”Vi ska aldrig bli nöjda” | Göteborgs Fria
Kajsa Persson

Fördjupning


Kajsa Persson
  • "De har en världsbild av att det faktiskt är kompetens som räknas i dag, och inte kontakter eller bakgrund." Det säger Rättviseförmedlingens ordförande Seher Yilmaz om att en strävan efter jämställdhet eller mångfald skulle exkludera kompetens från ekvationen.
Fria.Nu

”Vi ska aldrig bli nöjda”

I tre år har hon stått på barrikaden när det gäller att bredda vilka som får synas och därmed finnas i samhället. Fria samtalar med Rättviseförmedlingens ordförande Seher Yilmaz om framsteg under åren, om motståndarnas återkommande argument om kompetens och om vi någonsin kan bli färdiga med inkludering.

­– Det där med jämställdhet är bra men här går vi på kompetens. Det är något vi ofta får höra, säger Rättviseförmedlingens ordförande Seher Yilmaz.

Hon berättar om ett antal favoritargument som brukar dyka upp mot deras arbete som handlar om att lyfta fram människor utanför normen i olika sammanhang.

– Ett av de vanliga argumenten är just att vi bortser från kompetens. När vi säger att vi letar efter personer som kan prata om förskolan som inte är kvinnor, då finns det alltid någon som säger ”Jag känner en kvinna som kan jättemycket om förskolan, varför inte hon?”, berättar Seher Yilmaz och fortsätter:

– Men då har man inte riktigt fattat vad vi jobbar med. Vi letar ju alltid efter kompetenta personer, men efter någon med både kompetens och som dessutom bryter mot en norm inom just det området. Det argumentet tyder också på att man går omkring och har en världsbild av att det faktiskt är kompetens som räknas i dag, och inte kontakter eller bakgrund.

När Lina Thomsgård grundade Rättviseförmedlingen 2010 och började sprida efterlysningar och sammanställa listor på DJs som inte är killar eller sportkunniga som mer sällan kommer till tals i media var det något ganska nytt. I dag finns 550 olika listor i arkivet.

För tre år sedan fick Seher Yilmaz ta över stafettpinnen som ordförande, och hon tycker att det känns som att två helt olika vindar blåser när det gäller de frågor Rättviseförmedlingen arbetar med. Det hon kallar det ena gänget består av arbetsgivare, ledningsgrupper, chefer på olika nivåer och personer som jobbar med rekrytering till exempel.

– De har fattat att vi måste jobba med inkludering och jämlikhet för att medborgarna förväntar sig det, för att varumärket behöver det och för att det blir en bättre organisation eller företag med en större mångfald. Där rör det på sig.

Den andra vinden hon pratar om blåser i den allmänna samhällsdebatten. Där har hon inte samma positiva bild.

– Helt plötsligt kommer frågor som om samhället är ojämställt eller om rasism finns. Som om det bara skulle vara en åsikt att samhället är ojämställt. Det är saker jag trodde att vi var överens om för längesen, som nu plötsligt är under förhandling igen.

Men trots att det inte bara är en odelat positiv utveckling tycker Seher Yilmaz att det absolut går att prata om framsteg.

– Jag tänker ofta på det när jag ser att fler gör efterlysningar på egen hand, också helt utan att vi är inblandade. Det har varit något av ett mål. Det vi började göra har börjat sätta sig som metod hos fler, och det känns jättekul att ha kunnat bidra med verktyg.

Som exempel nämner hon Lunds universitet som på eget bevåg skickade ut en expertlista med kvinnliga forskare inom annars mansdominerade områden. Ett liknande initiativ togs av Göteborgs universitet som skickade en lista på 244 kvinnliga forskare med en mängd olika expertiser.

Allt för att det så vanliga ”Det fanns ingen” eller ”Vi hittade ingen”, som ofta upprepas när medier eller företag kritiseras för att reproducera gamla mönster och stereotyper, inte ska vara ett legitimt argument.

– Det är jättevanligt, men det är ju just då det är fint att folk hör av sig. Det är inte konstigt att man inte alltid hittar själv, vi har inte hur stora nätverk som helst och sammanhang blir rätt enkelt homogena.

