I oktober i fjol uppmärksammades Försäkringskassans då senaste kampanj kring sjukskrivning. Kampanjen cirkulerade främst kring utmattningssyndrom, eller ”utbrändhet” i folkmun, och syftade till att försöka ge en nyanserad bild av att vara utbränd. Försäkringskassan framhöll bland annat att man inte alltid är så sjuk som man ”tror” och lät tidigare sjukskrivna personer tala ut om sina erfarenheter kring att vara utbränd men ändå arbetsför, åtminstone lite.

Samtidigt presenterade regeringen ett höjt anslag till Folkhälsomyndigheten för att under 2017 arbeta preventivt med suicid, att försöka förhindra antalet självmord. Tidigare har Folkhälsomyndigheten fått 5 miljoner kronor för arbetet årligen, regeringens totala nota inom området psykisk hälsa ligger på drygt en miljard kronor årligen. Gott så. Att minska antalet depressioner, sätta in bättre resurser för personer med neuropsykiatrisk funktionsvariation samt att förhindra det yttersta, självmord, borde ligga i varje civiliserad regerings intresse. Samhället är inte starkare än sin svagaste länk. I det ljuset är det ytterst märkligt att den myndighet som ska ta hand om de sjuka och de svaga när de är som mest illa däran istället vill bli av med dem så fort som möjligt.

Försäkringskassan finns bland annat för att erbjuda de sjuka de sociala försäkringar vi gemensamt betalar för via skatten. Både den tidigare alliansregeringen och den nuvarande regeringen har dock satt som mål att sänka sjukfrånvaron genom att sluta betala sjukpenning. Alliansens utförsäkringar, där man i slutet av en bestämd tids sjukfrånvaro helt enkelt inte mottog sjukpenning från Försäkringskassan längre, har nu bytts ut mot fler bedömningar utförda av Försäkringskassans handläggare, för att slutligen resultera i samma beslut. Ingen mer sjukpenning efter en bestämd tid. Som om människors sjukdomar också var lika beroende av en inkomst som den individ de bor i.

Det är hedervärt att Sverige satsar på att arbeta preventivt med psykisk ohälsa. Vi som någon gång har känt en person som bara inte orkade mer i livet är alldeles för många. Vi som såg, vi som inte såg, vi som undrar om vi hade kunnat göra någonting annorlunda men som aldrig får veta. Vi som har människor som saknas oss. Detta vet regeringen, därför gör man en kraftansträngning för kunskapsutveckling inom området. Ingen människa ska behöva ta sitt liv, säger sjukvårdsminister Gabriel Wikström i ett pressmeddelande.

Det finns ett tydligt orsakssamband mellan ökad otrygghet i kontakten med Försäkringskassan för de som lider av psykisk ohälsa samt ökad och fördjupad psykisk ohälsa i samhället i stort. Otaliga läkare och omsorgspersonal har slagit larm om detta genom åren. Enligt föreningen Solrosuppropet som arbetar med information och kunskapsspridning om Sveriges sociala försäkringar hade i början av år 2015 över 100 000 personer utförsäkrats av Försäkringskassan. De hade enligt myndigheten och regeringen helt enkelt varit sjuka för länge, nu var det dags att sluta ligga samhället till last och börja arbeta igen.

Tillbaka till arbetet, som för en utbränd person med utmattningssyndrom var det som från första början gjorde henne för sjuk för att kunna fortsätta. Tillbaka dit, oavsett om du faktiskt blivit frisk eller inte. Det kan också nämnas att det inte bara var de med psykisk ohälsa som utförsäkrades, larm gick om att även cancersjuka och människor med frakturer i sin kropp tvingades ut på arbetsmarknaden igen. Allt för produktivitetens skull, som om vi bara duger när vi arbetar.

Det finns förstås flera olika sätt att arbeta med suicidprevention, men som regeringen själv specificerar handlar arbetet i första hand om att förhindra psykisk ohälsa. Ett sätt att börja på kan vara att faktiskt låta människor bli friska när de väl lider av psykisk ohälsa istället för att försöka sparka ut dem ur försäkringssystemen så fort som möjligt.