Sommarjobb bakom och framför kameran | Göteborgs Fria
  • Teodor Falck och Leopold Djurovic har stått bakom kameran, medan Olsian Hoxha framför kameran har berättat om hur han ensam kom till Sverige i september.
  • Linnéa Olovsson och Olsian Hoxha berättar sina historier framför kameran.
Göteborgs Fria

Sommarjobb bakom och framför kameran

Att vara 15 år – och med erfarenhet av att bryta upp från allt som är välkänt och börja om någon annanstans. Det är temat för kortfilmen nio ungdomar producerar som sitt sommarjobb.

I konferensrummet på andra våningen i ett av stadsdelsförvaltningen Centrums hus har sju av ungdomarna som precis gått ut nian samlats i dag. Runt det avlånga bordet diskuteras musik till filmen de de senaste tre veckorna har arbetat med, och det har varit många liknade dagar. De har själva gjort allt jobbet med filmen tillsammans med projektledaren Tomas Haglund – skrivit manus, filmat och lärt sig hur ljud och ljus fungerar.

– Ibland har det blivit väldigt heta diskussioner om vad vi ska ha för teman. Vi har starka viljor, säger Leopold Djurovic.

Redan förra året anställdes ungdomar några veckor av stadsdelsförvaltningen Centrum för att göra en film om betyg. Även i år var den ursprungliga tanken att filmen på något sätt skulle knyta an till teman kring utbildning och trygghet, men så blev det inte.

– Det finns redan miljoner dokumentärer om det, säger Teodor Falck.

Istället blev det en annan form av stress. Om att lämna, och komma till något nytt och i filmen berättas två av ungdomarnas historier parallellt.

Det är Olsian Hoxha som i september kom som ensamkommande från Albanien till Sverige. Och så är det Linnéa Olovsson som som sexåring flyttade från Stockholm till Belgien – och knappt fyra år senare till Göteborg.

– Man kan ju aldrig jämföra hur det är att fly och att flytta, men man kan ändå hitta likheter, säger Linnéa Olovsson och fortsätter:

– För mig var det inte jättesvårt att flytta till ett nytt land utan snarare att komma tillbaka. Jag kände mig lite som en utomjording, jag kände mig annorlunda från alla andra och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig.

För Olsian Hoxha som inte ens har varit i Sverige i ett år var det en lång väg hit.

– Jag var ensam i flera länder, och när jag kom hit visste jag inte var jag skulle gå eller vad jag skulle göra. Att vara ensam var det svåraste.

Tanken är att filmen ska visas för niondeklassare runt om i Göteborg, och kanske även några offentliga visningar. Projektledaren Tomas Haglund säger att tre veckor är en väldigt kort tid att göra en film på 10-12 minuter och särskilt med bara en vuxen som leder arbetet.

– När det är tekniskt svårt är det lätt att fastna. Det är ett stort glapp mellan idé och genomförande, och det är ganska abstrakt att göra film.

Erik Billander är enhetschef för kultur i Centrum och säger att trots att det inte riktigt blev temat som var tänkt från början knyter det an till unga, hälsa och stress.

– Vi vill fortsätta att erbjuda ungdomar ett kreativt sommarjobb och film är ett bra medel. Men det kan hända att vi hittar på något annat till nästa år.

För majoriteten av ungdomarna runt konferensbordet är dessa tre veckor deras första arbetslivserfarenhet. De tycker alla att det har varit roligt även om de nu längtar till sommarlov. Men om det verkligen har känts som ett ”riktigt jobb” råder det lite delade meningar om. Leopold Djurovic tror i alla fall att det kommer att märkas på arbetsplatsen när de försvinner.

– Vi har gjort slut på chokladen i kaffeautomaten, det är ingen annan som dricker den här.

Annons

Rekommenderade artiklar

"Arbetet prioriteras inte lokalt"

Unizons Kvinnofridsbarometer pekar på stora brister i kommuneras arbete mot mäns våld mot kvinnor. Av VG-kommunerna som deltagit i enkäten har till exempel bara hälften öronmärkt pengar för arbetet.

© 2017 Göteborgs Fria