbättringarna intervjupersonerna vittnar om helt tydligt till dessa ändringar.

– Det handlar dels om lagändringar och dels om attityder i samhället. Emellanåt har offentliga diskussioner om homosexuella och barn blossat upp men den diskussionen har dött lite och det har varit mindre av moraliska debatter de senaste åren, säger han och fortsätter:

– Man ska vara försiktig med att säga att det bara går framåt. Politiken har såklart en väldigt stor påverkan och blir det en högerregering med SD i kommer saker att förändras, reformer kan tas tillbaka och lagar ändras.

I jämförelse med många andra länder är papparollen i Sverige en annan. Thomas Johansson och Jesper Andreasson intervjuade under arbetet med boken pappor från bland annat USA och Danmark, och det är tydligt att systemen för att leva jämställt inte finns överallt.

Upplevelsen av att föräldraskapet är en möjlighet och att det har blivit lättare att vara homosexuell och pappa tror Thomas Johansson i högsta grad hänger ihop med synen på pappor i allmänhet i dagens Sverige. Det har hänt en hel del med pappan som konstruktion de senaste 50 åren – med avstamp någonstans i slutet av 1960-talet med den sexuella frigörelsen började det pratas om fäder och pappors roll i familjen på ett annat sätt.

– Det började forskas kring att pappor kunde ta hand om spädbarn till exempel, det var på den nivån. Sedan öppnar föräldraförsäkringen 1974, men det händer inte mycket då direkt.

Men det gör det sedan, på 1990-talet och 2000-talet. Öronmärkta månader i föräldraförsäkringen dyker upp, ofta lite slarvigt kallade ”pappamånader”, och ett till viss del delat ansvar blir vanligare.

– Det är en mindre revolution men det är skiktat – det är främst medelklassen som tar ut mer. De flesta pappor stannar fortfarande vid tre månaders föräldraledighet och det är en mindre del som går upp mot 6 månader. Mammorna jobbar fortfarande deltid och är hemma mer med barnen. Det är en obalans men det tar ändå steg framåt.

När det gäller attityder säger Thomas Johansson att det verkar handla om ett föräldraskap som inte längre är könat i första hand.

– Det finns en rörelse och en generell samhällsomvandling att pappor gör samma saker som mammor – saker som att städa, laga mat och byta blöjor är inte så könsmärkt längre. Det är en omvandling mot könsneutralitet i stort, och många pratar inte längre om pappa och mamma i första hand utan om att man är förälder.

Annons

Rekommenderade artiklar

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

”Bilden att medierna mörkar stämmer inte”

Att medierna mörkar negativa effekter av invandring hörs ofta i den offentliga debatten. Fria samtalar med journalistikprofessorn Jesper Strömbäck som har undersökt saken och i en ny rapport kommit fram till att så inte är fallet.

Fria.Nu

”Det politiska intresset är större än någonsin”

Med ett år kvar till nästa val och en sommar som varit allt annat än politiskt stabil är frågorna många. Fria samtalar med statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson, ledare för det svenska valforskningsprogrammet, om ökad väljarrörlighet och det ökande politiska intresset.

Fria.Nu

© 2017 Göteborgs Fria