• Simon Häggström är chef för Stockholmspolisens prostitutionsgrupp. Han vill berätta om den vardag han möter i sitt arbete.
Fria Tidningen

En spanares kamp mot sexhandel

Det självklara för en aktiv polis är inte att skriva en bok om sitt arbete. Men för Simon Häggström kändes det annorlunda. Han arbetar mot prostitutionen i Stockholm, och han vill att vi öppnar våra ögon.

Den svenska sexköpslagen trädde i kraft 1999 och innebär kortfattat att det är lagligt att sälja sex men förbjudet att köpa. Att legalisera eller inte legalisera prostitution är en omdebatterad fråga som väcker starka reaktioner.

Kriminalinspektör Simon Häggström, chef för Stockholmspolisens prostitutionsgrupp, berättar i boken Skuggans lag – en spanares kamp mot prostitutionen om sitt arbete med att bekämpa prostitution. Det är en mörk verklighet han vittnar om. Majoriteten av de sexsäljande kvinnorna gör det på grund av narkotikamissbruk, trasig uppväxt eller psykisk ohälsa. En del av dem är minderåriga och många är offer för människohandel.

Sexköparna är män från alla samhällsklasser som i de flesta fall struntar i om kvinnorna gör det frivilligt eller ej. När de blir tagna gör de sig till offer och menar att de inte gjort något fel. Men för Prostitutionsgruppen är alla gripna män lika inför lagen, det spelar ingen roll om det är en chefsåklagare eller en missbrukare, säger Simon Häggström.

Varför skrev du boken?

– Handeln med människor betraktas, tillsammans med den illegala vapen- och droghandeln, som den mest lönsamma brottsligheten på jorden bland grovt kriminella. Folk förstår nog inte hur stor och vidrig sexhandeln är och att den pågår dygnet runt i Sverige. Det är lättare att tänka att det förekommer i Thailand eller Kambodja. Jag vill öppna ögonen på det svenska samhället och visa att det här som jag beskriver i boken kan pågå i din grannlägenhet.

Simon Häggström tror att boken kommer att tas emot positivt bland kollegorna men säger samtidigt att skriva om det här är som att begära att få sitt huvud serverat på ett silverfat. Det är ett kontroversiellt ämne.

Den ursprungliga idén till det som i dag är Stockholmspolisens prostitutionsgrupp kom från de sexsäljande kvinnorna själva. Kan du berätta?

– När jag började arbeta som polis 2007 var det på Sergels torg med narkotikabekämpning i den så kallade Plattangruppen. Där träffade vi flera kvinnliga missbrukare, Lovisa till exempel, som jag skriver om i boken, som sålde sex på Malmskillnadsgatan för att finansiera sitt narkotikamissbruk. På den tiden fanns det ingen prostitutionsgrupp, enskilda insatser gjordes en gång vart sjätte vecka. De missbrukande kvinnorna efterlyste en polisiär insats eftersom de upplevde att det hade blivit obehagligare på Malmskillnadsgatan och mer män med våldsamma tendenser. Det hade kommit fler utländska kvinnor som man misstänkte var utsatta för människohandel och man tyckte att man hade sett minderåriga flickor sälja sex. Under fyra veckors tid fick jag kolla på problematiken och hittade tre minderåriga som sålde sex på öppen gata i Stockholm. Kvinnorna som larmade sa till oss ”tänk om ni hade kommit när jag var 15 år precis när jag hade börjat med detta och hade haft det här samtalet då, då hade det funnits hopp. Lägg inte resurserna på oss utan på de unga tjejerna.”

De som hörs i media är oftast den lilla klicken som hävdar att de säljer sex frivilligt men Simon Häggström menar att de flesta utländska kvinnor som säljer sex gör det på grund av fattigdom eller är utsatta för människohandel.

Varför blundar folk för dessa fakta?

– I Sverige har vi ett starkt stöd för sexköpslagen och den har börjat sätta sig i folks medvetande men många har aldrig träffat en kvinna som säljer sex, en hallick eller sexköpare. Då skapar man sig egna förklaringsmodeller och blir påverkad av det man ser på tv eller läser i debattartiklar där någon skriver att sexköpslagen inte är bra för mig eftersom jag gör det frivilligt. Dem måste vi respektera men vi får inte glömma bort att den största majoriteten som hamnar i sexhandeln lider, de är utsatta för organiserad prostitution och dem kommer vi inte att se och höra i media. Det är lätt att skaffa sig egna teorier om varför kvinnan går på gatan. Det är likadant med sexköparna. De säger att kvinnan log när hon öppnade dörren eller att när de frågade om kvinnan gjorde det frivilligt svarade hon ja. Jag vill visa i min bok att det är unga fattiga kvinnor som kommer från Europas fattigaste länder som säljer sex. Om vi hade sett välutbildade svenska kvinnor som sålde sex, då hade vi fått omvärdera. Människohandel stavas alltid prostitution på det sättet att när man läser sexannonserna står det inte att kvinnan är utsatt för sexhandel utan ”jag heter Linda och är en självständig oberoende eskort”.

