”Synen på djur har förändrats” | Göteborgs Fria
Kajsa Persson

Fördjupning


Kajsa Persson
  • "Ibland behöver vi gå över den där gränsen och bryta någon lag för att dokumentera djurens förhållanden." Det säger Djurrättsalliansens Daniel Rolke som har varit aktiv i djurrättsrörelsen i över 25 år.
Fria.Nu

”Synen på djur har förändrats”

Från att bränna bilar och göra aktioner mot pälsaffärer och Scan-lastbilar till populära vegomässor fulla av smakprover. Fria samtalar med Djurrättsalliansens grundare Daniel Rolke om en förändrad djurrättsrörelse och om den fortsatta kampen – mot ännu mer vegomat men också mot fria minkar och cirkusar utan djur.

Det har snart gått 26 år sedan Daniel Rolke gick med i sin första manifestation för djurs rättigheter. Det var djurens dag 4 oktober 1991 och Daniel Rolke hade fått ett flygblad om en manifestation mot djurförsök med apor. Han blev nästan omgående vegan under en tid när man fortfarande fick vara glad om det fanns en enda vegansk macka att beställa ute på kafé. Det är en rörelse som har förändrats när han beskriver vägen från 1990-talets tidiga djurrättsfrågor och veganism.

– Veganism var fortfarande okänt bland den stora massan och djurrätt var snarare djurskydd, man pratade mest om större burar och bättre villkor.

Något hände i början av 1990-talet och uppmärksamheten för frågorna växte. Men när själva begreppet djurrätt lanserades av Lisa Gålmark var det delvis en annan rörelse än dagens.

– Det var väldigt mycket direktaktioner mot till exempel Scan-lastbilar, försökslaboratorier och minkfarmar och kampanjer mot pälsuppfödare och affärer. Veganism började få mycket uppmärksamhet i massmedia och det var svårt att inte ta ställning åt något håll. Alla hade en åsikt, berättar Daniel Rolke och fortsätter:

– I dag handlar mycket av aktivismen om att sprida information genom sociala medier och bjuda på vegomat till exempel. Det är lite mer positivt och något många kan göra var och en för sig och inte bara som grupp. Det har gått från att man blir förlöjligad som vegan till att det är väldigt allmänt accepterat.

Daniel Rolke tror att förändringen till en mer positiv form av aktivism, i alla fall för många, är en medveten strategi.

– Att bränna bilar var kanske inget som fick med sig de stora massorna, men det kanske behövdes just då för att få genomslag.

Själv känner han igen den resa rörelsen generellt har gjort också i den personliga processen att bli mer förlåtande och förstående.

– Jag var betydligt mer hård mot min omgivning tidigare medan jag nu kan ha förståelse för att folk har olika anledningar till att inte vara veganer till exempel. Men det är klart det kan vara svårt när man brinner så oerhört starkt för något och man kanske precis har upptäckt djurrättsrörelsen. Det är lätt att bli upprörd och vilja att hela världen ska förändras över en natt.

Att Daniel Rolke var med och grundade Djurrättsalliansen 2005 kom sig delvis av en upplevelse av att något saknades inom den svenska djurrättsrörelsen.

– Det fanns grupper som sysslade med direktaktioner och sedan fanns Djurens rätt som sysslade mer med djurskydd och mycket med lobbying. Jag kände att det fanns ett tomrum, och att det behövdes ett mellanting. Ibland behöver vi gå över den där gränsen och bryta någon lag för att dokumentera djurens förhållanden.

Det är inte bara rörelsens sätt att föra kampen på som har förändrats sedan Daniel Rolke började engagera sig. Att vara vegan var en helt annan historia för 25 år sedan än vad det är i dag.

– Det fanns ingen sojamjölk, inget margarin och sojagrädde var bara att drömma om. Det som fanns var på hälsokostbutiker eller så fick man göra eget.

Dagens restaurang- och kaféutbud med många helt veganska exempel i flera städer och ofta möjlighet att åtminstone välja någon vegansk rätt även på andra ställen var bara att glömma.

– Hade man tur kunde man få en hummusmacka. En stor anledning till att många väljer att bli veganer eller vegetarianer i dag är att det är så enkelt, tror Daniel Rolke.

Men det är inte bara argument med hänsyn till djuren som framförs i de offentliga debatterna utan ofta tas såväl hälso- som miljöaspekter upp som anledningar till att vara vegan.

