Febrig dröm om Valerie Solanas | Göteborgs Fria
  • Sara Stridsbergs pjäs Valerie Solanas ska bli president i Amerika sätts upp av Göteborgs Dramatiska Teater. I rollen som Valerie ses Mia Eriksson, Lars Wik spelar flera roller, här som professor Robert Brush.
  • Anna Ulén.
Göteborgs Fria

Febrig dröm om Valerie Solanas

Göteborgs Dramatiska Teater berättar om Valerie Solanas liv och sorgliga öde i sin nya föreställning. GFT träffar Anna Ulén och Mia Eriksson för att prata om deras relation till feministikonen Solanas.

Radikalfeministen Valerie Solanas är mest känd för att ha gett ut Scum-manifestet (1968) där hon driver tesen att alla mänsklighetens problem går att reducera till män. 44 år efter att boken gavs ut är det fortfarande ett verk som inspirerar och provocerar.

Författaren Sara Stridsberg är en av många som fängslats av Solanas. Efter att ha översatt Scum-manifestet baserade hon romanen Drömfakulteten på Solanas liv. För Dramaten skrev hon även pjäsen Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika, en pjäs som nu sätts upp på Göteborgs Dramatiska Teater i regi av Anna Ulén och där rollen som Valerie Solanas spelas av Mia Eriksson.

– Göteborgs Dramatiska Teater frågade mig om jag ville regissera pjäsen och då jag tycker mycket om Sara Stridsbergs skönlitteratur blev jag intresserad. Det är en text som är komplex då den handlar om ett extremt livsöde, men den är även existentialistisk, tragisk och satirisk och ändå möjlig att känna igen sig. Jag hoppas även att vi kan förmedla humorn och sarkasmen som finns i Stridsbergs text, säger Anna Ulén.

Att Solanas fortfarande väcker reaktioner blev uppenbart då Turteatern förra året satte upp Scum-manifestet, vilket ledde till en hatstorm mot teatern.

– Vi vill inte fokusera på våldet som finns närvarande hos Solanas utan istället berätta om en människa som söker kärlek och tillhörighet, men som blir marginaliserad på grund av sin uppväxt men även genom strukturell diskriminering. Det är en berättelse som utspelar sig för länge sedan men som tvingar på oss genusglasögonen och får oss att betrakta vår tid med en kritisk blick, säger Anna Ulén.

Att spela rollen som den komplexa Valerie Solanas är en utmaning som skådespelaren Mia Eriksson ser fram emot.

– Jag är väldigt fascinerad av hennes värld, samtidigt som hennes liv är så otroligt sorgligt. Jag har inte varit utsatt för samma hat som Valerie, men har försökt att gå till mig själv för att hitta mina egna rädslor och söka i det. Annars är utmaningen att vara närvarande i texten, och det är väldigt mycket text. Det är definitivt en utmaning, säger Mia Eriksson.

Pjäsen tar sin början när Valeri Solanas hittas död på ett sjaskigt hotellrum i San Fransisco. Med en febrig intensitet är målet att återge minnen och skeenden i Solanas liv.

– Det är ett rikt människoöde som bland annat handlar om hennes fattiga uppväxt, om övergrepp, den första kärlek och om mötet med Warhol på The Factory, säger Mia Eriksson.

– Det handlar om en person som aldrig ger upp och det är en positiv känsla som vi vill åt. Sedan är det viktigt att påpeka att det här är en fri fantasi över Solanas liv, tillägger Anna Ulén.

Föreställningen har redan fått positiva reaktioner då delar av föreställningen spelades under Kulturnatta.

– Då hade vi den perfekta publiken. Det är kul när man får en sådan blandad publik som det var då. Pjäsen riktar sig inte till en speciell målgrupp utan alla är välkomna, säger Anna Ulén.

swisha en tia:  123 427 91 05

Annons

Rekommenderade artiklar

Komplex klubbmusik från Kablam

Kajsa Blom lämnade Kungsbacka för Berlin och började en dj-karriär som Kablam. I dag spelar hon på Roskildefestivalen.”Givetvis blir det Göteborg också, jag är bokad till Way out West, vilket ska bli väldigt roligt, säger Kajsa Blom.”

De alternativfirar nationaldagen

Inte(r)nationaldagen är en endagsfestival som innehåller föreläsningar, panelsamtal, musik, workshops, seminarier och konstutställningar för att lyfta asylrättsfrågor och uppmärksamma papperslösa flyktingars situation.

Världen betraktad bakom en barnvagn

Tomas Haglund fick lägga filmprojekten åt sidan när han var föräldraledig. I stället började han anspråkslöst att fotografera sin vardag, vilket ledde till fotoutställningen Pappaledighet.

© 2016 Göteborgs Fria