Kaféer kommer och går – en del försvinner, andra består | Göteborgs Fria
  • Konst och kaffe. Beril Henry fångar kafémiljön med ett detaljrikt uttryck. Här figurerar han själv i bilden, till höger, i en miljö som är hämtad från det klassika keféet Flygarns Haga. I den nyutkomna boken På kaféer i Göteborg samlas Bertil Henrys kaféteckningar.
  • Bertil Henry, till höger, tar en fika på Kafé Hängmattan tillsammans med Johannes Kanschat, som gett ut På kaféerna i Göteborg.
Göteborgs Fria

Kaféer kommer och går – en del försvinner, andra består

Sedan flera år tillbaka har Bertil Henry tecknat av kaféer runtom i Göteborg. Alltifrån flashiga konditorier med stora sortiment till enkla arbetarkaféer. I nyutkomna boken På kaféerna i Göteborg samlar han sina kaféteckningar.

Café Hängmattan är ett av de många kaféer som tecknats av i På kaféerna i Göteborg. Med ett personligt och detaljrikt uttryck har atmosfären fångats; människor överallt, som spelar schack, dricker kaffe och konverserar, en servitris som går runt mellan borden. Denna tisdag eftermiddag är det däremot rätt folktomt på kaféet, som är ett av Bertil Henrys stamställen.

– Jag tycker att vi gjort kulturhistoria. I den här boken finns kaféer som inte finns kvar längre, som Bräutigams, Mauritz och Mekka till exempel. Det är ju som det står på bokens baksida: Kaféer kommer och går. En del försvinner, andra består. Och några har bestått riktigt länge här i Göteborg, säger Bertil Henry.

Men det är inte bara det kulturhistoriska värdet som motiverar. Bertil Henry tycker att kaféer lämpar sig bra för att tecknas av.

– Det är en tacksam miljö för en tecknare. Folk sitter stilla tillräckligt länge, så man hinner rita av. Sen så är det också en speciell miljö i varje kafé.

Kafémiljön är ett klassiskt konstmotiv, och attraherade1800-talskonstnärer som Manet, Renoir och van Gogh.

– Jo, jag gillar 1800-talskonstnärerna. Jag gillar folk som kan teckna. Jag gillar konst som är avbildande, på det sättet är jag kanske inte så modern av mig.

När Bertil Henry bestämmer sig för att teckna en miljö från ett kafé ska det finnas en speciell miljö, en vy som på något sätt fångar atmosfären på kaféet. Sen ska det också finnas tacksamma modeller. Bertil Henry tecknar i första hand människor. Johannes Kanschat är en som fascinerats av Bertil Henrys teckningar, såpass att han beslöt sig för att starta förlaget Gröna Granen för att kunna ge ut en bok med kaféteckningarna. Det var efter att ha stött på Bertil Henrys kafébilder som han inspirerades till att starta förlaget. Att de fick kontakt med varandra beskriver Bertil Henry som en slump, de hade samma arbetsplats.

Från början var tanken att göra en konstbok, men med tiden utvecklades projektet till att bli något mer omfattande. Till bilderna behövdes också texter om kaféerna. Texter som ger kulturhistorisk inblick i Göteborg. På det sättet kom boken att utvecklas till att gå utanför ramarna för en strikt konstbok.

– Det är en konstbok, men det är också Göteborgiana. Det är något jag gillar med det också, det går inte riktigt att kategorisera, det bidrar till att göra det intressant, säger Johannes Kanschat.

Det är slående hur noggrant Bertil Henry registrerat och avtecknat myllret av detaljer på kafébilderna. Han bläddrar i sin bok till bilderna av Junggrens, ett kafé med stora väggmålningar och förklarar att det var ett vansinnigt arbete att få med allt där. Men Bertil Henry har också varit noga med alla faktauppgifter. Han har ringt runt till kaféerna och kollat upp ägarförhållanden, byggår, historiska uppgifter. Det ligger en hel del forskningsarbete bakom boken.

– Ibland har det inte gått att få tag i en faktauppgift. Köttbullekällaren, Kafé du Nord till exempel, där vet vi inte om kaféet funnits sen 1880-talet, eller om det startades redan på 1870-talet. Då har vi haft med en gardering i boken.

Den första teckningen i boken är från 1991, den sista från 2015. En hel del har förändrats i kafévärlden under den tid Bertil Henry tecknat av den. Något som hänt de senaste åren är att en rad kedjor, coffee shops, tillkommit. Men med undantag för le Pain Francais lyser kedjorna med sin frånvaro i boken. Visst har Bertil Henry varit där och fikat, men än så länge har han inte hittat någon passande vy att teckna av.

Många äldre kaféer har dessutom försvunnit genom åren. Bertil Henry hoppas att de klassiska kaféerna kommer överleva.

– Om du pratar med äldre göteborgare så är de kaféerna något som alla känner till. Bräutigams var ju på sin tid Skandinaviens största konditori. Det är tragiskt att det inte lever kvar.

Rekommenderade artiklar

© 2020 Göteborgs Fria