I filmfestivalens digra program finns en sektion för hbtq-filmer. För de som söker fler filmer som utmanar rådande normer och strukturer arrangeras under helgen Queera rörliga bilder på Konsthallen.

Arrangemanget bygger på ett konstnärligt forskningsarbete som konstnären och curatorn Anna Linder har genomfört tillsammans med forskaren Ingrid Ryberg på Akademin Valand.

– Det är inte lätt att tränga igenom det där bruset som uppstår på en festival, men jag hoppas att en del av festivalpubliken hittar till Konsthallen, säger Anna Linder, som satt ihop filmprogrammet Queer Moves bestående av konstfilmer skapade av bland andra Germaine Dulac, Marcelle Thirache, Marie Losier, Klara Lidén och Maja Borg. Förutom film blir det även konserter, samtal, release av en skiva samt en publikation.

– Forskningsprojektet har delvis handlat om att leta upp queera filmer som försvunnit ur historien. Under forskningsperioden har jag även skapat en egen film, Spermahoran, som hade sin premiär på Rotterdams Filmfestival förra året och som nu får sin officiella svenska premiär, säger Anna Linder.

Vad handlar Spermahoran om?

– Den handlar om ofrivillig barnlöshet och om en familjekonstellation där vi hjälper varandra att skaffa barn. Sorg och glädje. Det är en konstnärlig film där vi har jobbat experimentellt med super-8-film och bilderna har processats på olika vis, bland annat har det sytt en hel del i negativen och vi har tryckt med färg på filmremsan.

Könsneutralt föräldraskap är ett av ämnena som berörs under helgen. Zafire Vrba, Anna Stendin och Cal Orre kommer att hålla ett samtal kring vanliga frågor som nyblivna föräldrar får och de delar med sig av egna erfarenheter och strategier för föräldrar och barn bortom könsnormerna.

– Jag ville inte fylla programmet med enbart filmvisningar och kände att den här sortens samtal är något som saknas, förklarar Anna Linder.

Filmprogrammets äldsta film är Themes of Variations från 1928, gjord av Germaine Dulac, en fransk filmskapare, aktivist, filmteoretiker, journalist och kritiker.

Tematiskt har den anknytning till Klara Lidéns verk Warm Up.

– Det är två filmer som på helt olika sätt berör rörelse, musik och balett. Även mina filmer handlar om mötet mellan musik och film. Att tänka filmscener i samverkan med musik är för mig a och o med filmskapande. Musiken i Spermahoran är för övrigt gjord av Erika Angell och den kommer att ges ut separat som album med flera bonusspår.

I tidigare produktioner har Anna Linder samarbetat med Maja Borg, som deltar i både samtalet om metod och process bakom Spermahoran, men även i filmprogrammet med sin senaste film MAN.

– Det är en film som handlar om den queera kroppens förändring under en graviditet. Tematiskt och konstnärligt är det en film som ligger nära Spermahoran.

En annan beröringspunkt finns i L´Oiseau de la nuit av konstnären Marie Losier.

– Det är en film med massor av textila referenser vilket gör att den går att koppla till min film som även den har en textil röd tråd genom hela filmen, säger Anna Linder, som ser tråden fortsätta i Antiffa Vänsterfittas Vem ska knulla pappa? Den filmen visas i sin helhet på Göteborg Filmfestival och dessutom som ett speciellt framtaget bildspel under Queera rörliga bilder.

I sin forskning har Anna Linder specialiserat sig på att undersöka queer, feministisk experimentfilm, ett område som kan tyckas smalt.

– Jag vill inte att det ska betraktas som smalt, det är så tråkigt att ständigt få möta åsikten att experimentfilm är ”lite skrapande på en filmremsa”. För mig är det en otroligt stark konstform, betonar Linder, som har arbetat som producent på Filmform, ett arkiv för svensk konst- och experimentfilm. Under de åtta år som jag arbetade där kom jag att se mängder av experimentfilmer och mötte dessutom distributörer från hela världen av den här sortens film. Det märkliga är att jag väldigt sällan hittade queera verk i de sammanhangen. När jag gjorde det så var det alltid en queer person som visade filmen. Det blir på så sätt väldigt logiskt för mig att de valts bort ur filmhistorien på samma sätt som väldigt många feministiska filmskapare valts bort. Makten har aldrig legat hos oss, betonar Linder.

Att många queera filmverk har svårare att få visningar exemplifierar Anna Linder med Marcelle Thirache, en hyllad experimentfilmare, men vars verk S………….ELLE glömts bort, enligt Linder för det lesbiska innehållet.

– Den filmen har enbart visats tidigare på lesbiska filmfestivaler i Paris, att den inte nått ut tror jag har att göra med att den handlar om en kärleksrelation och att den kvinnliga kroppen ses med en annan blick.

Konst- och experimentfilmsvärlden utmanar gränserna för vad film kan vara, men är inte lika progressiv när det kommer till jämställdhet. Germaine Dulac gjorde 1928 La Coquille et le Clergyman. Ett banbrytande verk inom surrealismen, men som hon inte fått tillräckligt med erkännande för, anser Anna Linder.

En svensk regissör som hamnat i skuggan av de manliga kollegorna är Mai Zetterling. När hon började göra film på 60-talet var hon en av världens få kvinnliga regissörer.

En film av Zetterling som få visste existerade kommer också att visas, berättar Anna Linder, som stötte på filmen Mai Zetterlings Stockholm i Svenska Institutets, SI, lager och började göra efterforskningar om den.

– Den ingick i en serie som hette Cities som producerats i Kanada. När jag åkte dit för att göra efterforskningar hittade jag den 50 minuter långa versionen av filmen och det är den som vi nu visar på Konsthallen. Antagligen gjordes den kortare versionen på 25 min särskilt för SI och den har vi visat ett flertal gånger tidigare. På så sätt har den blivit uppmärksammad igen och införd i Zetterlings filmografi.

Vad var det i Zetterlings film som du attraherades av?

– Att den var så queer och så samhällskritisk, dessutom är den så roligt berättad. Mai Zetterling klär ut sig till Strindberg och häcklar det manliga geniet. Det känns väldigt roligt att kunna visa den här bortglömda filmen i sin helhet.

När Konsthallen stänger fortsätter lördagskvällen på Folk där Erika Angell framför musik från Spermahoran tillsammans med Lisen Rylander Löve. Dessutom har Arne Nilsson, aktuell med memoarboken Bög i folkhemmet, lovat att spela musik som han minns från sin uppväxt.

– Jag var på releasen av Arnes bok då han läste ur den och något som slog mig var alla musikreferenser. Jag måste även nämna att Frida Selander kommer och gör en exklusiv spelning under kvällen.

Under våren ska Anna Linder fortsätta att arbeta med queer film och en tanke är att skapa en samlingsplats för queera rörliga bilder.

– Jag har fått ett utvecklingsstöd från Kulturbryggan för att utveckla idén och att samla dem som arbetar med den här typen av rörliga bilder.