Det står en lång rad med stora porträtt längst fram på scenen. Det är den vuxna ensemblen som fjortonåringar. Anna Harling börjar med att läsa ur sin gamla dagbok. Allt som sägs på scen är sant och har hänt, berättar hon.

Manuset till 5114 dagar har ensemblen skrivit tillsammans. De har utgått från sina egna erfarenheter av hur det är att vara 5114 dagar gammal.

Vi följer med tillbaka i tiden till de olika skådespelarnas tonårstid. Det är ett gäng fjortonåringar från flera olika generationer och med olika erfarenheter. 1998 präglades Ramtin Parvanehs liv av Backa-branden. 1961 rymde Åsa-Lena Hjelm hemifrån. Nemanja Stojanovic levde i ovisshet när han var fjorton, skulle han och hans familj få uppehållstillstånd eller inte? Under föreställningens gång projiceras en mycket rörande brevväxling mellan honom och hans lärare på väggen.

Den delvis flyttbara scenografin skapar ett dynamiskt scenrum. I fonden syns en skola, och ett antal träd. Vi förflyttas till Partille, Eksjö, Björkekärr, Stockholm. Mitt på scenen sitter musikerna. Det är Amanda Lindgren och Sabina Wärme från Systraskap som har komponerat den ibland stämningsfulla, ibland suggestiva, alltigenom vackra musiken. Med sig på scen har de också musikerna Stefan Abelsson och Mats Nahlin, som ibland dras med i händelseförloppet.

Utan att det blir pinsamt, eller uppläxande, pratar skådespelarna om gränser, i vilken ordning saker ska ske. Om kärlek och om övergrepp. 5114 dagar visar hur svårt och utsatt det kan vara att vara fjorton år. Att det är lätt att bli utnyttjad. Hur vet du vem du är? Hur gör du för att byta umgängeskrets? Hur gör du när det känns som om du alltid kommer vara lika ledsen? Det är svåra frågor att svara på, för alla alltid. Men kanske är de aldrig lika svåra som när en är fjorton? Du är inte ett barn och du är inte vuxen. Du är tvungen att gå till skolan varenda dag, oavsett vad som händer där.

Hannah Alem Davidson berättar om hur hon sett den fantastiska Ylva Gallon spela huvudrollen i Girl Power från Backa teater veckan innan. ”Jag önskar jag var som henne” suckar hon, bedrövad över sina dåliga skolresultat och att allt känns så hopplöst. Ylva Gallons fjortonåring, som bor i ”helvetets förmak Partille”, undrar om det någonsin ska bli bättre än så här? Bättre än utfrysning och att ingen vill hänga efter skolan.

5114 dagar är en föreställning som är riktigt lyckad och som kastar publiken från nattsvart till fantastiskt, från rörande till humoristiskt. Det är alldeles nära, det är läskigt, det är magiskt, det är vackert. Det är en gripande föreställning, för både unga och vuxna.