”Arbetsidiotins ändhållplats heter Fas 3” | Göteborgs Fria
  • Från att ha varit en serviceverksamhet som matchade arbetare med arbetsköpare är arbetsförmedlingen i dag en myndighet som hittar på arbete, skriver Ensam mamma röker.
Göteborgs Fria

”Arbetsidiotins ändhållplats heter Fas 3”

Den vanligaste tidpunkten för hjärtinfarkt är måndag morgon. Runt sex går de med krökta ryggar mellan hållplatserna på Backaplan, i Brunnsparken och på Marklandsgatan. På väg till Volvo, olika lager, delade turer i äldrevården och till städskift. Folk sliter för de vet vad som annars väntar: cv-skolor, jobbcoachning och blanketthets. En plats i utanförskapets gråa massa. Nej, lycklig är den som får arbeta.

Teknisk utveckling gör lönearbetet alltmer överflödigt i vår tid. Produktiviteten fortsätter att öka, men idén om att därför arbeta mindre anses i arbetslinjens tid omöjlig. Om vi producerar mer och snabbare samtidigt som vi jobbar lika mycket blir så klart en massa människor arbetslösa. Så här står vi nu med ett blocköverskridande mål: att skapa arbete.

Men varför i helvete då? Hur kan det vara mer främmande att rättvist dela på det arbete som faktiskt måste göras?

”Experimentet Svartedalen”, det hisingska äldreboendet som testade arbetstidsförkortning med bibehållen lön blev både succé och världsnyhet. Resultaten visar att personalen både mår och arbetar bättre. För att inte tala om vinsterna för de boende har också andelen timanställda minskat och 14 nya medarbetare har kunnat anställas. Folk som tidigare varit deltidssjukskrivna eller arbetat deltid ofrivilligt kunde plötsligt arbeta heltid mot heltidslön. Svartedalen visar oss att det feministiska kravet på rätt till heltid smidigt kan bytas ut till krav på arbetstidsförkortning.

Samtidigt håller arbetslinjen fast vid den närmast religiösa idén om lönearbetets nödvändighet och det mänskliga värdet mätt i arbetstid. Från att ha varit en serviceverksamhet som matchade arbetare med arbetsköpare är Arbetsförmedlingen i dag en myndighet som hittar på arbete.

True story, en mycket liten del av verksamheten är ägnad åt riktiga jobb. Hur de ska få ihop 40 000 utannonserade jobb plus 400 000 arbetssökande till resultatet full sysselsättning står la i den politiska stjärnhimlen. Döh Kafka, släng daj i väggen!

I bakhuvet maler jag en novell om en lady jag mött. När Pia fick nog ska den heta. Hon gör rosor av höstlöv, röker naken i morgonrock och lever livet på den ekonomiska bottnen. Det ligger långt borta att skada någon, men svaret på frågan kom ändå snabbt: ”Fick jag nog så skulle jag förgifta nån arbetsförmedlare”. Pia är en av dem som rasat igenom systemet, som gått igenom alla fasorna för att stanna i den sista. En dag kokar hon kanske sin handläggare lite te.

Pias och arbetsidiotins ändhållplats heter Fas 3. En verksamhet som ger företag pengar för att hitta på arbete. Vad ”arbetet” går ut på spelar noll roll, det viktiga är att ”aktivera” de arbetslösa. Man ska minsann göra något för att få finnas och numera befinner sig fler människor i denna helt onödiga aktivitet än vad som är anställda i något svenskt företag. Hundratusentals aktivitetsrapporter sköljer över arbetsförmedlarna varje månad samtidigt som våldet mot dem ökar kraftigt. Många Pior får nog.

Förnedringen av de arbetslösa är mänskligt fördummande och lidande som signal till de arbetande. Arbetslinjens hela idé är att det ska göra ont att inte jobba. Vårt vara eller icke-vara på arbetsmarknaden bygger därför på rädsla, där det värsta som kan hända är att slukas av ”utanförskapet”. Så knegare, våga inte önska mer än lönespec av livet! Var nöjd med din lott! Annars kan du få städa upp utströdd skit eller måla om nymålade stolar! Till det erbjuds du en kurs i social kompetens med det enda blygsamma villkoret: din brödföda.

Aktivist, bloggare, ensamstående mamma och fristående krönikör för GFT.

Annons

Rekommenderade artiklar

Krönika: Dumpa nallen och elda vreden!

I förlossningsvården möts tre av de största feministiska frågorna: våra arbetsvillkor, våra kroppar och vår rätt till självständighet, skriver krönikören Ensam mamma röker.

Konst som en del i tillfrisknandet

Sedan januari finns det en konstateljén på Sahlgrenska psykiatri affektiva. ”Många av patienterna uttrycker att de känner en läkande effekt av måleriet”, säger Stefan Karlsson.

Stampens kris blir satir

”Temat förvärva, ärva och fördärva är en av trådarna i pjäsen”, säger Gertrud Larsson, manusförfattare till Tidningshuset som Gud glömde.

© 2017 Göteborgs Fria