• Anita och Bo Kenndal hoppas på en lång relation med den 16-åring från Afghanistan de fungerar som fadderfamilj för.
Göteborgs Fria

En stabil punkt i en osäker tillvaro

Tacos, mello-kvällar, plockepinn och små utflykter. Anita och Bo Kennedal beskriver träffarna med 16-åringen från Afghanistan som i höstas kom ensam till Sverige, och som de nu fungerar som fadderfamilj för.

Stolarna var uppradade i små grupper och bland de väntande fadderfamiljerna som gått Räddningsmissionens utbildning stod tomma stolar här och där med namn på ryggen.

– Vi väntade på att ungdomarna skulle komma in och när jag såg honom genom glasväggen ute i korridoren tänkte jag faktiskt att ”det är nog han!”. Det var ögonblicklig förälskelse, berättar Anita Kennedal om det första mötet med 16-åringen, som vi här kan kalla Ahmed.

– Det var både spännande och lite nervöst, fyller Bo i.

I takt med att tusentals och åter tusentals människor på flykt anlände till Sverige under hösten kände de båda att de ville göra något utöver att skänka pengar till hjälporganisationer – något mer konkret. Anita fick av en slump se annonsen för Räddningsmissionens nya fadderverksamhet, och fastnade direkt. Också Bo var genast med på tåget när Anita berättade om stämningen i den fullsatta Smyrnakyrkan.

– Det kan vara en ganska långdragen process när man har kommit till Sverige, och jag föreställer mig att om man har en sådan här kontakt kan det förhoppningsvis underlätta, säger Bo och fortsätter:

– Jag tycker att själva upplägget är ganska genialiskt. Tanken är att de ska kunna träffa en familj i hemmet, det är det som är poängen, och det är det jag själv hade velat om jag kom till ett nytt land.

Hittills har de träffat Ahmed två gånger själva, utöver det första mötet på Räddningsmissionen. Det har blivit små utflykter; till Konstmuseets trappa för att se ut över Göteborg, till stadsbiblioteket för att låna böcker på modersmålet dari och till Guldhedstornets kafé för att kolla på utsikten. Men både Bo och Anita tycker att det är de vardagliga lördagarna hemma i lägenheten som är det viktigaste. De har bakat semlor tillsammans, ätit tacos eller hamburgare till middag, spelat sällskapsspel och tittat på fotboll eller melodifestivalen på TV. Ett helt vanligt familjeliv.

– De har ju en väldigt stor kontaktgrupp runt omkring sig, det är gode män och det är socialen och så vidare. Vår roll är helt fristående, vilket jag tror kan vara skönt, säger Bo.

– Alla de här som de träffar i vardagen har ju betalt för att hjälpa dem, medan det här är helt ideellt, man gör det av intresse. Vi har varit väldigt försiktiga med att ställa frågor, det är inte vår roll. Han har visat på kartan var han kommer ifrån och hur han tog sig hit, men inte så mycket mer, säger Anita.

Språk är ett stort gemensamt intresse hos Bo och Anita, tillsammans driver de ett översättningsföretag trots att de egentligen är pensionärer. Men dari har de ingen erfarenhet av.

– Det är klart att det är en utmaning. Men med lite svenska, lite engelska, lite teckenspråk, google translate och bilder går det bra, säger Bo, och berättar om att de vid första mötet hemma satte upp lappar runt omkring i lägenheten på vad olika saker heter på svenska.

Ingen av dem har egentligen någon liknande erfarenhet, men har tidigare när de bodde i en lite större lägenhet öppnat upp sina hem för couchsurfare. Flera av dem har de fortfarande kontakt med flera år senare.

Förhoppningen är en lång relation framåt, och att få följa Ahmed genom skolgång, och kanske hela vägen mot drömmen att bli läkare. Anita bläddrar i de tryckta väggalmenackorna med personliga bilder som hänger ovanför köksbordet. Torpet i Herrljunga under olika årstider, barnbarn och blommande pelargoner. Till det röda torpet vill de ta med Ahmed. Han ska också få träffa barn och de fem barnbarnen, som bara är några år äldre än Ahmed själv.

– Jag hoppas att han ska känna att vi är en stabil punkt för honom, och att han alltid ska kunna vända sig till oss om det är något han undrar över eller någonting han behöver hjälp med, säger Anita.

– Ja, att han ska känna sig välkommen och få en större trygghet, lägger Bo till.

Ahmed heter egentligen något annat.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Ny app gör att fler anmäler hinder

Höga trottoarkanter eller trappsteg och brist på skyltning är exempel på de enkelt avhjälpta hinder som försvårar mångas vardag. I våras lanserade Göteborgs stad en ny app för att anmäla hindren. Det har gett resultat.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu