• I uppsättningen vill Elisabeth Ohlson Wallin och Aleksa Lundberg låta Kristina framträda som en mångsidig och komplex person. Gästspel på Göteborgs Stadsteater 18-21 maj.
Göteborgs Fria

Transkamp och alkemi om drottningen som var kung

En drottning som egentligen var kung. Kung Kristina Alexander av Elisabeth Ohlson Wallin och Aleksa Lundberg gästar Göteborg.

De flesta känner till Kristinas historia i stora drag. En kultur- och vetenskapsintresserad, föga feminin kvinna som lämnade tronen för att bli katolik och hålla hov i Rom. Men vilka var egentligen skälen bakom konversionen? I denna fråga har det forskats åtskilligt, och när Elisabeth Ohlson Wallin och Aleksa Lundberg tar sig an Kristina är det hennes kärleksintressen och könsidentitet som står i centrum. Men här finns också den Kristina som ägnade sig åt alkemi och andra esoteriska strömningar, kanske i syfte att bli en mer fulländad skapelse, i detta fall en man, eller en högre stående androgyn.

Elisabeth Ohlson Wallin och Aleksa Lundberg är båda påtagligt fascinerade av monarken och lägger gärna ut texten. För Elisabeth Ohlson Wallin, välkänd fotograf och numera även regissör, har Kristina varit en ledsagare genom livet.

– Jag har haft drottning Kristina som en barndomsidol, säger hon. Jag tyckte att hon var häftig. Hon gjorde som hon ville, hon ville inte gifta sig, hon ville inte föda barn, hon hade byxor. På 60-talet var hon den enda jag kunde identifiera mig med.

– Jag har inte samma långa relation till Kristina, säger Aleksa Lundberg, som är Sveriges enda än så länge öppna transperson med scenskoleutbildning. Men hon har alltid varit den här queera personligheten som man har haft ett extra gott öga till. För jag har precis som Elisabeth känt att det har någonting med mig att göra. När vi började prata och göra research inför att vi skulle skriva manus, då blev det ju så uppenbart. Herregud, att ingen på ett tydligt sätt har sagt tidigare att det här är en transperson, förmodligen, om han/hon/hen hade levat idag!

Det har skrivits en hel del om Kristinas kärleksliv och livsfilosofi. I hennes samtid florerade rykten och nidskrifter och det är förstås svårt att i dag säga vilken som är den sanna bilden av drottningen. Ett föremål för hennes ömma känslor ska ha varit grevinnan Ebba Sparre, men Kristina uppvaktade även andra damer. En profetia som kom Kristina till del förutsade att hon en dag skulle transformeras till en vacker yngling vid namn Alexander, och det finns forskare som menar att Kristina avsåg att uppnå denna förvandling genom alkemi. Det är inte vilket namn som helst – Alexander den store var Kristinas absoluta förebild, och efter ankomsten till Rom började hon kalla sig Kristina Alexandra, eller Christine Alexandre. Mycket tyder på att hon identifierade sig starkt med denne fältherre.

– Det är så mycket trans- och homoerotik runt Kristina, säger Aleksa Lundberg. Hela hbtq-skalan går att trycka in här. Och så finns det fortfarande forskare på den mer traditionella sidan som försöker få det till att det har med tidsandan att göra, att man skrev så älskvärt i brev. Och man bara, hur kan ni ens försöka pressa in allt det här i en heteronormativ fålla, det är ju nästan patetiskt roligt. Och så blir man förbannad, för all den här informationen som finns, och som vi borde ges till del, göms i små alternativa bibliotek.

– Mitt sätt att jobba har alltid varit att ge oss tillbaka den historien vi är värda, det är min mission, säger Elisabeth Ohlson Wallin. Det här är en del i det också, att ge Kristina till oss, vilket vissa protesterar mot så klart. Om man är konservativ eller troende så vill man ha Kristina i ett fromt fack. Men hon är ju jättekomplicerad.

Med föreställningen vill upphovskvinnorna sätta fingret på just komplexiteten, och att många sidor kan rymmas inom en och samma person.

