Flykt från omänskliga villkor | Göteborgs Fria
  • Caroline Andréason och Jonas Fröberg står på scenen i föreställningen Flykt. Föreställningen innehåller nyskrivna texter av Lina Ekdahl, för regin står Karl Ekdahl.
Göteborgs Fria

Flykt från omänskliga villkor

Tassa på tå, ryta till, ta viktiga beslut, hålla kvar och släppa allt. Om det och mycket mer handlar konstkollektivet Snös nya föreställning Flykt som har urpremiär i Matteuskyrkan på lördag.

– Det var som att en bebis föddes där och då, efter att den legat och vuxit länge, säger Caroline Andréason, som syftar till tillkomsten av kollektivets första föreställning Psykos 4.48.

Efter premiärföreställningen har de även satt upp Slå rot där ingen plats för rötter finns. Men nu går ensemblen i spänd väntan inför premiären av föreställningen Flykt. Caroline Andréason och Jonas Fröberg har tillsammans med de andra i kollektivet utarbetat ett manus baserat på texter från poeten Lina Ekdahl och från intervjuer med en kvinna som flytt undan tvångsgifte i Afghanistan.

Ensemblen började arbeta med projektet i början av 2015, ett halvår innan Europa började stänga sina gränser och innan bilder på drunknade barn kablades ut över världen. Men föreställningen handlar inte bara om att fly från omänskliga villkor, utan också om den inre flykten, flykten från sig själv.

– Även om vi pratar om olika sorters flykt, finns det likheter mellan dem. Den privata flykten är att undfly något vi inte klarar av. Att hitta en strategi för att undkomma det jobbiga, som kan uttrycka sig i fördomar och rasism för flyktingar. Vi rationaliserar vår rädsla och uttrycker den i förslag som att vi ska hjälpa flyktingar på plats istället för i Sverige. På det sättet handlar all flykt om att undkomma det som är farligt genom att hitta strategier, säger Jonas Fröberg.

Att ge sig in på ett fält som både berör och upprör de flesta, och kommit att dominera den politiska debatten helt under de senaste månaderna tycker ensemblen känns lite oroande.

– Det känns läskigt, mest på grund av att jag vill göra hela ämnet rättvisa. Det känns viktigt att ha lite distans till den rådande politiska vinden som är så otroligt tidsbunden och spegla ämnet ur ett större perspektiv, tycker Jonas Fröberg.

Innan det är dags för Jonas Fröberg och Caroline Andréason att återgå till repetitionerna i en av ateljéerna på Konstepidemin passar de på att dela flyers ut flyers om föreställningen till matgästerna på restaurang Blå Huset.

– Vi vill verkligen försöka nå ut med den här föreställningen, den känns viktig. Till att börja med ska vi spela i Matteuskyrkan under en månad, men sedan är tanken att vi ska komma ut och spela på skolor, och på andra platser. Teatern är en viktig arena för just sådana ämnen som det här, så därför hoppas vi verkligen att många vill ta del av den, säger Caroline Andréason.

Rekommenderade artiklar

Konst som en del i tillfrisknandet

Sedan januari finns det en konstateljén på Sahlgrenska psykiatri affektiva. ”Många av patienterna uttrycker att de känner en läkande effekt av måleriet”, säger Stefan Karlsson.

Irene Andersen spänner musklerna

Stora muskler är okej. Om de sitter på en man. Varför är det så? GFT träffar bodybuildaren Irene Andersen för att prata om kroppsnormer och om hennes medverkan i dokumentären Too big for the world.

Spinn tar sig an åldrandet

Nya lokaler och ny föreställning. GFT hälsar på hos danskompaniet Spinn dagarna innan premiären av Gård av träd.

Med ett fast tag om publiken

”Föreställningen är min ocensurerade vilja att synliggöra och starta en dialog kring transperspektivet”, säger Aleksa Lundberg om Flytta på er – jag ska bli fri.

© 2018 Göteborgs Fria