Delaktighet ska minska ojämlikheten | Göteborgs Fria
  • Positiv säkerhet med främjande och förebyggande åtgärder istället för enbart negativ säkerhet med polis, övervakning och staket. Det menar Hans Abrahamsson måste till och tar gängskjutningarna i Biskopsgården som exempel.
  • Medborgardialog och medborgarbudget är två av förslagen från KAIROS slutrapport. Men forskaren Hans Abrahamsson menar att det då verkligen måste göras fullt ut ­ och inte för att legitimera redan fattade beslut.
Göteborgs Fria

Delaktighet ska minska ojämlikheten

En ojämlik och segregerad stad, en region där unga män sitter arbetslösa på landsbygden och allt fler är skeptiska till politiken. Såväl regionen som staden faller isär och skillnaderna ökar. Nu tror forskare att medskapande och delaktighet är en del av räddningen.

Inkomst- och hälsoklyftor ökar i Göteborgsregionen, och den ojämna utvecklingen har förvärrats. Nya siffror från LO visar att Västra Götaland har de tredje största inkomstskillnaderna i landet, och Göteborg kommer på plats 17 bland kommunerna.

Med den övergripande forskningsfrågan ”Varför det blir som det blir när vi vill så väl?” började KAIROS-projektet undersöka hur Göteborg ska bli en rättvis och socialt hållbar stad. Hans Abrahamsson är freds- och utvecklingsforskare på Globala institutionen vid Göteborgs universitet och en av projektledarna för KAIROS. Han börjar gärna från början, med varför det blev så här. Om ett Göteborg som han kallar en av Europas kanske mest globaliserade städer om man ser till andel produktion som går till export och andel utlandsägda företag.

– Samtidigt är det kanske också en av Europas mest segregerade platser så vi ser verkligen globaliseringens baksida.

Hans Abrahamsson gick in i arbetet med KAIROS år 2012 med erfarenheter från så väl arbete för Sveriges kommuner och landsting, SKL som rådgivning i kommissionen för jämlik hälsa i både Malmö och Stockholm. Han jämför Göteborg med båda dessa städer.

– Det har hittills gått ganska bra för Göteborg, vi kan med rätta kalla oss för en framgångssaga. När vi blev av med varven hade vi Volvo som tog över. När Malmö under samma period blev av med Kockums fick de en arbetslöshet på 25 procent.

Men det fick också något att hända i Malmö som tvingades till politiska beslut redan på 90-talet, medan Hans Abrahamsson menar att Göteborg till viss del har levt i en illusion.

– Jag upplever nog att vi göteborgare har invaggats i en tro på att vi är världsmästare på att klara globaliseringen. Men framgångssagan har en allvarlig baksida. Inkomst- och hälsoklyftor ökar mellan invånare i olika bostadsområden och känslor av orättvisor och den sociala oron ökar.

Men det handlar inte bara om Göteborg, det handlar om hela Västra Götalandsregionen. Till skillnad från till exempel Halland och Skåne som sprider produktionen mellan flera olika städer, kallar Hans Abrahamsson VG-regionen för monocentrisk. De satsar bara på ett tillväxtcentra och det är Göteborg.

– Västra Götalandsregionen måste aktivt arbeta för att ändra produktionsinriktning och stödja den lokala resursmobiliseringen. Då menar jag att vi måste se till att sysselsättning och boende sprids över hela regionen.

Kvar på landsbygden sitter framför allt många unga män, arbetslösa och utan fullständiga gymnasiebetyg, utan möjlighet att flytta hemifrån och sällan berättigade till försörjningsstöd då de bor hemma. Obehövda.

– En helt avgörande punkt är att göra det möjligt för människor att känna sig behövda och att de känner att de kan påverka sin livssituation. I alla intervjuer jag har haft, oavsett ålder och oavsett utsatthet, har det handlat om att känna sig behövd och att känna att man bidrar till samhällsbygget.

Nu krävs att tänka om och tänka nytt menar Hans Abrahamsson och berättar om de åtta så kallade synvändor som KAIROS slutrapport redovisar. I en tid där problemen har gått från att vara komplicerade till att vara komplexa och väldigt lokalt specifika, handlar det om olika strategier och åtgärder som måste utformas tillsammans med invånarna.

– SKL har skickat mig från Ystad och Simrishamn upp till Haparanda och Gällivare och överallt ropar man på nationella handlingsplaner. Men det kommer inte att komma några. Det handlar därför om att öka delaktigheten hos medborgarna och att skapa förutsättningar för medskapande.

En av de synvändor Hans Abrahamsson har jobbat extra mycket med handlar om säkerhet.

– Vi får inte bara hantera hot och det som kallas social oro med det som fredsforskningen kallar för negativ säkerhet som polis, staket och kameraövervakning. Vi behöver det, men vi måste komplettera med främjande och förebyggande åtgärder och det kallar vi för positiv säkerhet.

Som exempel nämner han gängskjutningarna i Biskopsgården och menar att det fanns tecken hos dem alla redan i lågstadiet – men att systemet inte hade råd att ta upp dem.

– Jag är så förbannad som fredsforskare för jag menar att vår politik skapar kriminalitet. Om man tar bort möjligheten för människor att känna sig behövda och delaktiga blir det inte bra.

Just delaktighet och medskapande går igen i hela KAIROS slutrapport. En annan av synvändorna handlar om medborgardialogen, som Hans Abrahamsson själv har arbetat mycket med.

– Vi börjar förstå vikten av medborgardialog. Men den används i dag ofta för att legitimera ett redan fattat beslut, det vill säga att politiker vill informera och nästan manipulera medborgarna till att tro att de har varit med om att fatta de här besluten.

Han menar att dialogen måste tas ett steg längre och för att den ska kännas meningsfull måste den vara kopplad till makt. Pengar är makt och förslaget är därför att medborgardialogen ska skalas upp till att också handla om stadens investeringsbudget, alltså vad det ska satsas pengar på.

Mindre försök har redan kommit igång i Göteborg och Hans Abrahamsson tycker att det är bra – men inte tillräckligt bra. Ett antal hundratusen avsätts till en viss typ av projekt och stadsdelsinvånarna får komma med förslag och rösta.

– Det är första steget men man måste gå ifrån detta med projekt och låta medborgarna aktivt ta del av hela budgetarbetet i en stadsdel. Stadsdelen behöver öppna upp så att 10–15 procent av hela investeringsbudgeten är tillgänglig för medskapande.

Eftersom medskapande just bygger på att medborgarna ska få vara med och bestämma har rapportförfattarna inte velat komma med allt för konkreta förslag, inte skrivit någon checklista att gå efter.

– Jag skulle vilja se att diskussionen om hur detta ska formas omgående ska påbörjas och att det redovisas ett konkret förslag ifrån medborgarna i samband med 400-årsfirandet av Göteborg 2021. 400-årsjubileet är för viktigt för att koncentrera sig på linbanor och byggnader.

Ibland pratas det om att folk inte orkar engagera sig, att det finns ett bristande intresse för politiken och särskilt vissa områden domineras av lågt valdeltagande. Hans Abrahamsson är fullständigt övertygad om att människor skulle vilja vara med och påverka mer, men den absolut viktigaste förutsättningen är att det ska kännas meningsfullt.

– De frågorna som diskuteras måste sättas in i ett sammanhang så att människor förstår att det berör dem själva och deras barns framtid.

Fakta: 

KAIROS

KAIROS står för Kunskap om och Arbetssätt I Rättvisa och socialt hållbara Städer, och är ett samverkansprojekt mellan Göteborgs stad, Göteborgs universitet, länsstyrelsen Västra Götalands län och Västra Götalandsregionen. Det är en del av Mistra Urban Futures som är ett internationellt centrum för hållbar stadsutveckling.

Rekommenderade artiklar

Ny app gör att fler anmäler hinder

Höga trottoarkanter eller trappsteg och brist på skyltning är exempel på de enkelt avhjälpta hinder som försvårar mångas vardag. I våras lanserade Göteborgs stad en ny app för att anmäla hindren. Det har gett resultat.

© 2019 Göteborgs Fria