I länder som Tyskland hävdar många att sexsäljande kvinnor gör det frivilligt och det finns intresseorganisationer för sexarbetare.

– Det är intressant det du säger. Jag har varit en del i Tyskland och när jag pratar med mina tyska kollegor är vi helt överens, nämligen att de flesta av de här kvinnorna är utsatta för människohandel. De tyska sexarbetarorganisationerna är väldigt lömska som jag uppfattar det. De mer eller mindre hjärntvättar kvinnorna. Om du befinner dig i sexindustrin och hela tiden får höra att det du gör är normalt och något du trivs med då blir du avtrubbad. De kvinnor som vi träffar stänger av känslor och sig själva. De kliver, som de själva säger, ur sin kropp när de träffar sexköparen. När man berättar för dem att det finns ett annat liv och att de här männen begår brott mot dem börjar nästan alla gråta. Innerst inne mår de inte bra av den situation de befinner sig i.

Sexarbete är en problematisk formulering, enligt Simon Häggström, eftersom den normaliserar prostitution. De kvinnor som hamnar i prostitution utför inte ett vanligt arbete, utan det är män som begår brott mot dem.

Du menar att prostitution i första hand är ett mansproblem. Vilket ansvar har män som inte köper sex?

– Det är en viktig fråga. Man får inte glömma bort att de flesta män inte köper sex. Här kommer vi in på manlighet och hur den artar sig i ett modernt samhälle. Att män vågar stå upp för sina värderingar är väldigt viktigt. I synnerhet i de sammanhang där män samlas i grupp. För det är när man åker på svensexa till Amsterdam eller på grabbresa till Thailand som värderingarna prövas. När några i gänget vill köpa sex eller gå på bordell. Tyvärr är det en hel del som ger vika. Jag uppmuntrar män som inte köper sex att stå på sig och säga att det är inte okej att köpa sex. Det är ett ansvar gentemot alla kvinnor som utnyttjas i sexhandeln.

Vad är det svåraste med ditt arbete?

– Att prioritera, helt klart. Vi är så få som jobbar med den här problematiken och vi har hundratals annonser och ärenden att gå igenom. Om jag får in två ärenden där det ena är en 18-årig flicka som eventuellt hålls inlåst i en lägenhet och det andra är en 15-årig flicka vars vänner hör av sig och tror att hon säljer sex. Jag kommer att välja 15-åringen för att hon är yngst. Om vi åker till 18-åringen nästa dag då kanske hon inte är kvar. De prioriteringarna är väldigt jobbiga att göra och leva med. Vi har prioriterat bort unga kvinnor som hade väntat på att få hjälp men vi hade aldrig resurser att komma.

Förr grep Prostitutionsgruppen mest äldre män men i dag kan de gripa killar i 18–19-årsåldern som köper sex. Simon Häggström tror att pornografin är en stor bov, något som han hör från kvinnorna som säljer sex.

– Senaste förra veckan hade vi en ung kille som tog med sig sin laptop när han hade trekant med två unga baltiska kvinnor. I bakgrunden ville han ha en gangbangfilm. Jag tror att många unga män i dag kämpar med ett missbruk av pornografi. Men för dem som vi träffar har missbruket gått så långt att de har trillat över kanten. Pornografin är inte tillräcklig, de har börjat köpa sex och börjat utveckla rena missbruksbeteendet. För många av sexköparna handlar det om att ta en genväg. Istället för att gå ut på krogen eller träffa någon på nätet så tänker det att de får sex när de själva vill ha det och vilken typ av sex de ska ha. En man som vi tog förra veckan sa att när han började köpa sex var det som att öppna en godispåse. Om han tog en godisbit så ville han ha mer. Har man väl köpt sex en gång och förstår hur lättillgängligt det är och hur lite jobb man måste göra då är man ute på hal is. Då riskerar man att fastna i detta.

Trots att Simon Häggström arbetat med den här problematiken i många år kan han fortfarande inte riktigt svara på frågan varför skötsamma män som inte ens skulle snatta en kexchoklad i matbutiken riskerar allt för att köpa sex av en 18-årig rumänsk ung flicka som gråter när han har samlag med henne.

– Jag har läst otaliga spaltmetrar om män som köper sex men det är aldrig någon som riktigt har kunnat svara på frågan. Man kan komma med olika förklaringsmodeller men en mer djupgående analys om varför män köper sex har jag inte hittat. Vad är det i manligheten som gör att män tar sig denna frihet?

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

”Varannan kvinna gör en abort”

"Det finns en stigmatisering kring varför man gör abort och vilka som gör det", säger Anna Bengtsdotter, aktuell med boken Hundra om dagen: berättelser om abort.

Fria Tidningen

”Radikalism är inte kopplat till islam”

I Jihadisten ställs frågan vad som får en ung människa att lämna det trygga Sverige för att delta i ett blodigt krig i en annan del av världen. Wahid Setihesh har deltagit i manusarbetet.

Göteborgs Fria

Att berätta sin historia baklänges

Marwan Arkawi flydde från Syrien och lever nu i Sverige. Föreställningen Det levda baklänges ger en unik inblick i Marwans resa och möte med den svenska migrationspolitiken.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu