Bakom det spektakulära frodas radikala alternativ | Göteborgs Fria
Patricia Lorenzoni.

Inledare


Inledare: Kalifatet och Rojava

  • Den nyligen stupade Asia Ramazan Antar kallas en ”kurdisk Angelina Jolie” i västerländska medier.
  • Anhängare till Islamiska staten demonstrerar i Mosul i norra Irak.
Fria Tidningen

Bakom det spektakulära frodas radikala alternativ

I en tid när även de mest stabila demokratierna tävlar i att försäkra att ingen annan värld än denna är möjlig, bevisar både Islamiska staten och kurderna i Rojava motsatsen. De talar inte bara om en annan värld, de bygger en här och nu, skriver Patricia Lorenzoni.

Sommaren 2001 gick vi i tusental på Göteborgs gator under parollen ”en annan värld är möjlig”. Det var kulmen på den globala rättviserörelsen, och i den massiva mobiliseringen öppnades rum för att föreställa sig andra sätt att leva samman. Den våldsamma polisinsatsen gjorde sitt för att stänga dessa rum. Ändå var det bara en föraning om vad som komma skulle, i efterspelet av attackerna mot World Trade Center några månader senare.

George W Bush förklarade evigt krig mot terrorismen, och gjorde oändligheten till krigets centrala modus. Så låstes världen kring det rådande. Det finns redan en generation unga vuxna som inte minns något annat än detta. Ändå fortsätter folkliga rörelser att födas och att insistera på att en annan värld är möjlig. Beroende på hur långt de orkar insistera, möts de av förlöjliganden, polisiär repression eller, om det nått tillräckligt hög politisk nivå, det slags ekonomiska och politiska sanktioner som tog udden av grekiska Syriza.

I reformationens tyska 1500-tal verkade radikala kristna som inte nöjde sig med att reformera kyrkan. De var övertygade om att världen stod inför sitt slut, och att det låg på dem att möjliggöra Kristi återkomst. Men detta kunde bara ske när alla materiella hinder i denna värld var undanröjda och alla sociala ojämlikheter upphävts.

Läser man den tyske prästen och bondeledaren Thomas Müntzer, är det lätt att förstå rörelsens mobiliserande kraft. Istället för att bara hävda att en annan värld var möjlig, skapade de den. Straffet blev fruktansvärt. Med Martin Luthers explicita välsignelse krossades rörelsen av de tyska fogdarna.

Historien bär på gott om liknande exempel på folkliga rörelser som tagit sig för att skapa en annan värld, och som brutalt slagits ner. De spanska folkmiliser som på 1930-talet slogs mot Francos trupper försvarade inte den valhänta regering Franco angripit, de genomförde en social revolution. Men folkmiliserna sveks; inte bara av de västerländska demokratierna, utan också av Stalin vars intressen hotades av ett allt för gräsrotsdemokratiskt Spanien.

Vem skapar radikala alternativ i dag? Det finns en aspekt av Islamiska staten som allt för ofta glöms bort. I en tid när även de mest stabila demokratierna tävlar i att försäkra att ingen annan värld än denna är möjlig, bevisar IS motsatsen. Taktiken är en helt annan än al-Qaidas spektakulära attacker mot utvalda mål. IS talar inte bara om ett kalifat, de upprättar ett här och nu.

Ska vi förstå IS attraktionskraft är det kanske här vi måste börja, och inte i det spektakulära våld vars performativa funktion är att visa upp IS makt och omvärldens vanmakt. Men vi måste också ifrågasätta den relativa tystnaden kring vad som ensamt utgör en kraftfull politisk utmaning av IS.

De ikoniserade fotografierna av kurdiska miliskvinnor har fått global spridning. Men det talas mer sällan om bildernas politiska sammanhang. Sedan 2013 har Rojava, i västra Kurdistan eller norra Syrien, varit de facto självständigt, men utan internationellt erkännande. Området har deklarerat sig en federativ stat, med en konstitution som vilar på principer om jämlikhet, direktdemokrati och hållbarhet. Här lever olika etniska och religiösa grupper samman på lika villkor. Men villkoren är hårda. Rojava står under attack inte bara från IS, utan också från Assadregimen och det Turkiet som insisterar på att de är terrorister.

Givet bilden av demokratins svårigheter i Mellanöstern, är det förbluffande hur lite uppmärksamhet Rojava som politiskt projekt har fått. Liksom IS reduceras till sin egen våldspropaganda, reduceras Rojava till den avpolitiserade bilden av flickhjältinnan, en ”kurdisk Angelina Jolie”, som den nyligen stupade Asia Ramazan Antar kom att kallas i västerländska medier.

Vi borde tala mer om vad kvinnor och män som Antar stred och strider för. Och vi borde tala om de politiska innebörderna av såväl IS puristiska dröm om ett nytt kalifat, som Rojavabefolkningens vision om en ny och mer inkluderande demokrati.

inledare@fria.nu

© 2019 Göteborgs Fria