Seher Yilmaz tror absolut att kunskapen om vilka Rättviseförmedlingen är och vad de gör har spritt sig under de senaste åren. Konstigt vore väl kanske annars, när de har gått från några hundra följare till över 130 000 på sociala medier. Men att det ännu är begränsat till främst storstäderna, och kanske till vissa grupper i samhället, tror hon fortfarande.

– Det handlar om att hela tiden fortsätta att kritiskt granska oss själva; hur vi pratar och vem som är ansiktet utåt. Lika mycket som representation spelar roll i andra företag eller organisationer spelar det ju roll hos Rättviseförmedlingen.

Internt har en hel del hänt de senaste åren för Rättviseförmedlingen. Strukturen och ekonomin har stabiliserats och fler har kunnat anställas.

– Tidigare var vi väldigt beroende av bidrag från olika typer av statliga medel, men det har vi vänt på och nu står vi mer eller mindre helt på egna ben. Väldigt ofta får jag en känsla av att det är läge att nypa mig i armen för vad jag får lov att arbeta med, säger Seher Yilmaz.

Under året väntar en större satsning på frågan om rekrytering. Förra året tog Rättviseförmedlingen bland annat fram en metod utifrån forskning kring hur en som arbetsgivare kan tänka för att försöka nå en mer inkluderande rekrytering och sluta att kompisrekrytera, och det vill Seher Yilmaz gärna arbeta vidare med.

– För mig handlar det om att varje gång vi kan få en arbetsgivare att läsa en till ansökan som de tidigare, ofta omedvetet, har valt bort så har vi gjort skillnad i människors vardag.

Men efterlysningarna och listorna kommer alltid att vara Rättviseförmedlingens grund.

– Syns man så finns man. Vilka som får uttala sig sätter bilden av vem som har kompetens, och det är också väldigt viktigt att människor kan känna igen sig i dem som syns.

När det kommer till vilka som syns och kommer till tals är det klart att mycket har hänt, till exempel sedan Radiotjänsts telefonväxel blev fullkomligen nerringd av arga lyssnare när en kvinna för första gången läste nyheterna för nästan 80 år sedan. Men att inte ta utvecklingen för given, och att inte tro på att ”tiden kommer att lösa problemet” som inte sällan hörs som något slags universell regel, menar Seher Yilmaz är viktigt.

– Man utgår från att allt blir bättre bara tiden går, men då glömmer man också bort alla initiativ som har tagit oss dit vi är i dag och hur mycket folk har fått kämpa för det.

Men att det har skett en utveckling i vad som förväntas, inte bara av privata företag utan också av offentlig sektor, när det gäller att vara inkluderande och arbeta med mångfald tror hon kommer fortsätta att driva arbetet framåt.

– Människor förväntar sig att arbetsplatsen ska genomsyras av inkludering. Annars kommer det att vara dåligt för varumärket som då inte kan locka till sig varken kunder eller talanger att anställa.

Finns det en dag när Rättviseförmedlingen inte finns längre?

– Det är mycket möjligt, men det kanske inte beror på att vi har ett helt jämlikt samhälle utan på att någon annan gör det bättre. Vi vill förändra samhället och om några andra gör det bättre, då behöver vi inte finnas, säger Seher Yilmaz och lägger till:

– Men arbetet i sig tror jag aldrig kommer att ta slut, vi kommer aldrig att bli färdiga. Det tycker jag är bra också, vi ska aldrig bli nöjda för vi kan hela tiden göra det bättre. Men det betyder inte att man inte får fira segrar på vägen.

Annons

Rekommenderade artiklar

”Det politiska intresset är större än någonsin”

Med ett år kvar till nästa val och en sommar som varit allt annat än politiskt stabil är frågorna många. Fria samtalar med statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson, ledare för det svenska valforskningsprogrammet, om ökad väljarrörlighet och det ökande politiska intresset.

Fria.Nu

”Finansmarknaden måste ta större ansvar”

En ny forskargrupp ska hjälpa till att göra finansmarknaden mer etisk, och ta ett större ansvar för såväl samhälle som miljö mot bakgrund av det senaste decenniets finanskris och klimathot.

Fria.Nu

© 2017 Göteborgs Fria