”Jag har haft ångest så länge jag kan minnas”
Rum 4, Avd 81 är titeln på Kristian Anttilas nya soloskiva. Albumet är inspelat på en psykiatrisk mottagning. ”Genom den position jag har kan jag faktiskt göra något åt det stigma som finns kring psykisk ohälsa”, säger Kristian Anttila.
Det är vinter i Göteborg. Fem grader, blåst och duggregn. På kafé Tintin i Linné sitter Kristian Anttila. En trött Kristian. Intervjuerna inför releasen av albumet Rum 4, avd. 81 har varit många.
Det är snart tretton år sedan debutalbumet Natta de mina släpptes. I början av februari släpptes det sjunde albumet i ordningen. Och det är en äldre och mer nedtonad Kristian Anttila vi får möta.
– Jag är nog en annan människa på många plan nu jämfört med 2003. Jag går in i artisteriet med mer realistiska förhoppningar. Då tänkte jag att jag skulle ta över världen och skrev om revolution, socialism, självmord och sex. Nu präglas min musik mer av tvivel och ett mer abstrakt språk.
Rum 4, avd. 81 är platsen där den nya skivan blev till, en allmänpsykiatrisk akutavdelning på Sahlgrenska sjukhuset. Genom albumet tillåts vi komma närmare människan Kristian Anttila än någonsin tidigare.
– Den här skivan hade inte kommit till utan mörkret. Och även om den karga sjukhusmiljön inte är inspirerande i vanlig bemärkelse ger den tid för eftertanke. Jag var helt utelämnad till mig själv och då fungerar skrivandet som en läkande kraft.
Det är första gången Kristian Anttila berättar öppet om sin ångest, även om tidigare skivor lämnat en föraning om att mycket i texterna är självupplevt. Han berättar att det var som att öppna en dammlucka när han släppte titeln på skivan. Människor från hela landet har hört av sig för att tacka honom för hans öppenhet och för att han vågar berätta.
– Genom den position jag har kan jag faktiskt göra något åt det stigma som finns kring psykisk ohälsa. Jag har haft ångest så länge jag kan minnas. Att fler och fler offentliga personer vågar vara öppna visar ju att till synes funktionella människor också kan vara drabbade av ångest och depression.
Under de senaste åren har Kristian Anttila skalat ner sitt sound, därför var det också naturligt att göra Rum 4, avd. 81 helt akustisk.
– Ja, de senaste åren har jag gått tillbaka till att åka runt och spela själv och sova på folks soffor. Jag har haft några dåliga år, och då har det varit för dyrt att boka ett helt band. Så det har helt enkelt blivit så av ekonomiska skäl. Jag har varit i ofas med mig själv eftersom jag har spelat in stora produktioner, men sedan uppträtt akustiskt, så därför är detta i takt med där jag är nu. Jag har märkt att jag blir mer social och kontaktsökande när jag spelar själv. Jag hänger med publiken istället för bandet.
Närmast väntar en turné runt om i Sverige, och än så länge finns det fyra officiella datum. Om det blir någon festivalsommar vill Kristian Anttila låta vara osagt.
– Jag är tillgänglig om folk vill boka mig. Framtiden är ganska blank och det beror lite på dagsformen hur jag känner inför det. Det är trist i bemärkelsen att jag inte har fast mark att stå på, men jag är å andra sidan fri att göra vad jag vill. Senast i går var jag inne på platsbanken och tittade på jobb som nattreceptionist på ett vandrarhem och bagare vid riksgränsen. Det är komiskt att jag gör det just inför skivsläpp, men det är väl det att jag vill ha någon form av fallskärm, säger Kristian Anttila.