AL: När man vill göra statements är det lätt att hamna i andra stereotyper och andra klyschor, men där är teaterformen så tacksam. Vi har femkvart på oss att visa en väldigt komplex person, och det har vi verkligen tagit på största allvar. Vi visar den väna Kristina, diktatorn Kristina, våldtäktsmannen Kristina, chauvinisten, det ömma, sköra lilla barnet Kristina, alltså en mångfald av infall i hennes personlighet.

EOW: Och med den fantasin som man kan sätta till i teatern också, som jag inte har jobbat med förut. Att utgå från historiskt material, för det gör vi verkligen, det är mycket hennes språk som är på scenen.

Manusarbetet har i högsta grad varit en kollektiv process, och gestaltningen tar till vara Aleksas och Elisbeths olika erfarenheter.

AL: Det är så himla coolt med Elisabeths fotoöga på teaterspråk. För du kommer och sätter in speglar så att ljuset ska reflekteras på helt andra sätt i ansiktet, som man inte brukar göra på teatern.

EOW: Ja, bildspråket ska upp där. Det är annorlunda för mig, och väldigt roligt. Men sedan har det vuxit fram också, manus blev ju klart när vi började öva.

Kung Kristina Alexander har fått en stass specialsydd till sig som Aleksa entusiastiskt visar upp. Det är sammet och silver och ett par glittrande skor som Elisabeth hittade i en butik i city.

– Från skorna växte resten upp. Det är inspirerat av barocken men blandat med nutid.

Det gäller också för uppsättningen, som tar avstamp i historien men studsar mot samtiden genom att intervjuer med transpersoner projiceras på scen. Det visar sig att dessa brottas med ungfär samma frågor som Kristina gjorde.

AL: Att man kanske inte känner sig älskad, eller att någon tycker att det är problem med att vara trans, det kanske finns kärlek men den får aldrig blomma. Då tänkte vi ett tag, vad har egentligen hänt på 400 år? För transpersoner talar så tydligt om samma problematik. Vår Kristina brottas till exempel jättemycket med att inte bli sedd som man.

EOW: Att känna sig halv.

AL: Precis, och därigenom vara halv i kärlekslivet, vara halv som regent. Eller åtminstone delvis, för en regent var kung, det var en manlig uppfostran. Men Kristina förväntades att vara kvinna i privatlivet, hon måste ha känt sig helt schizofren. Och då valde ju hon, eller han – jag brukar kalla honom för han även om det blir confusing även för mig – men han valde att det här är faktiskt jag, och sen byggde han så klart hela sin mansidentitet på ett enormt kvinnoförakt, men det gjorde ju alla back then.

Vem en historisk person blir i samtiden är förstås i viss mån avhängigt uttolkaren. Aleksa Lundberg och Elisabeth Ohlson Wallin menar att det är hög tid för nya perspektiv när det gäller Kristina.

EOW: Det är viktigt att olika vinklar kommer fram för ingen vet vem Kristina var. Men eftersom det är den regent som har lämnat mest skrift efter sig så finns ju mycket bevarat. Och är man en helt normativ tjocksmock och läser, då läser man ju från sin erfarenhet. Och läser man från vår erfarenhet kommer det ut andra historier så klart.

Slutligen undrar jag vad de vill skicka med publiken. Aleksa Lundberg behöver inte leta efter orden:

– Jag hoppas att vi tar tillbaka Kristina från historien till i dag och ger en tydlig transprägel så att transpersonerna i publiken och Sverige känner att det finns en regent som de också kan förknippas med och se upp till. Jag tror att det är jätteviktigt att berätta att de här personerna har funnits, och att man berättar det ur ett komplext perspektiv. Det tycker jag verkligen att vi gör så jag hoppas att de transpersoner som kommer känner sig sedda och att de har fått tillbaka en stulen historisk förebild helt enkelt.

– Det är samma för mig, säger Elisabeth Ohlson Wallin. Jag tycker så mycket om att plocka historier från historien och ge en bild som vi inte har fått hittills. En del som kanske är heterosexuella kan tycka att ”vad ni konstlar till det, ni vill ha henne till trans och till homosexuell”, men det är också livsviktigt för mig, och det tror jag inte att man förstår om man är sluten i en heteronorm. Hur viktig den lilla pusselbiten ändå är. Jag tror att den här pjäsen kan bidra till någonting så att kanske andra historiker tittar på det på ett annat sätt.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu