Upprustade parkeringsplatser vid riksväg 25, affischer och ljudverk längs bussrutten Lessebo–Hovmantorp samt en bok om att överleva. Det är några av verken som har producerats under de två åren som Residence-in-nature har pågått. Tio konstnärer och formgivare från Sverige och andra länder har bjudits in att bo och verka i Kronobergs län.

Idén kom från Åsa Jungnelius, själv konstnär och även konstnärlig ledare för satsningen. Hon var bland annat intresserad av att utforska platsspecifika verk i glesbygd.

– För mig är det viktigt att inte bara visa konst på institutioner utan att också vara på biblioteket, i tomma lokaler och skogar där människor rör sig. Det gör att man adderar något i de människornas vardag.

Vid samma tid hade Växjö kommun ambitionen att starta ett konstnärsresidens och de båda initiativen kombinerades. Residence-in-nature började som ett pilotprojekt 2014, där sex konstnärer gjorde ett platsspecifikt, temporärt arbete på Ronnebyån som endast kunde ses från en kanot. Den här gången har åtta konstnärer haft ett år på sig till sina arbeten.

– Det handlar om en undersökning av naturbegreppet och att titta på stad och land som ett gemensamt offentligt rum, där gränsen där emellan har kollapsat, i och med vårt postindustriella tillstånd. Resultatet är de individuella verken/nedslagen men också att samtidigt verka på en plats i skala 1:1. Att genom sin samverkan med de som lever och bor där göra konst, säger Åsa Jungnelius.

Med skala 1:1 menar hon att konstnärerna verkligen förstår en plats på alla plan genom att vara och verka där tillsammans med människorna och lokalsamhället. Konstnärerna har bland annat samarbetat med högstadieskolor och Folkets hus och det har ordnats kolloverksamhet och öppna konstkvällar.

Ett av de viktigaste målen med arbetet har varit att visa att det är viktigt att konstnärer är närvarande i glesbygden.

– Jag vill visa att konstnärlig verksamhet bidrar till ett gemensamt tänk och samhällsbyggande. Det är så lätt att glesbygden urholkas på tankeutveckling. Man tänker gärna att framtiden är i storstaden, så ser ju rörelsen ut på de flesta håll i världen.

Ett annat har varit att undersöka fenomenet med konstnärsresidens och platsspecifika verk. Åsa Jungnelius säger att hon har fått en hel del insikter under de två åren som projektet pågått.

– Jag märker att det viktiga är de inbjudnas närvaro. Man kan inte göra det här på distans. Det har hänt väldigt mycket i vistelsen här märker man. Vissa av deltagarna har haft svårt att vara här mycket, men de som har det blir mycket mer integrerade i vardagslivet och småsamhällena på plats.

För att sammanfatta erfarenheterna från projektet arrangeras nu ett symposium i Lessebo och Transjö, där de deltagande konstnärerna möter andra som är intresserade av frågorna. På programmet står dels besök vid verken och dels samtal kring exempelvis platsspecifik konst och synen på glesbygden.

– Det handlar om att mötas och prata. Det hade kanske varit lättare att åka till Stockholm och göra det där, men nu tvingar vi folk att vara på platserna som vi själva varit på när vi gjort arbetena. Det känns viktigt att göra det här just här, fullt ut. Att utveckla en gemensam kulturell kompetens utifrån platsen och utveckla möjligheterna här.

Under de två år som arbetet pågått har konstnärerna på olika sätt samarbetat med boende, organisationer och företag i området. Det är allt från företaget som gett tillstånd att uppföra ett verk i det gamla stenbrottet i Brännhult, till högstadieskolor och Folkets hus. Inom ramarna för projektet har det bland annat ordnats kolloverksamhet och öppna konstkvällar.

– Vi har varit synliga och jobbat med de personer och organisationer som finns här.

Alla dessa är nu inbjudna till symposiet, och de som inte kan vara med på dagtid är välkomna till festen på kvällen.

Årets Residence-in-nature avslutas den 25 september med en lasershow i Brännhults stenbrott av Jerszy Seymour. Ännu har frågan om en fortsättning inte diskuterats men Åsa Jungnelius räknar med att samarbetet inte slutar här.

– Kulturen finansieras med offentliga medel som ska nå utanför storstadens gränser. Det känns intressant att utveckla ett konstprojekt i glesbygden som inte är jättebrett. Offentlig konst är inte bara färgglada skulpturer – det handlar lika mycket om att skapa mötesplatser eller bidra till samhället på andra sätt. Växjö kommun har ett regionalt uppdrag och ska nå alla medborgare som bor här.