– Oavsett anledning till vegansk kost tycker jag att det är positivt. Alla steg åt att äta mer veganskt är bra, även om det är att äta vegetariskt några gånger i veckan eller att äta veganskt men ändå ha kvar sina gamla skinnskor.

Definitionen av vad det innebär att vara vegan är inte heller helt lätt alla gånger. Medan vissa endast ser det som kosthållning, ser Daniel Rolke och många med honom veganismen som en livsstil. Men även utifrån det synsättet finns det frågor han inte tycker är helt enkla och ger själv ett exempel.

– Är det bättre med en produkt med palmolja i som förstört regnskog eller en med 0,01 procents skummjölkspulver? Jag försöker tänka att det är svårt att säga att man lever helt utan att skada djur – men man kan göra så liten skada som möjligt.

Men djurrätt handlar inte bara om veganism och köttindustrins vara eller inte vara och trots att veganmaten är på framväxt går det inte att sätta likhetstecken med alla djurrättsfrågor. Kvar finns laboratorierna där omkring 2 800 djur om året dör i olika försök, minkfarmerna där över en miljon djur per år dödas för sin päls och alla de djur som hålls i fångenskap för sitt underhållningsvärde.

– Djurförsök ökar i nuläget, även om försöken med vissa sorters djur som katter, apor och hundar som människor identifierar sig mer med minskar. Med det ökar med råttor och möss så där ser vi ett bakslag.

När det gäller djur för underhållnings skull upplever Daniel Rolke att något har hänt, även om djurparker, cirkusar och delfinarier ifrågasatts sedan länge.

– Jag tror att hela konceptet med cirkusar som har djur kommer att försvinna om några år.

Även djurparkerna har förändrats och Daniel Rolke ger som exempel att inte alls lika många friska djur avlivas längre, bara för att de inte anses behövas eller är tillräckligt populära på en viss djurpark. Istället försöker man omplacera dem. Själv tror han att det är ett sätt för djurparkerna att överleva – folk tolererar helt enkelt inte det beteendet längre.

Argument som att djurparker bevarar utrotningshotade arter och att barn måste få en chans att se djuren vi försöker rädda från utrotning tycker han inte håller.

– De försöker hitta sätt som ursäktar att hålla vilda djur i fångenskap. Men jag tror inte att föda upp utrotningshotade djur utan syfte att de ska släppas ut ger så mycket, och att sätta ut flera generationer av utrotningshotade djur som avlats fram i fångenskap tror jag är svårt, säger han och fortsätter:

– Vi tar vilda djur, splittrar deras familjer, fraktar dem över halva jordklotet och spärrar in dem. Att visa barn det är inte att lära dem att visa respekt för djur.

Också när det gäller pälsfrågan har mycket hänt sedan början av 1990-talet.

– Vi har blivit av med rävfarmer och 2014 stängde den sista chinchillafarmen. Vi har också varit väldigt nära att få bort minkfarmer, men det skulle behövas ett politiskt beslut för att det ska bli verklighet.

Det som krävs menar Daniel Rolke är regler om att djuren ska ha rätt att bete sig naturligt, vilket för minkars del bland annat skulle innebära tillgång till vatten att simma i. Det är långt ifrån verkligheten på dagens minkfarmer, och i praktiken skulle det innebära att det blev olönsamt att driva dem.

Men när det gäller politikers engagemang i frågan upplever Rolke snarare ett minskat intresse. Bara ett fåtal politiker försöker faktiskt driva några djurrättsfrågor – men det är inte samma vindar han känner blåsa i samhället i övrigt.

– Jag tror att den allmänna synen på djur har förändrats till det bättre, speciellt i den yngre generationen.

Annons

Rekommenderade artiklar

Vård på nätet här för att stanna

­"Det största problemet är hur det finansieras med offentliga medel, men helt utan styrning och krav." Läkaren Ove Andersson är kritisk mot den snabba utvecklingen digital vård har tagit.

Fria.Nu

Så påverkar våra kläder miljön

Är det genom att välja ekobomull vi räddar planeten, ska vi alltid tvätta i 40 grader eller är klädbibliotek framtiden? Fria samtalar med Sandra Roos, doktor i miljösystemanalys, om vad som egentligen är hållbart mode och om priset såväl människor som klimat får betala för våra billiga kläder.

Fria.Nu

© 2017 Göteborgs Fria