Att vara queer på landet | Göteborgs Fria
  • Landet Inuti är en föreställning om mötet mellan den vi är och hade kunnat vara, om svensk landsbygd och queera erfarenheter i skuggan av storstadsnormen. Föreställningen gästar i veckan Frölunda kulturhus för två föreställningar.
Göteborgs Fria

Att vara queer på landet

Som hbtq-person på landsbygden är det svårt att hitta andra berättelser än de som säger att du måste flytta till staden för att bli lycklig. Det vill föreställningen Landet inuti ändra på, genom att berätta om dem som valt att stanna kvar.

När Joakim Rindå var arton år lämnade han sin hemby Vaplan i Jämtland för att flytta till Stockholm. Då trodde han att det var något som han behövde göra för att kunna leva öppet som homosexuell.

– Jag tänkte att jag skulle bli ensammast i världen om jag stannade kvar, eftersom det inte fanns några andra homos i min by. Men jag glömde bort att det inte var någon som visste att jag var homo.

Nu har han regisserat föreställningen Landet inuti som till veckan kommer till Frölunda kulturhus för två föreställningar.

– Vi ville berätta om dem som värderar relationen till sin egen plats och ger den större utrymme än vad jag gjorde, som offrade relationen till min hemby.

Joakim menar att den klassiska komma ut-historien handlar om att söka sig till staden. Att några andra berättelser inte hörs har att göra med att storstadsnormen är en stark berättarmaskin, där storstaden alltid vinner. Landsbygden beskrivs som tärande, trög och innovationsfattig och staden är dess motsats.

– Vi gör oss själva och världen en otjänst när vi tillskriver landsbygden eller staden så enkla berättelser. Det blir en felaktig bild som gör att vi skapar berättelser som i sin tur är så starka att de kanske skapar en verklighet. Genom föreställningen vill vi vända på det här och säga att du inte måste flytta för att få ett bra liv, en plats behöver inte i sig betyda det ena eller det andra.

En ambition är att föreställningen ska stimulera till vidare samtal. Efteråt ska det finnas tid och plats för fortsatta samtal.

–Vi vill visa att vi alla spelar roll, det här är inte en föreställning om några få personer. Vi hoppas att publiken ska känna att de är del av den här gemenskapen som föreställningen pekar på, att det är de som är lokalsamhället.

Ensemblen har besökt platser som Kiruna, Gnosjö och Norsjö. De har samtalat med människor som lever utanför heteronormen om deras val. På scenen återger skådespelarna berättelserna som om de var på plats i rummet där berättelserna samlades in. Joakim Rindå säger att det aldrig var några problem att hitta personer som ville dela med sig av sina erfarenheter.

– Vi har haft stor hjälp av lokala Riksteaterföreningar, där det finns personer med stort kontaktnät och som har kunnat säga ”ja men min systers äldsta dotter, hon har stannat kvar och lever som lesbisk här, henne borde ni prata med”.

Under samtalen har många olika anledningar till att stanna kvar eller återvända kommit upp. Det kan handla om att vilja vara nära familj och vänner, närheten till naturen eller att personerna har intressen som är svårare att utöva i storstaden.

– Någon säger att intresset för motorer och hänget med kompisarna med samma intresse är viktigare än kärleksrelationer, en annan arbetar som bonde och tycker att det är viktigt att kunna leva nära djur.

Det finns en föreställning om att hbtq-rörelsen växer i städerna, men att den är i stort sett obefintlig på landsbygden. Något som ensemblen upplever inte stämmer.

– Det är många som organiserar sig på sin plats, i dag finns det över femtio Pridefestivaler runt om i landet, på platser som Ånge, Bollebygd och Edsbyn. Det blir tydligt att andra berättelser och erfarenheter än de heteronormativa breder ut sig och får utrymme på olika orter.

Under researchresan besökte ensemblen även Vaplan, Joakim Rindås hemby. Ett besök som han säger blev ganska omtumlande.

– Den här sortens undersökande av ens historia väcker tankar. Det här arbetet har gett mig möjligheten att få vara lite med den där Jocke som i fantasin inte tog tåget till Stockholm, utan som stannade kvar och som ändå inte fick ett erbarmligt liv, säger Joakim Rindå.

Fakta: 

Landet inuti

Gästspel: Frölunda Kulturhus, 9 och 10 juni kl 19.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Göteborgs Fria