Jazz som imponerande balansakt
Johan Birgenius har samlat ihop duktiga Göteborgsmusiker i Gathering. GFT recenserar debutskivan.
Trumslagaren Johan Birgenius, från Nakata Sakatas prisade trio, minns jag från en fin spelning på Brötz med saxofonisten Lisen Rylander Löve. Böljande och stundtals intensiva bataljer mellan två skickliga musiker som hela tiden utmanade varandra genom att skapa motstånd och friktion i det improviserade duospelet.
Rylander Löve dyker även upp i Gathering som leds av Johan Birgenius, övriga musiker är Henrik Magnusson, piano och keyboard, Björn Cedergren, sopransax, Viktor Olofsson, gitarr och Olli Rantala på bas.
Gatherings musik präglas inte lika mycket av improvisation, istället känns gruppens mer som ett välsmort maskineri där instrumenten sömlöst tar över efter varandra. Birgenius, som skrivit allt material, har skapat ett starkt sammanhållet album, präglat av både rytm- och melodikänsla. Här samsas bakåtblickar i jazzhistorien, som i Chicago, med mer fusionaktiga låtar där inslag av elektronik fogas in. Riktigt imponerande är den elegiska avslutningen Aftonsång där Rylander Löves sorgsna saxofontoner skapar en passande höstkänsla.
Min enda reservation är att Gathering spelar lite väl säkra kort. Balansakten är lite för övertygande. De bryggor och passager som finns känns så trygga att musiken aldrig tillåts att tippa över åt något håll. När det väl händer, som när Henrik Magnussons keyboard löper amok i Morocco, känns det uppfriskande. Fler sådana utfall skulle osäkra lyssningen.