Odlingsdrömmen har fått liv i Bergum | Göteborgs Fria
  • Jenny Persson kontroller tillväxten av tomaterna inne i växthuset de byggde ihop själva.
  • Knäpparlarver är ett problem då de betar av plantorna nere i jorden, och dyker ofta upp där det förut har odlats potatis.
  • På sommarens schema står framförallt ogräsrensing, och utan maskiner är det ett tidskrävande arbete.
  • Jenny Persson och Charlotte Flink grävde själv bäddarna under ett antal krävande vårdagar.
  • Charlotte Flink och Jenny Persson drömmer om att kunna leva på det nystartade andelsjordbruket i Bergum, men i sommar får det räcka med provodling.
Göteborgs Fria

Odlingsdrömmen har fått liv i Bergum

Genom att sälja andelar av odlingen är konsumenterna med och delar riskerna med de som producerar. Jenny Persson och Charlotte Flink har de senaste månaderna lagt oräkneliga timmar på sitt nystartade andelsjordbruk i Bergum. I sommar är provodlingen i full gång mot drömmen att kunna leva på att sälja grönsaker.

Efter tre års utbildning till trädgårdsingenjörer vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp lockade det praktiska arbetet för Jenny Persson och Charlotte Flink. I april gick flytten från Malmö till Bergum, ungefär en halvtimmes bussfärd från centrala Göteborg.

– Egentligen har vi ända sedan förra året gått i tankarna att vi ville upp hit. Det finns massor av odlingsmark och Göteborgs stad vill satsa på att börja odla upp marken igen, säger Jenny.

Längst bort från vägen på ägorna ligger den hektar mark som Charlotte och Jenny arrenderar av kommunen. Det är kvavt i det stora växthuset de själva byggde upp under ett antal intensiva dagar på senvåren. I långa rader står drygt halvmetershöga tomatplantor och gröna tomater hänger från grenarna.

– När vi snubblade över andelsjordbruk så kände vi att wow, om det funkar i praktiken så är konceptet väldigt bra, säger Jenny.

Idén med andelsjordbruk går ut på att producenter och konsumenter delar på så väl risker som vinster. De som vill bli delägare skriver upp sig för att få en låda med blandade grönsaker varje vecka under hela säsongen.

– Det är som en kolonilott men det är någon annan som sköter den, säger Charlotte.

Oftast betalar andelsägarna i förskott just för att faktiskt vara med och dela på riskerna, men exakt hur det ska ske i Bergum har de inte riktigt bestämt ännu. I år ska de bara provodla till sig själva, men skulle överskottet av grönsaker bli stort kanske de säljer uppe vid cykelbanan.

Olika sorter finns det gott om. Charlotte börjar rabbla; Squash, butternut squash, olika sorters betor, potatis, majs, flera sorters ärtor och bönor och en uppsjö av olika kål-sorter är bara några exempel.

– Ändå känns det inte som någonting när man går och tittar. Vi har inte hunnit så allting som vi ville, och vi har inte hunnit förkultivera allt som vi ville så. Palsternacka till exempel skulle inte ha hunnit upp så den struntade vi i fast vi hade frö.

En förhoppning är att så småningom kunna ha sitt eget utsäde, istället för att köpa frön av alla sorter.

– Då tar man frö av de finaste plantorna och så förbättras de egenskaperna hela tiden och utvecklas specifikt efter denna platsen, säger Jenny.

Just det där med planeringen har varit något av det svåraste med uppstarten. Hur ska växtföljden se ut, vilka olika sorter och hur mycket?

– Jag hade tänkt att man kan man passa på att odla konstiga grönsaker som ingen vet vad det är. Men vi har fått höra via andra andelsjordbruk att det är inte så uppskattat. Folk vill ha de grönsaker de känner till, annars vet de inte riktigt vad de ska göra med dem, säger Jenny.

Att göra andelsägarna nöjda är ett måste om drömmen om att försörja sig på odlingen ska slå in. I dagsläget delar de på en heltidstjänst i ett odlingsprojekt som drivs av Västra Götalandsregionen på Lärjeåns Trädgårdar för att få ekonomin att gå ihop.

Hur mycket de egentligen har jobbat under våren har de svårt att svara på. Minst tio timmar per dag, sju dagar i veckan är det i alla fall. Under stora delar av sommaren står ogräsrensning på schemat och det syns tydligt hur långt de har hunnit hittills i raderna. Mördarsniglar har de än så länge klarat sig undan, men knäpparlarver är ett problem. Under mark betar de av salladen så att plantorna ligger rotlösa i jorden.

Än så länge har de inga maskiner alls till sin hjälp utan har grävt odlingsbäddarna som breder ut sig bakom växthuset för hand under en slitsam vecka. En tvåhjulstraktor skulle de gärna vilja ha men annars kan de tänka sig att klara sig utan maskiner också i framtiden.

– I och med att vi har en så diversifierad odling är det svårt att använda maskiner. Det är en annan sak om man till exempel odlar bara morötter, då kan man ha redskap som passar just det, säger Jenny.

Drygt 100 andelsägare hoppas de på att kunna ha när produktionen har kommit igång för fullt, och att de då ska kunna klara sig på jordbruket.

– Jag känner såhär: Jag vill odla grönsaker och sälja dem. Jag vill inte behöva göra massa sidoprojekt för att försörja mig själv. Det känns som att det är det många gör nu för tiden, man måste ha ett kafé eller något annat vid sidan om men det är inte vad jag vill, säger Charlotte.

Fakta: 

Andelsjordbruk

Andelsjordbruk har börjat växa fram på allt flera ställen i Sverige, bland annat Stackvallen några mil från Oskarshamn och Värpinge utanför Lund. I USA började organiseringen av Community Supported Agriculture (CSA), vilket det ibland också kallas i Sverige, på 1980-talet, och i Japan finns en liknande modell från tidigt 70-tal.

Rekommenderade artiklar

Ny app gör att fler anmäler hinder

Höga trottoarkanter eller trappsteg och brist på skyltning är exempel på de enkelt avhjälpta hinder som försvårar mångas vardag. I våras lanserade Göteborgs stad en ny app för att anmäla hindren. Det har gett resultat.

© 2019 Göteborgs Fria