Debatt


Ellen Huttu Hansson, Ship to Gaza
  • När vi drog igång Ship to Gaza 2009 såg vi oss som en kortlivad aktionsgrupp med målet att försöka påskynda avvecklingen av en akut humanitär nödsituation, skriver Ellen Huttu Hansson från Ship to Gaza.
Göteborgs Fria

Vi måste påminna om blockadens konsekvenser

Denna sommar gick blockaden av Gazaremsan in på sitt tionde år. När vi drog igång Ship to Gaza 2009 såg vi oss som en kortlivad aktionsgrupp med målet att försöka påskynda avvecklingen av en akut humanitär nödsituation. Det var nog ingen av oss som tänkte att blockaden skulle finnas kvar sju år senare.

Trots återkommande fördömanden från FN, EU, Världsbanken och stora delar av världssamfundet finns det nu skäl att frukta att Gazaremsans isolering håller på att succesivt normaliseras i omvärldens ögon. Därför måste vi påminna om blockadens inhumana konsekvenser.

Under drygt nio år har palestinierna på Gazaremsan förhindrats att handla med omvärlden, fiska i sina egna vatten och bruka den tredjedel av jordbruksmarken som israelisk militär har utropat som en buffertzon. Omfattande restriktioner mot resor och handel har effektivt separerat den bräckliga palestinska staten och berövat de redan hårt krigsdrabbade Gazaborna livsmedelsförsörjning, sjukvård, tjänligt boende, elförsörjning och drickbart vatten. I en rapport från förra året drar FN slutsatsen att Gaza riskerar att bli obeboeligt 2020 om inte avgörande förändringar sker.

Blockadens försvarare vill gärna hävda att blockaden bara handlar om att förhindra införseln av krigsmaterial. En sådan bild är oförenlig med blockadens realiteter där den genomsnittliga införseln av förnödenheter har reducerats med mer än 50 procent och exporten med mer än 95 procent.

De som drabbas av denna kollektiva bestraffning är först och främst Gazaremsans civilbefolkning; män, kvinnor och barn. De flesta av dem har aldrig medverkat i några krigshandlingar eller röstat på områdets nuvarande regim.

För dem har omvärldens fördömanden av blockaden liten betydelse om vi samtidigt accepterar och respekterar den i total avsaknad av handling.

Därför seglar vi igen.

I mitten av september avseglar segelbåten Amal-Hope från Barcelona. Efter att ha angjort ett antal hamnar i Medelhavet kommer de att göra ett nytt försöka att bryta blockaden sjövägen. Aktionen, som är ett internationellt samarbete inom ramen för paraplyorganisationen Freedom Flotilla Coalition, har fått namnet ”Womens boat to Gaza” och såväl besättning som delegater ombord kommer att utgöras av enbart kvinnor.

Vår förhoppning är att dessa kvinnor från olika länder åter ska vända världens blickar mot den blockaden och synliggöra dess rättslöshet och förödande konsekvenser. Deras budskap till världen är att blockaden vare sig är normal eller acceptabel.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2024 Fria.Nu