Elina Pahnke

Inledare


Klassamhället

  • När de rika blir rikare fördjupas också fattigdom, ett naturligt orsak-verkansamband enligt kapitalistisk logik.
Fria Tidningen

Rikedom skapar fattigdom

Den kapitalistiska logiken går ut på att rikedomar från de allra mest välbeställda oundvikligen sipprar nedåt i samhället. Detta är ett
orsak-verkamsamband varken inte stämmer och som i bästa fall konserverar klassamhället, skriver Elina Pahnke.

Vi måste bli av med de rika! Det gick inte ens en vecka på det nya året innan vi var tvungna att påminna oss om det. Eller rättare sagt: det gick sex dagar och en halvtimme. Sedan hade de svenska toppdirektörerna tjänat ihop en vanlig arbetares årslön.

Varenda människa kan se direktörslönerna och sucka, se orättvisan i överklassens siffror på kontot. Men för att verkligen se omfattningen av rikedomen måste vi vända oss till deras ursprung. Pengar uppstår inte bara, även om det kan verka så i en tid då kapitalismen känn svårförstådd - rent av obegriplig.

Låt oss påminna oss om vad som har skett sedan 1980-talet, då det tog 40 dagar för en toppchef att tjäna in en arbetares lön. För tio år sedan var fattigdomsrisken för svenska pensionärer en av de lägsta i EU, den låg på runt tio procent. Idag riskerar 18,2 procent av pensionärerna att hamna under gränsen för fattigdom (i resten av EU är genomsnittet 14 procent). För många handlar det om en förändring i pensionssystemet, som gått från att bygga pensionen på de femton bästa arbetsåren, till att nu grundas på den samlade inkomsten över hela arbetslivet. Kvinnor som varit hemma med barnen och arbetat deltid drabbas extra hårt. Det kommer också de nyanlända flyktingar göra, som kommer till Sverige när de är för gamla för att tjäna ihop en livsinkomst.

Det är klasskillnader i livets slutskede, baserat på att vi inte anses ha råd att ge alla en skälig inkomst. Hela det livsverk som resulterar i en pension som knappt räcker till mat och hyra, hamnar i någon annans fickor. Det är vinsten från skolorna som privatiserats och blivit lönsamma. Det är sjukhusens toppdirektörer som aldrig behöver oroa sig för en fattig framtid, eftersom de får 30 miljoner i fallskärmar samtidigt som det inte finns förlossningsplatser på kvinnokliniken. Det är den sjukskrivna arbetaren som anses kunna arbeta ändå, som måste fortsätta skapa profit till toppcheferna även när kroppen sviker.

Den som dör fattig har också gjort någon annan rik. Kapitalismen är sådan, den hittar alltid sätt att suga ut mer ur arbetarna. Kapitalister har en förmåga att försvara sin egen syn på ekonomin genom att säga att kapitalismen har gjort det lite bättre för alla, även förlorarna. De utgår från den så kallade nedsippringsteorin, tanken om att ekonomiska åtgärder som gynnar de rika har en positiv effekt på samhället som helhet, då pengar på ett magiskt sätt ska sippra ner till de mest behövande. Nu är det ju inte så.

Medan direktörerna skrattar hela vägen till banken redan en vecka in på det nya året, försämras arbetsvillkoren inom flera sektorer. I Uppsala börjar det nya året på Akademiska sjukhuset med att införa en ny arbetstidsmodell som innebär att personalen måste arbeta fler timmar per vecka. I Göteborg vill de borgerliga partierna privatisera hemtjänsten - något som bevisligen har lett till sämre arbetsvillkor i flera andra kommuner där de klockar kiss- och kaffepauser för att tjäna så mycket pengar som möjligt på arbetarna. I fjol kunde vi följa klagomålen på brevbärarna i Postnord - en debatt där brevbärarnas egna stress och dåliga arbetssituation lyste med sin frånvaro.

Och samtidigt som allt detta livs slit resulterar i fattigpensionärer, kommer Svenskt näringsliv fram och argumenterar för sänkta lägstalöner. Så kom ihåg: ingenting sipprar ner från de rika.

Förutom fattigdom, dåliga arbetsvillkor och vetskapen om att vi måste göra oss av med dem, förstås.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu